Fransk Inrikespolitik I SvD
2024-08-14
https://www.svd.se/a/EylxV5/macron-scholz-och-von-der-leyen-sa-pressas-de-under-hosten
"Frankrike befinner sig i ett inrikespolitiskt krisläge som saknar motstycke sedan general de Gaulle kom till makten 1958. President Emmanuel Macron står nu inför den delikata uppgiften att ge sitt söndrade land en regering som kan godkännas av Nationalförsamlingen. För första gången under femte republiken kommer parlamentet nu få en avgörande roll i inrikespolitiken.
Resultatet av den andra valomgången i juli blev en överraskande framgång för en tillfällig allians av vänsterpartier. Det förhindrade den seger som högernationalisterna under Marine Le Pen räknat med. Men vänstern är för svag för att få en egen majoritet.
Frankrike har saknat en tradition med en stark liberal mitt. Det var den som president Macron hoppades kunna skapa när han vann valet 2017. När det projektet nu havererat befinner sig landet i stället i spagat, mellan ytterhöger och yttervänster.
Med i beräkningarna finns redan nu nästa presidentval, 2027, då Macron inte får ställa upp. Fram tills dess får han försöka hanka sig fram inrikespolitiskt. Det sker till priset av att tunga reformer skjuts på framtiden, exempelvis av pensionssystemen. Landets offentliga skuldsättning är redan alarmerande hög, 111 procent av BNP. Det franska välståndet betalas på krita sedan 50 år.
Utrikespolitiskt ger emellertid konstitutionen presidenten fortsatt den avgörande makten. Därför kan Macron även i fortsättningen spela en internationell roll, bland annat i EU-politiken.
Även Tyskland befinner sig i ett smygande inrikespolitiskt nödläge. Den svaga koalitionen i Berlin under den socialdemokratiska förbundskanslern Olaf Scholz förväntas lida ett plågsamt bakslag vid de tre delstatsval som hålls i östra Tyskland i september – i Thüringen, Sachsen och Brandenburg.
Högernationalistiska AfD ser ut att vinna framgång på en politisk linje i direkt konfrontation mot både EU och stödet till Ukraina. Samtidigt utmanas AfD och de gamla etablerade partierna av en ny uppstickare kring Sahra Wagenknecht, tidigare stjärna i Die Linke, som har rötter i det östtyska kommunistpartiet.
Hon har bildat en egen allians, BSW, och kopierat några av AfD:s profilfrågor. Även Wagenknecht bekämpar EU:s migrations- och klimatpolitik och har beskrivits som pro-rysk. Hon är gift med den förre SPD-ledaren Oskar Lafontaine och söker stöd främst hos missnöjda socialdemokrater.
Det får hon bland annat från en framträdande socialdemokrat som Klaus von Dohnanyi, 96 år, som tidigare var borgmästare i Hamburg och minister hos Willy Brandt. I opinionsmätningarna inför delstatsvalen pendlar Wagenknecht mellan 11 och 19 procent.
De tre delstatsvalen skall ses i perspektivet av att det om ett år blir val till Förbundsdagen, där kristdemokratiska CDU/CSU hoppas vinna över den regerande koalitionen i Berlin.
Till samma mönster som i östra Tyskland skulle man kunna lägga de allmänna valen i Österrike den 29 september. Där ser samma högerlinje ut att vinna framgångar. Den företräds av den hårdföre Herbert Kickl från Jörg Haiders gamla parti FPÖ, som aspirerar på att leda nästa regering.
Ett Europa som är så upptaget av sig självt riskerar att försumma sina utfästelser mot Ukraina.
Samtidigt ska den nya EU-kommissionen under Ursula von der Leyen börja ta form i september. Då skall hon ha fått in förslag från alla medlemsregeringarna till nya ledamöter i kommissionen.
Då kan hon börja komponera sitt nya lag och fördela ansvarsområden. Formellt sett är det hennes privilegium att göra uppdelningen, men i praktiken är hon under korstryck från regeringarna som kämpar om de viktigaste posterna. Dit hör ansvaret för de ekonomiska och finansiella frågorna och profilfrågor som klimat och migration.
Ansvaret för EU:s utrikespolitik har redan lagts av stats- och regeringscheferna hos Kaja Kallas, Estlands tidigare premiärminister. Hon skall nu liksom alla andra kandidater till kommissionsjobben godkännas av EU-parlamentet. Det sker i en öppen procedur som avslutas med offentliga förhör. Därefter tar EU-parlamentet ställning till hela den nya kommissionen, kollektivt i en omröstning.
De öppna förhören i utskotten brukar bjuda på överraskningar och med den nya sammansättningen i parlamentet kan man förvänta sig hårda konfrontationer. Den tredje största partigruppen (Patrioter för Europa) består av högernationalistiska ledamöter från Marine Le Pens och Viktor Orbáns grupperingar.
Eftersom de bekämpar EU som grundläggande idé och beskrivits som Vladimir Putins allierade i kriget i Ukraina kan man räkna med att de angriper bland andra Kaja Kallas och hennes roll som företrädare för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Om det visar sig att någon eller några av kandidaterna inte håller måttet så kan Ursula von der Leyen be om att få en ny kandidat från medlemslandet. Detta har hänt förr. Det mest kända exemplet var när ärkekatoliken Rocco Buttiglione tvingades dra sig tillbaka.
Medan Europa med sina interna svårigheter försöker finna en väg framåt fortsätter världen utanför att lägga sin slagskugga. Ett Europa som är så upptaget av sig självt riskerar att försumma sina utfästelser mot Ukraina.
Dessutom vet alla att utgången av presidentvalet i USA den 5 november också blir avgörande för Europas framtid."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.