Wallenberg Berättar Vidare I SvD
2024-11-09
"Glasögonen på huvudet som vanligt. Självklart ingen slips. Täckväst under kavajen. En hjärtformad pin med ordet ”Hej” på kavajslaget, från anti-mobbingsorganisationen Friends.
Peter Wallenberg Jr gestaltar sitt relativa utanförskap med den äran: gamängen med smeknamnet ”Poker” som steg in sent i maktens salonger. Men alla som bekantat sig med honom vet att där bakom finns en slipad beslutsfattare i klass med både kusin Marcus och storebror Jacob.
Vi befinner oss på toppen. Bokstavligt i kåken, och ekonomiskt i hela Wallenbergsfären.
– Rummet heter Knut, det är han på tavlan där, säger Peter Jr.
Knut Agathon Wallenberg och hans fru, den norska operasångaren Alice, hade inga barn. Så i december 1917 donerade paret aktieposter i banken SEB och holdingbolaget Investor, värda 20 miljoner, till en nybildad stiftelse.
Idag sitter Wallenbergstiftelserna på över 300 miljarder kronor. Formellt är det här pengarna i familjeimperiet finns. ”Where the buck stops”, som Peter ”Pirre” Wallenberg brukade säga med ett Truman-citat.
”Jobbar tillsammans i alla frågor”
”Pirre” var ensam högst upp. Ordförande i styrelsen var han i över 30 år, fram till nio dagar före sin bortgång i januari 2015.
Då tog sonen Peter Jr över klubban.
Men ordföranden är inte längre själv på toppen.
– I tidigare generationer har det varit en eller max två som har jobbat i de här frågorna. I vår, den femte, har vi haft förmånen att vara tre som på ett eller annat sätt engagerat oss i verksamheten, säger Peter Jr från andra sidan styrelsebordet.
Han delar makt och ansvar med sin bror Jacob och kusin Marcus. Såsom antikens Rom en gång styrdes av Pompejus, Crassus och Caesar leds Wallenbergsfären idag av ett triumvirat.
Wallenbergs succession
Men nu väntar ingen enväldig kejsare på andra sidan Rubicon, utan 30 möjliga makthavare. En hel senat som nu drillas för att ta över.
– Vi har ju jobbat med nästa generation i över tio år. De växer ju, de får mer erfarenhet. De lär sig nya saker. Och vi försöker ju hela tiden vara delaktiga i den processen, för att förbereda dem så gott det går, säger han.
En nyhet är de tre ”spår” som de 30 får möjlighet att engagera sig i: ”Affären” som leds av Marcus, ”Familjen” av Jacob och ”Stiftelsen” av Peter Jr själv.
– Vi jobbar ju tillsammans i alla frågor men ändå i tre delar. Så det blev ett bättre och enklare sätt för nästa generation att få dem att förstå hur det här egentligen är uppbyggt.
Vilka ligger då närmast till? När blir nästa Wallenbergare ordinarie vid styrelsebordet?
Började som smörgåsnisse på Grand Hôtel
Lika öppna som familjen är om formerna för successionen, lika förtegna är de över vilka som ligger närmast en mer framträdande position. ”Skrivet i stjärnorna”, är svaret idag.
– Vi har ju inga tidslinjer för det här, säger Peter Jr och lutar sig tillbaka i stolen.
– Det handlar ju återigen om hur varje individ utvecklas. Om intresset finns från nästa generation att vara delaktiga.
Frivillighet. När vi kremlologer i de rosa medierna försöker dra namnen ur farbröderna upprepar de saken gång på gång:
Nästa generations ledare ska inte pekas ut, de ska bjudas möjlighet att engagera sig. Först därefter vägas och, eventuellt, lyftas upp.
Vi har också fått höra hur familjens tidigare överhuvuden ”pekat med hela handen” mot några få utvalda arvtagare. Så var det till del med storebror Jacob och kusinen Marcus. Just i Peters fall är det en sanning med modifikation, även om pappa ”Pirre” försökte.
– Det tyckte man ju inte själv på den tiden, men vi hade ju förmånen att få sommarjobba. Jag jobbade som mekaniker på Kvarnsvedens pappersbruk en sommar. En annan satt jag och räknade gamla pengar som skulle makuleras i ett källarvalv för banken.
Peter Wallenberg Jr sa en gång till sin farfar att han skulle ”bli världens mest välutbildade piccolo”.
– Men en sommar fick jag jobba som smörgåsnisse på Grand Hôtel. Och när jag var klar med det så talade jag om för min pappa, då var jag 15, att jag har hittat min grej. Nej, du ska jobba med affärer och då sa jag: nej, jag vill verkligen det här.
Peter Wallenberg Jr berättar också att han sa till sin farfar – Marcus ”Dodde” Wallenberg, en av 1900-talets mäktigaste svenskar alla kategorier – att han ”skulle bli världens mest välutbildade piccolo”.
– Han uppskattade inte riktigt det.
I stället blev det hotellskola i USA, ett liv i servicebranschen som kröntes med vd-jobbet på Grand Hôtel. Först efter millennieskiftet anslöt han till Marcus och Jacob och tog plats i både industriföretag och stiftelser. Duon blev en trio.
Var det lättare för dig för att de äldre fanns och redan ledde gruppen?
– I backspegeln så får jag faktiskt säga att jag var nog den lyckligt lottade ur det perspektivet.
16 Wallenbergstiftelser
Vad är viktigast att göra annorlunda nu jämfört med tidigare generationsskiften?
– Den stora skillnaden är att vi pratar mer om stiftelserna idag än vad vi gjorde tidigare. Vi pratade ju mycket mer om affären tidigare.
– Vi har vårt kretslopp där det är stiftelserna som äger alltihopa, det är inte familjen som äger någonting. Vi jobbar ju i mitten av det hela, ser till att vi bemannar stiftelsestyrelser och att vi är långsiktiga ansvarstagande ägare i företag.
Förenklat kan kretsloppet beskrivas så här: Wallenbergföretagen tjänar pengar, de går till stiftelserna som ger dem till grundforskning, som organisationer och bolag i hela Sverige i framtiden kan dra nytta av och tjäna pengar på. Går de bolag som ägs av stiftelserna bättre, så blir det mer pengar till stiftelserna, och så vidare.
– Och vi ska använda det så att det blir landsgagneligt.
Det gammalmodiga ordet fanns inte med grundardokumentet. Men från och med 1928 är det med i stadgarna. Wallenberggruppens mål är att jobba för Sverige.
De 16 Wallenbergstiftelserna är landets största privata forskningsfinansiärer. En stor del av Peter Jr:s verksamhet handlar om att träffa forskare och se till att pengarna hamnar på de bästa ställena.
Det är också i stiftelserna som den sjätte generationen märkts mest hittills. Hittills har omkring hälften av de 30 haft (eller har fortfarande) en roll som suppleant eller ”adjungerad” i stiftelsernas styrelser. Syftet har varit flerfalt.
– Det är ju inte bara att lära sig att jobba på ett kontor, utan hur fungerar governance och styrning, vilken typ av beslut är det man faktiskt måste ta tag i i en styrelse?
Familjens stiftelser är med sin mjukare miljö ett bra träningsläger för de unga, resonerar Peter Wallenberg Jr.
Men det handlar också om att introducera de unga i själva anslagsverksamheten. Härom året besökte till exempel Carl Jan Risberg, 28, och Lucas Wallenberg, 26, i sjätte generationen den Wallenbergfinansierade kvantdatorn på Chalmers. Flera andra i gruppen har varit på liknande resor med Peter Jr.
Att de eller någon annan av deras släktingar i framtiden väljer att enbart jobba i stiftelserna är en absolut möjlighet.
Offentligheten medför utmaningar
Stiftelserna är också en mjukare miljö än, säg, ett börsbolags styrelse, resonerar Peter Wallenberg Jr. Och därmed ett bättre träningsläger.
– Det är antagligen enklare att komma in i stiftelsernas arbete. Det är bredare, mer differentierat och framförallt är det inte lika offentligt.
– När vi började det här en gång och intervjuade allihopa, så var det några av de äldre som pekade på det där – att pappa är med i tidningen. Det är klart att det finns en rädsla i det.
Men det sista året har några i sjätte generationen börjat ta plats även utåt.
– Ja, vi har till och med dragit upp dem på någon scen, så de har blivit utfrågade på några seminarier.
– Men det är ju klart att miljön är ju tuffare idag, på grund av sociala medier och sådant. Det ska man ha respekt för. Och det är därför det är viktigt att de ska känna att det här är någonting som de vill.
Frivilligheten igen.
– Det finns inga måsten, det här är upp till varje individ. Det finns ju de som i framtiden kanske säger: det är okej för mig att bara vara en del av familjen, jag behöver inte engagera mig mer. That’s fine, säger han men tillägger:
– Men vi hoppas ju att det är några som vill.
Hur tänker han själv med sina barn? Han har två bonusbarn och ett gemensamt från sitt äktenskap med Klara Sydhoff. Styr han dem på något sätt?
– Nej, det gör jag absolut inte. Jag tycker att det är viktigt att det är nyfikenheten som ska styra dem. Men det är klart att jag vill att de ska vara med och lära.
Så den pressen finns i alla fall?
– Absolut. Var delaktig! Sedan är det upp till dig vad du vill göra med det.
Den femte generationen Wallenberg har sett till att de unga ”faktiskt har lärt känna varandra.”
Bolagsvärden på tusentals miljarder
Om det är något man hört om familjeföretag så är det att det kan bli bråk. Ända från Thomas Manns roman Buddenbrooks till TV-serien Succession har bilden reproducerats. Inte utan anledning.
Även i Wallenbergfamiljen har man trätt i tidigare generationer. Vad blir avgörande för att den sjätte generationen kommer hålla sams?
– Det vi framförallt har försökt är att få dem att umgås. Tidigare träffades vi möjligtvis på en släktmiddag. Men genom det här så har vi sett till så att de faktiskt har lärt känna varandra. Jag tror att det skapar respekt mellan dem också.
– De är 30 olika individer. Ju mer de lär känna varandra så tror jag de förstår the good and the bad med det. Och vårt hopp är ju självklart att det ska minimera risken för att man inte ska jobba mot varandra utan faktiskt tillsammans.
Även om de håller sams lär det bli allt annat än enkelt. Wallenberggruppen är idag en global struktur, med hundratusentals anställda och bolagsvärden på flera tusen miljarder.
Vad tror han blir svårast för den sjätte generationen?
– Ja, deras största utmaning är ju att bli av med oss, säger Peter Wallenberg Jr och tillägger direkt:
– Jag skojar, jag var bara tvungen att säga det. Det är det första de kommer att göra.
– Nej, men jag tror att den största utmaningen är verkligheten. Alltså att vara en observer vid sidan av, det är en sak. Men när du själv ska ta tag i de här bitarna så märker man ju att de växer upp ganska fort. Oj, var det så här det var?
– Så jag tror att den största utmaningen för dem är just det här steget. Det är mycket som de tror att de vet. Och det vet de säkert, det är bara det att de inte fått prova det rejält.
Hur ska nästa generation lära sig att tjäna pengar och bli ledare för ”affären”? Ansvar för det ligger på Marcus Wallenberg, läs mer i nästa, den 3:e delen i SvD:s serie om Wallenbergfamiljens succession.
Peter Wallenberg Jr
Född: 1959
Smeknamn: ”Poker” (för att farfadern tyckte han hade ett pokerface som liten).
Familj: Under skilsmässoprövning med Klara Sydhoff, bonusbarnen Vera Sydhoff Haugen (född 2006) och Douglas Sydhoff Haugen (född 2008), samt gemensamma barnet Agnes-Amalia Sydhoff Wallenberg (född 2012). Syskonen är Jacob Wallenberg och Andrea Gandet, samt halvsyskon Sophie Tärnström och Louise Bolin.
Främsta positioner: Ordförande i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse samt i ett flertal andra stiftelsers styrelser. Styrelsemedlem i bland annat Atlas Copco och Scania. Ordförande i Grand Hôtel.
Främsta ersättningar (före skatt): Årslön från Wallenberg Investments på 12,8 mkr, styrelsearvode Atlas Copco drygt 1 mkr, Scania ca 0,5 mkr.
Övrigt: Stor bil- och racingentusiast. Ordförande i Kungliga Automobilklubben. Har finansierat delar av STCC-touren samt har också tävlat själv och grundat PWR Racing."
Det räcker inte att bara passivt förvalta familjebolagen. Nästa generation måste också vara entreprenörer för att ”säkra framtiden”. Det säger Marcus Wallenberg i SvD:s serie om successionen i Sveriges främsta industridynasti.
Text: Anders Billing. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman.
Uppdaterad 2024-10-28
Publicerad 2024-10-28
När Marcus Wallenberg pratar om de unga händer något. Rösten djupnar och får energi.
– Några ungdomar vet från dag ett vad de ska göra här i livet. Några kommer på med tiden vad de ska göra, säger han.
– Det är viktigt att vi försöker fånga upp båda kategorierna. Så att man inte utgår ifrån att alla kommer göra exakt det de trodde från början.
”Fånga upp” handlar om något ytterst konkret: att se till att Wallenbergfamiljens sjätte generation inte bara sätter sig på några stolar i en maktstruktur.
De måste också kunna göra affärer och leda företag.
Och ytterst ligger det ansvaret på Marcus Wallenberg.
För att förklara det här vill han börja med formalian. Wallenbergfamiljen har nämligen byggt om.
– Vi har försökt att hitta en tydligare struktur på affärssidan, där vi försöker ha mer överblick på stiftelsernas finansiella tillgångar, säger han.
– Därför skapade vi för några år sedan Wallenberg Investments.
Nästa generation skolas in
Genom decennier var holdingbolaget Investor den främsta kommandobryggan för Wallenberggruppen.
Bolaget är fortfarande centralt i gruppen. Men ”de långsiktiga och strategiska besluten” om hur stiftelsernas kapital ska förvaltas fattas inte där.
Det sker i ”WIAB”, som ordföranden Marcus Wallenberg själv kallar det.
Det är också härifrån som nästa generations inskolning i affären ska ske.
För medlemmar i den sjätte generationen är det inte ett krav på att vara anställd i familjens bolag just nu.
Marcus Wallenberg vill inte nämna några namn.
Men konturer börjar skönjas.
Flera i nästa generation har haft observatörsroller inom stiftelserna. Men sedan en tid tillbaka har några fått samma möjlighet i några av gruppens onoterade företag.
– Inom vissa bolag där vi har möjlighet att göra det så är de adjungerade. Men vi hoppas ju förstås att de ska vara aktiva och delta, precis som andra i styrelsen även om de inte formellt är medlemmar.
Marcus styvdotter Siri Sachs, 38 år, till vardags kreditanalytiker i familjebanken SEB, är till exempel roterande adjungerad styrelseledamot i Wallenberg Investments under två år. Sonen Fred är bara 34 men har redan jobbat många år i familjebolagen Patricia Industries och Navigare Ventures, och idag på Patricia-ägda Piab.
Samtidigt finns sådana som kusinsonen Jacob Wallenberg Jr, 32, som bor i New York och jobbar på en startup där familjen inte har några ägarintressen. Jacob Jr är inte adjungerad i vare sig stiftelser eller styrelser, men är inte diskvalificerad för det.
”Alla generationer kämpar”
Enligt Marcus Wallenberg är det inte avgörande att just nu vara anställd i familjens bolag. Däremot bör man på något sätt visa framfötterna yrkesmässigt.
– Det viktigaste är att vi hittar dem som har intresset och dugligheten att föra det här vidare.
– Det finns några av dem som vill jobba utanför, och några har börjat jobba med något bolag eller någon verksamhet i närheten. Båda är ju bra.
Men han säger sig vara nöjd med vad han har sett hittills.
– Jag ska säga att jag är full av tillförsikt att några av dem kommer vilja ta steget fram.
Marcus Wallenberg tar emot i kostym och slips. Men ingen finansmannakrage, utan amerikansk button down med smal knut. Under sin tid som en av Wallenbergfamiljens ledare har stilen alltid varit återhållsam.
Som äldsta barnbarn till Marcus ”Dodde” Wallenberg var vägen utstakad för honom och kusinen Jacob – båda födda 1956. College i USA och reservofficersutbildning i Sverige.
Men viljan att engagera sig beskriver han som sin egen.
– Jag har haft tur för att jag har från tidig ålder varit väldigt intresserad av affärerna. Så det hjälpte mig på vägen.
Men även för Marcus Wallenberg dröjde det innan han steg fram på scenen som arvtagare.
– Jag flyttade utomlands 1977 och flyttade hem 1993 till slut. Bortsett från några år däremellan var jag borta en ganska lång period.
– Jag valde att komma hem för att jag blev ombedd att komma hem. Men jag tyckte det var väldigt spännande att få göra det.
Konkurrensen större idag
36 år gammal blev han då vice vd för Investor. Därefter har han varit börs-vd och leder idag styrelserna i Wallenberg Investments, FAM, Patricia Industries, SEB och Saab.
Många av familjebolagen är desamma som när han klev på. Men världen som nu möter den sjätte generationen är väsensskild från när han och kusinerna Jacob och Peter Jr växte upp.
– Vi hade ju en järnridå då. Asien var ganska outvecklat fortfarande och Europa var tudelat. Så det var egentligen Västeuropa, USA och Sydamerika till viss del där det verkligen bedrevs en fokuserad verksamhet.
– Idag är det ju en global företeelse. Det har ökat möjligheterna för företagen att utveckla sin affär, men det har också ökat konkurrensen dramatiskt.
Marcus Wallenberg basar över flera riskkapitalbolag som investerar i både vanlig tech och medicinteknik.
Ovanpå det finns en helt annan offentlighet. Tror han då att det kommer att vara tuffare för nästa generation i denna hårda verklighet? Han dröjer ett ögonblick.
– Jag tror man gör ett misstag när man säger att man lever för närvarande i den tuffaste tiden. Jag tror att alla generationer kämpar med sina utmaningar.
Största utmaningen för nästa generation ligger mer i att hitta balansen mellan utveckling och förvaltning.
– Det här är någonting som Jacob och jag har pratat mycket om över åren. Hur ser vi till att det finns en blandning av entreprenörskap och förvaltande? Hur ser vi till att vi fortsätter att vara konkurrenskraftiga i framtiden?
Investor Sveriges populäraste aktie
Trots utmaningarna kan det vara lättare att kliva in nu. Solen lyser nämligen på Wallenbergsfären. Bolagen tjänar, med några undantag, bra med pengar. Värdena är på toppnivåer. Investor är Sveriges i särklass mest populära aktie.
Så har det inte alltid varit.
Åttio- och nittiotal var stökigare. Med finansmän som utmanade om makten. Konflikter på högsta nivå och misstro på marknaden.
Men på senare år har det varit lugnare. Finns det något som femte generationen har gjort som bidragit till detta och som kan vara råd till nästa?
– En faktor är att vi faktiskt i stor del haft väldigt mycket samsyn om hur vi ska försöka rikta in det vi arbetar med: Vad som är viktigt för oss som ägare med företagande och värderingar.
På 1990-talet var ”Wallenbergsfären” något som ohängda ekonomijournalister mest använde. Idag talar familjen själv om en helhet, ett ”kretslopp”.
Wallenbergsfärens företagsimperium på börsen
Wallenbergstiftelsernas tillgångar ligger till stor del i ett antal börsnoterade storföretag. Därutöver finns stora onoterade tillgångar i Investor, FAM och Wallenberg Investments.
På hemsidan Wallenberg.com finns sex stycken ”Vägledande principer”. Som ”fokus på att få jobbet gjort” med hänvisning till farfarsfadern Marcus Wallenbergs valspråk ”Esse non videri” – att verka, inte bara synas vara.
Eller värdet av att ha ”finansiell handlingsberedskap”. I texten intill citeras anfadern André Oscar Wallenberg: ”Det är i dåliga tider goda affärer kunna göras”.
Tekniska omställningen viktig
Finns det något som Marcus Wallenberg själv skulle ha gjort annorlunda som han kan förmedla till de yngre?
– När man gör stora förändringar i verksamheten tror jag att man ibland underskattar behovet av att förankra. Så det gäller att ha gjort väldigt mycket förarbete. Och förstå och förmedla att det kanske inte är en revolution man går igenom, utan en evolution.
Marcus Wallenberg säger det inte själv, men han är den som kanske mest har drivit familjens investeringar i ny teknik och startups. Som vd för Investor var han med och satte pengar i den första dotcomvågen. Nu basar han över ett antal olika riskkapitalbolag som investerar i både vanlig tech och medicinteknik.
Minst lika viktig för framtiden är den tekniska omställningen inom de gamla klassikerbolagen. SEB där han är ordförande ställer om för att hitta en roll i en ny, digital värld.
Ett annat exempel är kompressortillverkaren Atlas Copco som utvecklat ett helt nytt affärsområde inom vakuumteknik och blivit underleverantör till halvledarbranschen.
– Vi jobbar med det här konceptet som vi kallar för future proofing. Att inte bara perform here and now. Utan också hur du utvecklar och driver affären vidare.
”Stora krav inifrån och utifrån”
Vad talar för samsyn i nästa generation, med fler som ska samsas om makten?
– En grundläggande förutsättning är att de lär känna varandra. Man behöver ju inte alltid tycka exakt lika, men det viktiga är att man har en möjlighet att prata igenom det som man eventuellt tycker är annorlunda, att man löser det för att komma vidare, säger Marcus Wallenberg.
– En annan viktig faktor är att tillgångarna till absolut största delen tillhör stiftelser. Stiftelser är sina egna juridiska personer, så det är ingen som äger det där.
Vad blir då viktigast för nästa generation för att lyckas i affären?
– Om man tittar tillbaka på vad familjen har gjort över alla de här åren så är nyfikenheten väldigt viktig. Under de stora omvälvningarna från ångmaskiner, elektricitet till internet, AI och kvantteknologi har familjen försökt att vara hyggligt tidig i förändringarna och beredda att göra förändringar i strukturen för att kunna möta det som komma skall.
Wallenbergimperiet har historiskt styrts av män: ”Nu försöker vi verkligen jobba med den frågan”, säger Marcus Wallenberg.
Men jobbet måste verkligen intressera dem, säger han.
– Har du inte intresset så kan det vara väldigt, väldigt tungt. Det är mycket att göra och stora krav både inifrån och utifrån.
Männen har styrt i fem generationer
I fem generationer har Wallenberggruppen styrts av män. En självklarhet, kan tyckas, att detta ändras i nästa generationsskifte. Flera av de möjliga efterträdarna i nästa generation är också kvinnor. Men frågan är huruvida, när skiftet är klart, det faktiskt blir en förändring även hos Wallenbergs.
– Vad gäller könsfördelning tror jag inte det finns någon verksamhet där vi inte prioriterar att försöka få en balans. Så även i familjen, säger Marcus Wallenberg.
– Och sen kan vi alltid debattera varför det inte var så förr. Men nu så försöker vi verkligen jobba med den frågan och se till att det finns förutsättningar för alla som vill att vara med.
Marcus Wallenberg har också ett högst personligt förhållande till frågan om arv och familjeföretaget. I november 1971, vid 15 års ålder förlorade han sin far Marc Jr, dåtidens utpekade arvtagare i familjen.
Marc Wallenberg tog sitt liv under en period av svår press, i samband med en storaffär i banken där han var vd.
Hur har det påverkat hans syn på generationsskiften och engagemang i sfären?
– Man är ju en produkt av de erfarenheter man går igenom, så jag kan inte direkt hänvisa till det. Men man måste inse hur viktigt det är med planerade generationsskiften, säger Marcus Wallenberg.
– Ju mer man kan jobba strukturerat och tankemässigt med de frågorna desto bättre. För att saker och ting händer, och då gäller det att ha tänkt igenom och varit förberedd på frågeställningen. Så att man kan fortsätta, och så att de som är kvar kan fortsätta.
En ny struktur för familjen finns nu också på plats, med ett särskilt familjeråd där båda generationerna är representerade. Läs mer i del 4 av SvD:s serie, där Jacob Wallenberg berättar om hur familjeföretaget ska skötas i framtiden.
Marcus Wallenberg
Född: 1956
Smeknamn: Husky (efter att farfar Marcus tyckt att han var storvuxen som barn)
Familj: Gift med Fanny Sachs, arkitekt. Har sonen Lucas (född 1997) gemensamt. Från tidigare äktenskap Marc (1986), Elsa (1987) och Fred (1990) samt bonusbarnen Ellen Dinkelspiel (1979), Emelie Bonnier (1983), Siri Sachs (1986) och Axel Eklund (1989). Syskonen är Mariana Wallenberg Risberg och Caroline Ankarcrona, brodern Axel Wallenberg gick bort 2011.
Främsta positioner: Styrelseordförande Wallenberg Investments, FAM, Patricia Industries, SEB och Saab. Vice ordförande i Investor, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, EQT och Nineteen Private Capital. Ledamot i Astra Zeneca och Navigare Ventures. Ordförande i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien.
Främsta ersättningar (före skatt): Årslön från Wallenberg Investments på 12,8 mkr, styrelsearvode SEB 4,5 mkr, Saab 2,2 mkr, EQT ca 2,2 mkr, Investor 1,8 mkr, Astrazeneca ca 1,6 mkr.
Övrigt: Ivrig tennisspelare, var i 27 år till och med i fjol ordförande för Kungliga Lawn Tennis-klubben. Äger och utvecklar ihop med sin fru bostadsområdet Källberga i Nynäshamns kommun. Området ligger på marken intill gården Vidbynäs, som Marcus Wallenberg ärvde av sin farfar.
"Det är en stor förmån, men också en press att leva upp till arvet från tidigare generationer. För första gången ger medlemmar ur Wallenbergfamiljens sjätte generation sin syn på successionen.
Anders Billing
Uppdaterad 2024-10-28
Publicerad 2024-10-28
”6G” kallas de internt. Den sjätte generationen i Sveriges största industridynasti.
Wallenberggruppen är nu mitt inne i ett generationsskifte. Som SvD berättar i serien om successionen finns det idag 30 familjemedlemmar i åldrarna 12 till 45 som kan engagera sig i gruppen.
Ingen har tagit steget ut på högsta nivå än. Men hela 20 av dem har fått förtroendet som adjungerade i olika styrelser inom Wallenbergsfären.
Därutöver finns ett familjeråd där tre personer ur sjätte generationen sitter med de tre ledarna Jacob, Marcus och Peter Jr ur den femte. De tre ”unga” roterar varje år vid familjens årsmöte 29 maj, och det är sjätte generationen själv som nominerar sina tre representanter i rådet.
Även om nästa släktled tar allt mer plats, har de aldrig förut uttalat sig själva för medierna. SvD har nu fått möjlighet att ställa skriftliga frågor till sjätte generationen.
Svaren nedan kommer från fem personer som har suttit eller sitter i familjerådet. För första gången ger de sin bild av engagemanget och successionen.
Vem är du, vilken är din bakgrund yrkesmässigt och vad gör du nu?
Siri Sachs(född 1986):
”Jag är ansvarig för industrisektorn inom Kreditanalys på SEB och är även roterande adjungerad styrelseledamot i Wallenberg Investments.
Tidigare erfarenheter inkluderar att ha varit adjungerad styrelseledamot i FAM, styrelseledamot i Stiftelsen Kronprinsessan Margarets Minne, samt arbetat inom Corporate Finance och Sustainable Banking på SEB och som Audit Senior på Deloitte. Jag har en Bachelor of Arts i Internationella relationer och en Master of Arts i Sociologi från Stanford University.”
Lovisa Cavalli Wallenberg (född 1988):
”Efter studier inom beteendevetenskap vid Lunds universitet började jag arbeta på Novare som säljare och eventplanerare. Därefter arbetade jag på Investor AB som projektkoordinator och ansvarade tillsammans med ett team för deras 100-årsjubileum.
Under sex år var jag på Permobil, ett av Patricia Industries portföljbolag, där jag arbetade inom Group Communications and HR som projektledare och en kort tid som Talent Acquisition Partner.
Sedan drygt ett år tillbaka arbetar jag på Wallenberg Investments som Manager People Planning and Analytics. I den rollen projektleder jag ett arbete som syftar till att bidra till långsiktig kunskap och förståelse för personer inom och utanför sfären, som över tid kan vara aktuella för nyckelroller inom sfären, med fokus på ordföranden och styrelseledamöter.
Jag är styrelseledamot i Novare Human Capital och roterande adjungerad styrelseledamot i Patricia Industries. Tidigare erfarenheter inkluderar även att ha varit adjungerad styrelseledamot i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och i Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse.”
Fred Wallenberg (född 1990):
”Jag arbetar med business development och företagsförvärv på Piab, ett bolag inom industriell automation. Innan jag började på Piab har jag arbetat på flera investeringsbolag med inriktning på private equity och venture capital, både i tidig fas på Navigare Ventures och i mer mogna bolag, bland annat på Patricia Industries. Jag är roterande adjungerad styrelseledamot i FAM.
Tidigare erfarenheter inkluderar att ha varit adjungerad styrelseledamot i Wallenberg Investments och i Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse. Jag har en Bachelor of Science i International Business från Georgetown University och en MBA från IMD Business School.”
Emma Pilkington (född 1985):
”Jag bor och arbetar i London. Jag driver Jigsaw Art Foundation, som stöttar brittisk konst och kultur över hela Storbritannien. Jag är roterande adjungerad styrelseledamot i Peter Wallenberg Foundation och i Brilliant Minds Foundation.”
Tessa Pilkington (född 1987):
”Jag har tillbringat de senaste 15 åren i London, där jag har arbetat på flera finansinstitut inom både förmögenhets- och kapitalförvaltning samt corporate finance.
Nyligen har jag börjat i Private Client-teamet på Brown Advisory, en oberoende global investeringsfirma med 164,9 miljarder dollar i förvaltat kapital, som erbjuder diskretionär investeringsförvaltning till privata familjer, välgörenhetsorganisationer, institutionella investerare och finansiella mellanhänder.
Jag är adjungerad styrelseledamot i Nineteen Private Capital. Tidigare erfarenhet inkluderar att ha varit adjungerad styrelseledamot i Patricia Industries. Jag har en Master of Arts with Honors från University of Edinburgh.”
Vad ser du som de största fördelarna – och nackdelarna – med att axla ansvaret och engagera dig i Wallenberggruppen?
Siri Sachs:
”Jag ser det mer som en möjlighet att engagera mig i sfären för att utvecklas och lära mig. Det är också en chans att bidra till något som kan påverka samhället i en positiv riktning. Samtidigt kräver det arbete och engagemang utöver det dagliga arbetet.”
Lovisa Cavalli Wallenberg:
”Fördelen med att bidra är att jag gärna vill vara del av resan och se till att kretsloppet och bolagen utvecklas, precis som tidigare generationer har gjort. Om vi lyckas lämna över ansvaret i ännu bättre skick till nästa generation, vore det fantastiskt.
Som min farfars far Marcus skrev till sin bror: ’Att gå från det gamla till det som komma skall är den enda tradition värd att vårda’, och det vill vi i sjätte generationen driva vidare. Vi bidrar med nya idéer och fortsätter förvalta det tidigare generationer har byggt, samtidigt som vi måste utvecklas och vara närvarande.
Att utveckla bolagen och stiftelserna så att de kan bidra ännu mer till forskning är något jag vill dedikera min tid till. En nackdel är att pressen att leva upp till tidigare generationers prestationer kan vara stor. Dessutom kan förutfattade meningar om familjen vara en utmaning, men vi måste stå starka tillsammans, sjätte och femte generationen.”
