Politisk Teater

2024-09-11
Vad skall vi med dom till, ens...

https://www.svd.se/a/lw4GdG/vadjan-om-god-ton-ar-bara-politisk-teater
"”Min förhoppning är att ni för respektfulla debatter och lyssnar på varandra” sa Carl XVI Gustaf när han på tisdagen stod i kammaren och öppnade riksdagsåret. Partiledardebatten dagen efter kändes det först som att politikerna lyssnat på kungen.
Ulf Kristersson (M) inledde med att på årsdagen av mordet på Anna Lindh hylla den socialdemokratiska politikerns liv och gärning. Om vikten av att utan ”hat och hot” kunna ”livligt debattera politik när vi tycker olika”. Oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) började sitt anförande med att tacka statsministern för dessa ord.
Jimmie Åkesson (SD) sa att han vet att alla inte håller med om Sverigedemokraternas åsikter och att det är själva poängen med demokrati. Men att debatten måste kunna ”stå över okvädningsord” och ”vantolkningar av vad motståndare egentligen tycker”.
”Jag längtar efter ett normalare Sverige. Där vi kan vi kan prata som normala människor med varandra” sa Nooshi Dadgostar (V).
Vänsterpartiledaren tog replik på statsministern om en ganska specifik fråga. Om finansiering av kärnkraft kommer att klassificeras som offentlig verksamhet och därmed belasta statens finanser mer än vad vänsterdrömmar om att förändra det finanspolitiska ramverket skulle göra.
Amanda Lind (MP) gjorde partiledardebut med att pressa regeringen om utsläppen. Ebba Busch sa sig inspireras av 70-talets socialdemokrati i ambitionen att bygga kärnkraft och infrastruktur. Johan Pehrson (L), Muharrem Demirok (C) och Jimmie Åkesson tävlade om att företräda Sveriges skolparti.
Ulf Kristersson krävde svar av Magdalena Andersson om hennes inställning till investeringssparkonton. Oppositionsledaren sa att hon inte tänkte avskaffa ISK men att skattenivåer kan diskuteras. I det utbytet fanns givetvis retoriska överdrifter där M anklagade S för att vilja höja ”alla skatter”, och där S svarade att de bara vill höja för ”de rikaste”, men samtidigt konturerna av tydliga policyskillnader som även vanliga väljare kan ta till sig.
En sida vill sänka skatter, den andra vill ha mer omfördelning.
I mandatperiodens halvtid gick det att kisa mot en valrörelse med fokus på skolfrågor, klimat och ekonomisk politik. Där även policydetaljer om hur kärnkraftsfinansieringen ska klassificeras har sin plats. Givetvis där olika partier har väldigt olika svar, men för att citera Åkesson är ”själva poängen med demokrati”.
En bild av svensk politik som fick mig att se fram emot valrörelsen 2026.
Men var fanns det riktiga gensvaret i kammaren, när brände det till?
När Åkesson la det där om vantolkningar av motståndaren åt sidan och pressade Magdalena Anderssons kring hennes ansvar för antisemitism inom vänstern.
Svaren ”du kanske ska låta trollfabriken ta julledigt redan nu?” eller att ”pyromanen ber mig förbättra brandskyddet” rev ned de största och längsta applåderna.
Det var formuleringar som jag kände igen eftersom Anderssons medarbetare ordagrant sagt dessa till mig i kammaren precis innan debatten.
Jimmie Åkesson recenserade repliken som dagisbeteende – ett ”men du då”.
När Ebba Busch konfronterade Andersson om att det inte räckte med ”fyndiga” och ”käcka svar” hamnade fokus på Buschs eget beteende i en partiledardebatt 2022:
”Så länge Ebba Busch inte skriker får hon givetvis svar på sina frågor” hälsade Magdalena med sin mildaste röst. Detta möttes av applåder av bland annat Anders Ygeman, och fick Ebba Busch att mitt under Anderssons svar demonstrativt vända sig mot den socialdemokratiska riksdagsledamoten med en isande blick.
Oslagbart drama. Men är det bra politik?
När även Muharrem Demirok tog replik på Nooshi Dadgostar om antisemitismen fick han åtminstone ett tack för att han lyfte en viktig fråga. Men när Busch och Pehrsson även tog replik i samma ärende slutade Dadgostar med att rabbla upp partiets åtgärder mot antisemitism, utan landade i att ingen tror på partiledarna för L och KD eftersom de är hycklare som gett SD makten.
Delar av vänstersidan tycker uppenbarligen inte att den högra sidan har någon moralisk rätt att anklaga dem för rasism. Medan högern tycker att den vänstra sidan ägnar sig åt whataboutism och att medierna låter dem komma undan med det.
Värderingar och känslor är centrala delar av politiken. Men det är kanske svårare att ha respektfulla debatter och lyssna på varandra om man tror att den andra sidan är moraliskt förkastlig. Går det att förhandla kommatecken med någon man ser som ondskan personifierad?
Eller så är hettan bara en del av den politiska teatern.
Precis som när partiledare pratar om hur viktigt det är med god ton i politiken.
Mandatperiodens andra halvlek börjar plötsligt kännas väldigt lång."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram