Ja vilka var det som egentligen bar det ursprungliga ansvaret...
Kvicksilver har en densitet på 13 579 kg/m3, en smältpunkt på -38,83°C och en kokpunkt på 356,73°C samt är en dålig värmeledare, men en bra elektrisk ledare.
https://www.st.nu/2024-07-09/frias-fran-ansvar-for-23-000-gifttunnor-i-havet/ "Tre företag har pekats ut som ansvariga för dumpningen av 23 000 tunnor med gift i havet utanför Sundsvall. Nu frias ett av företagen av domstolen. – I slutänden är det antagligen skattebetalarna som får stå för notan, säger Jörgen Berglund (M). På 1950- och 1960-talen dumpades tunnorna med kvicksilver på havsbotten i farvattnen utanför Sundsvall. De brukar kallas en tickande miljöbomb. Om tunnorna rostar sönder och innehållet läcker ut kan det få allvarliga konsekvenser för djur, natur och människor. Havsbottnen där tunnorna ligger måste saneras, men frågan är hur. Om man försöker bärga de rostiga tunnorna kan de spricka och innehållet kan spridas i havet. Ett alternativ är att täcka över dem på något sätt, att kapsla in och säkra dem på havsbotten. Saneringen kommer att bli mycket kostsam. Enbart den förberedande kartläggningen som måste göras av tunnorna och miljöriskerna beräknas kosta uppåt 30 miljoner kronor – och då har själva saneringen inte ens påbörjats. Frågan är vem som ska betala. Länsstyrelsen i Västernorrland har utrett ansvarsfrågan i många år och för drygt två år sedan pekade man ut tre ansvariga företag; Bygglim i Sverige, Fortum och Inovyn. Det är inte de tre företagen som en gång i tiden dumpade tunnorna. Den fabriken finns inte längre. Men enligt Länsstyrelsen har de tre företagen tagit över delar av fabrikens verksamhet under åren som gått sedan dumpningen – liksom det juridiska ansvaret. Länsstyrelsen bestämde för två år sedan att ett av företagen, Bygglim i Sverige, skulle utföra kartläggningen av tunnorna för 30 miljoner kronor och sedan ta hjälp med betalningen av de två andra företagen. Men Bygglim i Sverige vägrade och överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen. – Eftersom Bygglim varken har genererat innehållet i tunnorna eller dumpat dem i havet anser vi att Länsstyrelsens föreläggande är fel, har Maria Smeder Nyqvist på Bygglim i Sverige tidigare sagt till ST. Nu, två år senare, har Mark- och miljödomstolen till slut avgjort tvisten. Bygglim frias helt från ansvar. Det går inte så här långt efteråt att bevisa att just det företaget bär det juridiska ansvaret för avfallshanteringen. De har egentligen inte bidragit till föroreningen – Bygglim är visserligen verksamhetsutövare men de har egentligen inte bidragit till föroreningen, säger Marit Åkerblom, chefsrådman vid domstolen. Det betyder att Länsstyrelsen är tillbaka på ruta ett. Över 60 år har gått sedan dumpningen och trots åratal av utredningar har man fortfarande inte kunnat peka ut någon ansvarig. Hur Länsstyrelsen ska gå vidare nu efter domen är oklart. De ansvariga tjänstemännen gick på semester redan innan domen och har inte gått att nå för en kommentar. Tunnorna måste tas upp eller åtgärdas på annat sätt, enligt Jörgen Berglund (M). Flera politiker i Sundsvall har tidigare engagerat sig i miljöskandalen, däribland länets riksdagsman Jörgen Berglund (M). Han är inte förvånad över domstolens slutsats, att inget ansvar går att utkräva så här långt efteråt. – Det som gör det extra komplicerat är att dumpningen inte var förbjuden när den skedde. Det här är gamla miljösynder som dagens skattebetalare antagligen får stå för, tyvärr, säger Jörgen Berglund. Under tiden som alla utredningar görs och företag och myndigheter fortsätter gräla om vem bär ansvaret, har tunnorna börjat rosta sönder och det börjar bli bråttom att agera. Men sanering blir kostsam och ingen vet när den kan ske eller vem som ska utföra den. – I slutänden måste ju de här tunnorna tas upp eller åtgärdas på något sätt, säger Jörgen Berglund. FAKTA Gifttunnorna i Sundsvallsbukten ► På 1950- och 1960-talet tillverkade Stockholms Superfosfats Fabriks AB vinylklorid på Stockviksverken. Vinylklorid är en gas som bland annat används vid framställning av plast och som bindemedel i färg och lim. ► Vid tillverkningen uppstod ett avfall som innehöll kvicksilver, ett av de allra farligaste miljögifterna som kan ge skador på hjärnan och det centrala nervsystemet. ► För att bli av med avfallet blandade man kvicksilvret med betong och hällde ned det i tunnor. Tunnorna lastades på fartyg som transporterade andra varor från Sundsvall, och dumpades sedan helt enkelt i havet. Det var helt lagligt på den tiden, när miljölagstiftningen inte satte stopp för sådan hantering. ► Fram till 1964 uppskattar Länsstyrelsen i Västernorrland att omkring 23 000 sådana tunnor dumpades i havet. Sedan föll saken i glömska under många år, ända fram till 2004 då Länsstyrelsen fick upp ögonen för föroreningen och började undersöka vad som egentligen hade hänt med tunnorna. ► 2006 hittades 30 tunnor i havet och efter det kunde ett fartyg lokalisera omkring 3 600 tunnor på havsbotten i närheten av Åstön. Resten har inte hittats ännu. ► Dykare har upptäckt att några av tunnorna har börjat rosta sönder. På några av dem syns stora hål. Konsekvenserna för djur och natur kan bli förödande om kvicksilvret börjar läcka ut och tunnorna ses som en tickande miljöbomb."