Cervenka Recenserad I SvD
2024-11-09
"När Aristoteles en gång försökte sig på att säga något om stilistik sa han, mycket förenklat, att stilen måste vara anpassad till ämnet. Det passar sig inte att tala om upphöjda saker på ett vardagligt sätt, precis som det inte passar sig att på hexameter skalda om trams.Jag kommer att tänka på denna självklarhet när jag läser Andreas Cervenka. Han är nämligen som ingen annan ekonomijournalist – vågar jag gissa – känd för sin distinkta prosa. Den har dessutom varit på vippen att prisas: år 2015 var han en av tre nominerade till tidningen Journalistens pris för Årets stilist 2014 (liksom grammisar och guldbaggar släpar utdelningen efter med ett år). Han förlorade då till Björn af Kleen.Formuleringskonsten är mycket lättidentifierad. Den utmärks av två ganska enkla grepp. För det första en telegramartad prosa: korta stycken, ett par meningar på sin höjd, som ibland kulminerar i stycken om en enda mening, ibland bara ett meningsfragment. ”Sverige.” lyder ett helt stycke på sida 21. ”Ett ord: räntan”, sida 26. ”Och fastighetsmäklaren”, sida 30.Ni förstår principen.För det andra liknelser. I denna tidning har han i en intervju kallats för en metaforernas mästare, men det är i strikt mening oftast just liknelser: ”som om” eller ”som att”. De är ofta sarkastiska, cyniska, alltid drastiska. Avskaffandet av den svenska fastighetsskatten var ”nästan som om Göran Hägglund hade låtit flygbomba Sverige med sockervadd”. Förslaget att man ska lätta på amorteringskraven för att öka bostadsefterfrågan beskrivs ”som att försöka bota alkoholism genom att styra stegen mot närmaste bar”.Liknelserna kulminerar när han talar om hypotetiska politiska försök att minska bostadspriserna, alltså att göra människors hem mindre värda: det är ”samma sak som att öppna maskingevärseld rakt in i den svenska medelklassen”. I denna cervenkska bergspredikan jobbar ”samma sak” hårt.Bildspråket träffar ibland helt rätt. I bokens slutrader sägs det – och här är det faktiskt en metafor – att det svenska samhällskontraktet har ”skurits upp i små lottsedlar som fördelats ut bland befolkningen”, detta alltså om dem som haft turen att redan etablera sig på bostadsmarknaden eller som står på tur att ärva sig in. Jag stryker under flera gånger; ”detta var en bra bild” får det heta i marginalen.Lika ofta är det dock jönsigt – se sockervadden ovan – eller bara onödigt tungrott: ”Scenen ser ut att ha övergivits hastigt – som om någon rusat in i byggnaden, avlossat en salva i taket och därefter läst upp en arresteringsorder på fastighetsmäklaren”. Här motarbetas hastigheten i övergivandet av den långrandiga liknelsen. Jag förstår inte heller på rak arm om mäklaren i liknelsen har arresterats eller flytt.Den närmaste referensen jag kommer att tänka på när jag läser är, rätt eller fel, Raymond Chandler, vars hårdkokta böcker också har sin beskärda del av slående metaforik och kärv prosa.Men hos Chandler är syftet förstås inte ekonomijournalistik; det handlar i stället om att karakterisera Philip Marlowe, den cyniske men godhjärtade hjälten i Los Angeles nattmörker av omoral. Och med sin stil karakteriserar väl Cervenka sig själv på liknande vis – en Marlowe för finansrötan. Problemet är att en sådan hjälte lånar sig bättre till vissa typer av berättelser: den söker krassa konstateranden, pinsamma avklädningar, hemligheter som alla andra konspirerar för att dölja.Så landar också boken, som i grund och botten handlar om den svenska bostadsmarknaden, i den spektakulära slutsatsen att bostadspriserna är ett problem av sådan kaliber att världen – ja, världen – står inför två möjligheter: antingen ett kraftigt bostadsprisfall som skulle bli ”otroligt smärtsamt” för de drabbade, en ”gigantisk finanskris” som ”skulle förändra världen som vi känner den” – något att tänka på nästa gång du, käre läsare, söker bolån – eller att fortsätta som nu mot en politisk situation som ger upphov till allt värre extremism – någonstans i boken förutspås en Donald Trump 2.0.Och här vill jag återvända till Aristoteles. Stilen ska vara anpassad till ämnet hette det, och man kunde här kanske säga att Cervenka har tur som har ett för ämnet klippt och skuret språk. Jag själv är mer skeptisk: är det inte i själva verket så att tesen är anpassad till berättarpersonan? Att prosan, som rinner ur pennspetsen i en aldrig sinande ström av ironiska understatements och maskingevärsliknelser, liksom driver tesen framför sig?Jag tittar på studien som Cervenka närmast stödjer sig på för den katastrofala slutsatsen i förrförra stycket: Miles och Sefton, ”House prices and growth with fixed land supply”, i The Economic Journal. I slutsatserna sägs helt enkelt att bostadspriser lämpligen hålls ned genom att öka ”utbytbarheten land–struktur” medan förbättringar i resmöjligheter mellan jobb och bostad antas vara mindre effektivt än förr (bostäder i New York skulle väl bli extremt billiga om man från ett vardagsrum i Jokkmokk på en sekund kunde teleportera sig till Manhattan, för att säga något cervenkskt).Man kan förstås fråga sig vad detta ekonombludder betyder, men det väsentliga i sammanhanget är att språkbruket är tämligen sakligt och att problembilden inte alls tycks vara på nivån global finanskollaps. Detta betyder inte att Cervenka har fel, eller att implikationen han läser in i studien inte stämmer. Men eftersom slutsatsen känns väntad och, tja, typisk, funderar jag på om saltmängden som framställningen ska tas med bör mätas i krydd- eller decilitermått.Även utan undergångsvisioner framstår saken som rätt störd redan som det ser ut i dag. På de flesta ställen i landet som är någorlunda ekonomiskt dynamiska kan man inte köpa en bostad med egna pengar: priserna i huvudstaden är så urspårade att en riksdagsledamot skulle behöva spara sin lön i tolv år. En tredjedel av de unga misströstar om att över huvud taget hitta en bostad. Sådan oro spiller över på allt annat i livet, inte minst, som Cervenka konstaterar, på familjebildningen och i förlängningen barnafödandet. Och det bör vi oroa oss över, men då av helt andra skäl än att barnen behövs för att hålla uppe efterfrågan på – till exempel – bostäder.Fredrik Sixtensson är kritiker i SvD och fil dr i grekiska vid Handelshögskolan."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.