Tidsaxel För Sveriges Riksbank
2024-11-03
För att råda bot på penningbristen föreslog kansler Axel Oxenstierna att man skulle inrätta en bank i varje stad. Detta skulle få pengarna att cirkulera snabbare och stimulera handeln.
Oxenstierna föreslog att man skulle sätta upp en bänk, ett ord han lånade från den ursprungliga italienska termen banca. Det fanns ännu inget svenskt ord för detta helt nya begrepp. Men Oxenstiernas förslag ledde ingen vart. Kronan ansåg sig inte ha råd att garantera banken och borgarna var inte tillräckligt övertygade om att banken skulle få önskad effekt för att själva vara villiga att försörja den.
1738 - Ny politik skapar inflation.
1711 blev Johan Thegner ordförande i styrelsen för Riksbankens Ständers Bank (Sveriges Riksbank), som han sedan ledde under tre decennier. Under denna period förde banken och regeringen tillsammans en försiktig ekonomisk politik. Deras mål var att återställa de nationella finanserna och stabilisera värdet på pengar. Men när hattarna tog makten i ständernas riksdag beslutade de att bankens utlåning skulle öka. De gav starkt ekonomiskt stöd till tillverkningsindustrin och spenderade stora summor pengar på krig mot Ryssland och Preussen.
De ordnade finansiering för detta genom att låta Riksbanken (Sveriges Riksbank) trycka sedlar igen.
När sedeltryckpressarna började rulla började inflationen skjuta i höjden. Frivilliga spekulanter utnyttjade detta och köpte egendom, järnbruk och värdefulla varor med lånade pengar. De höll sedan fast vid sina inköp medan inflationen steg ytterligare. Efter detta sålde de tillgångarna, betalade tillbaka sina devalverade lån och gjorde en rejäl vinst på affären.
Fakta
Hattarna och mössorna var de politiska partier som alternerade vid makten i Sverige under större delen av 1700-talets frihetstid.
1766 - Mössorna skapar deflation
Mössarna tog över makten från hattarna och gav styrelsen i uppdrag att återställa värdet på pengar till vad det hade varit för 30 år sedan. Detta ledde till en allvarlig deflationskris.
Tanken var att fördubbla riksdalernas värde genom att successivt halvera växelkursen från 72 till 36 riksdaler (hamburgerbanco) till marken som var handelsvalutan på den tiden. Planen var att gå långsamt och gradvis. I februari 1766 sattes växelkursen till 70 mark, enligt en kunglig kungörelse, och i november sänktes den igen till 66 mark.
Men alldeles för många människor var inblandade i penningpolitiken för att planen skulle förbli hemlig.
Allmänheten insåg snabbt vad som hände. Allt fler började hamstra Riksbankens sedlar. Om riksdalaren skulle vara värd dubbelt så mycket om några år, varför inte vänta tills dess med att använda pengarna?
När så många riksdaler försvann ur cirkulationen steg deras värde mot marken mycket snabbare än vad myndigheterna hade räknat med. Under sommaren 1767 sjönk växelkursen till 42 mark per riksdaler.
Den kraftiga deflationen ledde till att spekulationsföretag gick i konkurs. Många företag som ägnade sig åt enklare tillverkning fick stänga och fastigheter såldes med förlust. Krisen blev den värsta hittills i svensk historia.
Under några år under sin ungdom var poeten Carl Michael Bellman anställd på Riksbanken, 1757-1763. Bellman påpekade i sin ansökan att hans farfar varit ledamot i bankens styrelse. 1757 anställdes han 'på prov'. I Bellmans talanger ingick tyvärr inte aritmetik och han klarade inte bankens multiplikationstest. Han ansågs dock flitig och 1759 anställdes han som extraordinär banktjänsteman.
Poeten visade sin tacksamhet genom att skriva en nyårsdikt till Riksbankens ära. Som belöning fick han en ersättning på etthundrafemtio 'daler' kopparmynt. Pengarna betalades dock i hemlighet för att andra banktjänstemän inte skulle uppmuntras att skriva dikter.
Så liusnar upp en dag på framtids mörcka fält, wisst är en högre hand som detta liuset stält. Från efwighetens rymd det sina strålar kastar, och in i samma swalg i blinckens återhastar.
Trots det gick det inte så bra för Bellman och han tvingades lämna banken. 1763, skuldtyngd och under hot om uppsägning, lämnade han sin avskedsansökan.
När deflationskrisen uppstod några år senare skrev han Fredmans epistel nr. 24 och berömde deflation eftersom det gjorde akvavit billigare att köpa. Bellman hade förstått hur ekonomin fungerade. Tiderna var dåliga för många företag, men den importerade spannmålen som användes för att tillverka akvavit blev billigare när växelkursen stärktes.
Usla tider!
Hvad det lider,
Bara Cursen nederslås, :||:
Bättre köp på bränvin fås;
Men då lefver jag ej mera,
Andra Hjeltar då hofvera.
Kan ni tro, då, kära Mor!
Jag skull' få en sup så stor,
Jag skull' supa om ni tror,
Liksom Runius, Lucidor.
Usla tider!
Hvad det lider,
Mit Benrangel faller ner,
Men min munn åt glaset ler.
Supar flera!
Ge mig mera,
Mer.
Bacchus, ingen ann,
Skal mig balsamera
Som en stor namnkunniger man.
SVERIGES RIKSBANK
– för en stark och säker ekonomi
På 1700-talet fanns det många olika mynt och förfalskningar var vanliga. Följaktligen genomförde Johan Liljencrantz, finansminister under Gustav III, en myntreform så att endast ett mynt, riksdalern, fanns kvar. Samtidigt stabiliserades penningvärdet.
Före myntreformen bestod svenska mynt av dukater, riksdaler specie, riksdaler hamburgerbanco, daler silvermynt, daler kopparmynt, daler carolin och daler courant. Riksdalaren, fördelad på 48 skilling, blev nu det enda myntet i riket. Det tog dock lång tid innan det nya myntsystemet blev accepterat av allmänheten.
Samtidigt stabiliserades pengarnas värde när Sverige, efter decennier av oenighet om hur detta skulle uppnås, återgick till silvermyntfoten. Myntreformen innebar att Riksbankens sedlar åter kunde lösas in mot silver till ett förutbestämt värde.
Övergången till silvermyntfot började faktiskt 1766 och under detta år präglades rekordmånga riksdaler i silver för att se igenom bytet. Mer specifikt slogs 1 460 756 mynt. Reformen genomfördes dock formellt först den 1 januari 1777.
Riksgäldskontoret skapades för att hantera statsskulder och finansiera kriget med Ryssland. Riksgälden gav ut obligationer mot ränta, som snabbt började användas som sedlar.
Efter att Gustav III tagit makten tvingade han antagandet av silvermyntfoten, vilket gjorde det möjligt att lösa in pengar mot silver. Riksbanken motsatte sig detta, men kungen lovade att han skulle lämna banken i fred mot dess medgivande.
1778 startade Gustav III ett krig med Ryssland. Att finansiera detta krävde mycket pengar. Men eftersom han hade lovat att inte blanda sig i Riksbanken kunde han inte bara säga åt den att skriva ut mer pengar. I stället skapades Riksgälden.
Riksgäldskontorets utgivning av sedlar vållade mycket problem. Under åren 1789–1802 gav kontoret ut ett stort antal sedlar. Istället för en valuta hade vi nu två: riksdaler riksgälds och riksdaler banco. Detta skulle få dramatiska konsekvenser och leda till mordet på Gustav III.
https://www.riksbank.se/en-gb/about-the-riksbank/history/historical-timeline/1700-1799/anckarstrom-shoots-the-king/
"Gustav III mördades av en låntagare som gjort stora förluster på grund av kungens manipulation av penningvärdet.
Mordet på Gustav III var delvis kopplat till att Sverige hade hamnat i två valutor: riksdaler riksgälds, utgiven av Riksgälden, och riksdaler banco, utgiven av Riksbanken. Riksdalsbanco kunde lösas in mot silver. Riksdaler riksgälds var bara ett papper med väldigt lite värde.
För att få upp värdet av riksgäldssedlarna drev kungen riksdagen att gå med på att alla som lånat ut i banco skulle få betalt med riksgäldssedlar. Det gjorde att de som hade lånat i banco plötsligt förlorade stora summor pengar. En av dem var förre militärkaptenen Johan Anckarström. Han blev så arg över detta beslut att han några veckor senare tog sina pistoler, gick in på en maskeradbal på Kungliga Operan i Stockholm och sköt kungen i ryggen. Vid sin rättegång vid Svea hovrätt sade Anckarström att kungens beslut att de"
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.