Fred Wallenberg:
”Möjligheten att få exponering mot ett brett spektrum av bolag och kunniga människor är den största förmånen. Det ger både nya lärdomar och utmaningar varje dag. Samtidigt som familjens övergripande ansvar kan kännas väldigt stort, handlar det nog mer om att, precis som för alla andra, försöka bidra med det man kan och hitta sätt där detta kan gynna kretsloppet.”
Emma Pilkington:
”För mig har det varit, och är fortfarande, en fantastisk möjlighet att lära mig nya saker, skaffa erfarenheter och bygga ut mitt nätverk. Eftersom jag är född och uppvuxen i England ger det mig också en bättre förståelse för och fotfäste i Sverige, och därmed starkare koppling till familjens rötter.
Vi i sjätte generationen engagerar oss utifrån våra egna intressen och viljor, och ser därmed egentligen inga nackdelar. Jag är dock helt införstådd i att om man tar på sig större roller inom verksamheterna kopplade till familjen så kan det innebära både mycket ansvar, hårt arbete, och exponering externt.”
Tessa Pilkington:
”Vi uppmuntras att se detta potentiella ansvar också som en möjlighet. Nackdelen, som jag ser det, är att det är ovanligt för ett familjeägt företag av denna skala att nå den sjätte generationen, vilket naturligtvis innebär viss press på varje ny generation att vidareutveckla kretsloppet och försöka nå nya framgångar.
Det är dock ett ansvar som vi har blivit vägledda mot under många år, inom en välstrukturerad ram utformad för att säkerställa just kontinuitet.
Det finns också tydliga fördelar med att vara en del av en familj med så breda och omfattande affärs- och samhällsintressen. I det avseendet är vi mycket privilegierade, och jag vet att alla i min generation delar den uppfattningen.”
Ni är fler som ska samsas om ansvaret än tidigare generationer. Vad blir avgörande för att ni i den sjätte kommer att hålla sams?
Siri Sachs:
”Jag upplever att samarbetet vi har idag är konstruktivt, och jag tror att det är viktigt att framför allt värna om den privata familjerelationen. Det är också viktigt att till viss del undvika att blanda ihop den med arbetet.
Detta underlättas av att det finns en tydlig struktur och externa parter involverade i alla formella sammanhang, vilket hjälper oss att förhålla oss professionellt och skilja på sak och person.
Dessutom är det viktigt att inte låta arbetsfrågor följa med hem eller till familjesammankomster för mycket.”
Lovisa Cavalli Wallenberg:
”Vi måste samarbeta på bästa möjliga sätt som ett lag, ett team. Vi är alla olika individer med olika intressen och drivkrafter, och det är viktigt att vi ser det positiva i detta, att vi kan inspirera varandra och att vi är intresserade av att lära av varandra. På så sätt kan vi driva arbetet framåt.
Vi behöver vara öppna mot varandra, lära oss att både prata och lyssna, och vi måste också ha möjlighet att utvecklas och samarbeta.
Som familj har vi dessutom utarbetat ett ramverk som kommer att kunna stötta oss i framtida diskussioner när olika uppfattningar finns på bordet.”
Fred Wallenberg:
”Jag tror att det kommer att vara mycket viktigt att samverka utifrån samma värdegrund och ha ett fortsatt långsiktigt tänkande inom familjen.
Att vi har många kontaktytor och forum för dialog är avgörande, liksom att arbeta nära professionella utomstående som förstår modellen och kan bidra till både dialogen och utvecklingen.”
Emma Pilkington:
”Vikten av familjen präntades in i oss tidigt. Under många år har vi haft möjlighet att vårda detta, tillsammans med det omfattande arbete vi har gjort i samarbete med den femte generationen för att skapa ett program och stödnätverk kring detta.
Det är ett arbete som vi har hållit på med i över tio år, och även om det inte alltid är enkelt anser jag att vi har fått den bästa möjliga vägledningen och stödet för att hjälpa oss att navigera denna övergång.
Som medlem av sjätte generationen, med fokus på ’Familjen’, har jag alltid burit med mig ett råd som delades med mig av en av min gammelfarbror Peters närmaste rådgivare: ’Glöm aldrig vikten av familjen, för utan familjen finns inget företag, och utan företag finns inga stiftelser. Man kan helt enkelt inte ha det ena utan det andra’.”
Tessa Pilkington:
”Detta är något vi alla är mycket medvetna om, och att vi är fler som kan dela ansvaret för familjens och verksamhetens kontinuitet ser jag som en positiv aspekt. Vi är en grupp med många olika intressen och yrkesbakgrunder, vilket möjliggör att fler kan engagera sig i olika delar av sfären än vad som tidigare varit fallet, och därmed dela ansvaret.
Jag tror också att detta delade ansvar är något som förenar oss, och om något skapar det en känsla av samverkan snarare än konkurrens.”"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.