Leende Diktatorer I DN
2024-05-12
https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-nar-ska-vi-inse-att-de-leende-diktatorerna-snurrar-runt-oss/
"Budapests flygfält sent i onsdags, röda mattan är utrullad över asfalten. Två män i mörka rockar hälsar på varandra i kvällsskenet bredvid en Boeing 747 från Air China. De tittar innerligt på varandra, tar i hand som om de kände tillit.
Den ene är Kinas diktator Xi Jinping, den andre Ungerns auktoritära ledare Viktor Orbán.
Sett till befolkningsstorlek representerar Orbán en liten prick ovanför i:et i Xi:s efternamn – det bor 1,4 miljarder människor i Kina, knappt 10 miljoner i Ungern.
Ändå lyckas pricken få den kinesiska jumbojeten att landa i Budapest av alla huvudstäder, vilket bekräftar en otäck realitet i vår tid: Orbán är en man med makt, sannolikt den mäktigaste ungerske ledaren på långt över 100 år.
Sverige fick känna av hans metoder under Natoprocessen. Då drog han sig inte för att underminera svensk säkerhet i syfte att tillskansa sig fördelar i andra frågor.
Det är så Orbán lärt sig att operera. Slugt och cyniskt. Han trampar inte bara på Sverige när det passar. Han är beredd att skada hela Europa om det skapar utrymme för honom på den globala scenen. Och EU förmår inte att skicka ut värstingen från finrummen i Bryssel, om det så kräver att man drar honom i armen.
I den ungerske premiärministerns tänkande finns inga värderingar som knyter samman, bara transaktioner.
När EU genom Frankrikes president Macron försöker uppmana Kina att sluta finansiera Ryssland och få Putin att dra sig ur Ukraina, går Orbán emellan och ställer sig i stället in sig hos såväl Moskva som Peking. Han driver en linje som i praktiken går ut på att Kiev – inte Kreml – ska kapitulera.
Orbán får sin belöning från Xi i form av vänskapsbesök, ett ”strategiskt partnerskap” och fördjupade löften om kinesiska miljardinvesteringar i Ungerns industri.
Om en månad är det val i Europa. Den gångna veckans tête-à-tête illustrerar hur mycket som egentligen står på spel.
När Sverige blev medlem i EU 1995 hade Europa precis övergått från efterkrigstiden (post war) till tiden efter murens fall (post wall), för att använda den brittiske historikern Timothy Garton Ashs begreppspar.
Det var en period av optimism, hybris – och naivitet. Berlinmuren var lyckligtvis borta, men efter hand började sprickorna i den nya Europafasaden att visa sig.
Den 11 september 2001 blev en omskakande varning om att världen inte riktigt såg ut som många européer hade hoppats. Under 2000-talet brast sedan illusionerna slag i slag. Med Rysslands anfallskrig 2022 var eftermursperioden definitivt över.
Den nya tiden formas nu. Hittills är den allt annat än vacker, oavsett om platsen är Ukraina, Gaza – eller om krisen handlar om klimatet eller den inre säkerheten i Sverige.
Demokratierna är satta under press och splittringen i världen tilltar, vilket den kinesiske diktatorns Ungernbesök vittnar om.
EU grundades efter andra världskriget för att minska risken för framtida krig. Den målsättningen är allt annat än daterad, men i den värld som nu växer fram har EU också en avgörande möjlighet – sannolikt den bästa vi har – att få det globala skeendet att gå åt rätt håll.
Få lyssnar om Sverige ensamt skriker i en megafon. Ett EU med 450 miljoner invånare kan få inflytande på riktigt, om dess medlemmar håller ihop och tar vara på unionens kraft.
I alla EU-länder utom ett har dessutom invånarna större tillit till EU än den egna regeringen, visade en stor undersökning från Europabarometern förra året.
Lyssnar man på de svenska partierna till höger kan man få intrycket att EU-skepsisen bubblar bland svenskarna. Men i den senaste nationella SOM-undersökningen från Göteborgs universitet är stödet för EU-medlemskapet det näst högsta sedan mätperioden inleddes i början av 1990-talet. Bara 12 procent är numera emot.
Kanske har några av partistrategerna förväxlat vad de allra flesta svenskar tycker med budskapet i SD:s trollkampanjer på sociala medier, som TV4 skickligt satt ljus på.
De européer som växt upp efter 1989 fick vänja sig vid en enkel värld av weekendresor med Ryanair och billiga plattskärmar från Asien.
Efter 2022 behöver alla medborgare ställa sig mer existentiella frågor.
Om Europas demokratier slutar att dra fördelar av EU:s skala kommer ingen att vara mer tacksam än Putin i Kreml och Xi i Peking.
De betraktar den liberala demokratin som svag. Den typen av samhällen ser de i grunden som demoraliserade och lättmanipulerade. Ett splittrat och polariserat Europa är precis vad dessa diktatorer önskar sig.
Men de vet samtidigt att när EU samlar sig – och dessutom gör det ihop med USA – finns ingen kraft i världen som är starkare.
Kinas Xi har inga speciella känslor för Ungern utan bryr sig om sin egen makt. Det var därför han landade i Budapest i veckan: för att försöka splittra Europa och fortsätta att få göra världsscenen till sin."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.