Dick & Opiumkrigen I SvD

2024-10-13
Några glidningar till trots värt att notera i tiden.

https://www.svd.se/a/63Xrxz/dick-harrison-opiumkriget-gjorde-hongkong-brittiskt
För inte bara Storbritannien var exporten av opium till Kina ovärderlig. När Kina tog krafttag mot missbruket blev kriget ett faktum.
"I världspressen hörs nu allt fler röster för att legaliseringsvågen av cannabis har fört med sig negativa bieffekter. Allt fler människor har blivit beroende, med försämrad hälsa och allt vad det innebär i form av oönskade konsekvenser. Hur är det historiskt sett? Finns det exempel på storskaliga statliga kampanjer för att stävja narkotikamissbruk?
Ja, det finns det, och alla historikers favoritexempel är kinesiskt: opiumkriget. I Kina har opium varit känt sedan Tangdynastins tid, men länge användes drogen huvudsakligen av medicinska skäl, och transport­svårigheterna (importen skedde från Sydasien via utländska köpmän) gjorde att det var ont om varan.
När myndigheterna försökte stoppa tobak i mitten av 1600-talet var opium fortfarande inget som ämbetsmännen oroade sig för. Importen ökade successivt under 1700-talet, men försäljnings­boomen inleddes inte förrän under decennierna kring 1800 som en följd av att britterna köpte upp massor av opium och sålde produkterna i Kanton (Guangzhou).
Här hade man äntligen en produkt som det fanns en marknad för i Kina.
För Storbritannien var narkotikan ovärderlig: här hade man äntligen en produkt som det fanns en marknad för i Kina, något som kraftigt förbättrade handelsbalansen i europeisk favör. Nyckeln till den storskaliga brittiska opiumhandeln var Indien: sedan East India Company erövrat hela subkontinenten var det lätt att organisera transporter från Bengalen och Gangesslätten till Calcutta och vidare runt Sydöstasiens kuster. East India Company tog raskt kontroll över många vallmoplantager och gjorde stora vinster.
Följden blev ett hastigt växande opiummissbruk i Kina, och nu reagerade myndigheterna. Från 1780 infördes allt fler regleringar och förbud. Britterna svarade med framgångsrik smuggling, och de kinesiska opiumhandlarna (som sålde drogen vidare i inlandet) hjälpte dem gärna. I takt med att amerikanska opiumhandlare började sälja sämre men billigare opium sjönk dessutom priset, med lätt förutsebar konsekvens: ännu fler kineser blev beroende.
Kinesiska narkotikasmugglare och -försäljare dömdes till döden.
På 1830-talet – när britterna exporterade omkring 1,4 miljoner kilo opium per år till Kina – fick kejsaren och hans ämbetsmän nog. Man tog allt större krafttag mot droghandeln och gick till direkt aktion mot brittiska köpmän och deras varor. Kinesiska narkotikasmugglare och -försäljare dömdes till döden. När myndigheterna dessutom lät förstöra brittiska opiumlager i Kanton svarade Storbritannien 1839 med krig, den väpnade konflikt som gått till historien som opiumkriget, en milstolpe i imperialismens blodiga historia.
Det framkom omedelbart att Europa hade sprungit förbi Kina militär­teknologiskt. Kriget utkämpades huvudsakligen vid kuststäder, där de brittiska förlusterna var mycket små. Även när kineserna var kraftigt numerärt överlägsna segrade britterna påfallande lätt: det var inte ovanligt att tusentals kinesiska soldater drevs på flykten av hundratals eller blott dussintals britter.
Slaget vid Zhenjiang ,1842.
Slaget vid Zhenjiang ,1842. Foto: Illustration: Richard Simkin
De kinesiska trupperna uppvisade också allvarliga brister när det gällde disciplin och befälsordning. Till råga på allt var det hopplöst svårt att kommunicera diplomatiskt över frontlinjerna. Eftersom britterna ville ge sken av att vara civiliserade försökte de gång på gång överlämna brev med krav till kejsarens representanter, men kineserna förstod inte vad som höll på att ske och svarade med att ge eld.
När exempelvis tolken Robert Thom anlände till Xiamen för att överlämna sitt brev möttes han av ilskna nej-rop, pilar, kulor och kanonmuller. Sådana misslyckanden följdes alltid av brittiska kanonader och demolering av kustförsvaret, men kineserna vägrade likväl byta taktik.
Ett annat problem var den tungrodda kinesiska byråkratin, som blockerade för effektiv nyhets­förmedling till den frustrerade kejsaren. Qingdynatins väldiga administrativa apparat vägrade i det längsta att acceptera att Storbritannien utgjorde ett större bekymmer. I stället beskrevs de brittiska soldaterna som simpla banditer. Så sent som i maj 1842 sökte kejsaren få ämbetsmännen att berätta för honom var Storbritannien låg, varför britterna sålde opium, hur det kunde komma sig att de hade en 22-årig kvinna som härskarinna (drottning Victoria), och så vidare. Många av de krigsrapporter som cirkulerade i Kina var groteskt felaktiga: nederlag osynliggjordes och segrar uppfanns. Det hjälpte inte att kejsaren insåg bluffarna och avskedade sina underordnade.
Slutet på historien är välkänd: i 1842 års fred tvingades Kina avstå Hongkong till Storbritannien, öppna fem hamnstäder för europeisk kommers och betala skadestånd. Narkotikahandlarna hade segrat över jordens största stat."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram