Ledstjärna För Långsiktig Hållbar Samhällutveckling

2024-04-17
Ja vad är det för ledstjärnor som gäller om det skall finnas långsiktigt hållbar samhällsutveckling...

https://www.dn.se/kultur/elsa-kugelberg-att-36-procent-skulle-klara-varnplikten-later-overraskande-hogt/
"Vad som än står i ”Mönstringshandboken” eller sägs i Försvarsmaktens reklamfilmer är militärlivet förknippat med risker – också moraliska. Storbritannien är ett varnande exempel, skriver DN:s Elsa Kugelberg.
De som ska kallas till mönstring fick förra veckan ett litet häfte hemskickat. I ”Mönstringshandboken” får de tips, och värnpliktiga berättar om personlig utveckling, om insikten att man ”klarar mycket mer än vad man trodde”. Om allt de lärt sig av nya bästa kompisar ”från olika kulturer, livsåskådningar och ekonomiska förutsättningar”.
”Gör ditt bästa – för Sverige”, står det.
Samma känsla finns i Försvarsmaktens nya reklamfilm för Marinen, som helt trovärdigt visar upp något så exotiskt som generation Z, utomhus, tillsammans. Unga killar, inga skärmar – bland vänner! Som skrattar, klättrar och problemlöser, på klippor, vid havet, i solen. ”En utmaning. Alla möjligheter. En utbildning. I toppklass.” blinkar det i myndighetens typsnitt, tonsatt med dramatisk filmmusik.
Om ”Mönstringshandboken” fokuserar på fördelar för individen är filmen tydligare med de faror som värnplikten innebär. Någon kämpar med en brand, en annan ligger på bår.
Det militära yrket är förknippat med risker. Man kan skadas, traumatiseras eller dödas. Nackdelarna är uppenbara, men diskuteras sällan direkt. De blir antingen glorifierade, som i statsministerns koppling mellan medborgarskapet och försvaret av Sverige ”med vapen i hand, och med livet som insats”, eller förblir implicita, som i rättviseargumentet för värnplikten (det är för att den innebär en nackdel som den ska fördelas över befolkningen).
I en ny forskningsartikel i den världsledande tidskriften ”American political science review” beskriver krigsetikerna Jonathan Parry och Christina Easton en annan och förbisedd form av risk: risken att rekryten begår allvarligt omoraliska handlingar.
Staten utsätter människor för denna ”moraliska risk” när den placerar dem i ett sammanhang där sannolikheten för att de gör fel ökar. Och i krigets kaos ökar den alltid, menar forskarna. I en krigssituation får man i uppgift att skada vissa men inte andra, att försöka förstå hur mycket våld som är proportionerligt i en enskild situation. Man är ofta utmattad och livrädd, pressad till gränsen. Risken att döda oskyldiga är högre där än när man tentapluggar eller tittar på tv.
Poängen är inte att individen inte äger sina handlingar, utan att även staten har ett ansvar att inte utsätta medborgarna för mer moralisk risk än absolut nödvändigt.
Här är Storbritannien ett varnande exempel. Ungdomar rekryteras från 16 års ålder, och framför allt i socioekonomiskt utsatta områden. En majoritet är lågutbildade (75 procent har en läsförmåga som motsvarar en 11-årings) och många har haft det tufft i uppväxten. Unga är dessutom överrepresenterade i de stridande roller där svåra beslut måste fattas under extrem stress.
Ju yngre och mer sårbar man är, desto mer träning behöver man, och desto sämre passar man i sådana roller. Det brittiska upplägget tycks gjort för att maximera den moraliska risken, som forskarna understryker är särskilt svår att hantera innan hjärnans system för impulskontroll, känsloreglering och långtidsplanering är färdigutvecklade. För män är det vid 25, ungefär sex år efter att de i Sverige kallas till mönstring.
När det i mars framkom att bara 36 procent av 18-åringarna bedöms klara lumpen utbröt ramaskri; debattörer såg ett ”flyktbeteende” hos sönderprivatiserade individualister som ”enbart tänker på sig själva”. Men Pliktverket framhöll att kraven är höga av en orsak: ”det här en utbildning som ska leda till att om det värsta inträffar ska man fungera i stridande förband” och ”klara krigets påfrestningar”. Tar man det på allvar låter 36 procent ganska högt."
Det är nästan så att artiklarna bildar ett tema tillsammans.

https://www.dn.se/insandare/saga-at-pa-ett-nedvarderande-satt-gor-bara-saken-varre/
"Det finns en oerhört stor fara med att felbehandla normbrytande beteenden, som att ge skollektioner i moral och etik. Säga åt på ett nedvärderande sätt gör bara saken värre, skriver Ekaterina Ivanova, legitimerad psykolog, doktor i psykologi och forskare vid Karolinska institutet.
Gängvåldet som kryper ner i åldrarna berör alla. Efter förra veckans dödsskjutning i Skärholmen undrar många vad som kan göras för att stoppa utvecklingen. Frågan har ställts till polismästaren Carin Götblad (DN 12/4). Hennes svar är ett hemmasnickrat förslag som kan göra saker värre.
Götblad efterfrågar lektioner i moral och etik i skolan, men sådana lektioner skulle inte gagna elever som riskerar att hamna snett. De behöver få stärkt impulskontroll och social problemlösning, vilket minskar norm­brytande beteenden och därmed förebygger framtida kriminalitet.
Tusentals lärare, rektorer, elevhälso- och fritidspersonal, socialtjänsthandläggare, idrottsledare och andra yrkesgrupper arbetar mödosamt med forskningsbaserade insatser som gång på gång visat sig uppnå just de effekter polismästaren efterfrågar. Det handlar om skolsatsningar som Ibis, Pax i skolan, Höjaspelet och UPP-centrum i Västra Götaland för att nämna några. Det kanadensiska brottsförebyggande programmet Snap är på ingång, och så får inte föräldrastöd glömmas.
Allt sker enligt riktlinjer från Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering. Det är olyckligt att en polisiär expert på ungdomsbrottslighet dels framstår som ovetande om det arbete som pågår, dels kommer med ett förslag som saknar förankring i verkligheten.
Det finns en oerhört stor fara med att felbehandla normbrytande beteenden, som att ge skollektioner i moral och etik. Ett barn som inte får rätt hjälp med att lära sig att agera konstruktivt i utmanande situationer riskerar att finna sig i en värld av tillrättavisningar. Tilltron till den egna förmågan att känna sig som en del av normsamhället minskar och man drar sig undan.
Att slå följe med andra i samma sits blir den enda chansen att uppleva samhörighet, att bryta mot samhällets normer blir så småningom eftertraktat. Forskningsbaserade preventiva metoder bryter den kedjan.
Gemensamt för nästan alla preventiva metoder är att man skapar tydliga förväntningar på hur man ska agera, men också goda förutsättningar för barn att öva på impulskontroll och pro-sociala beteenden och att man firar framgångar: man behandlar alltså dessa som färdigheter – likt förmågan att läsa eller räkna matte­tal – där alla är olika bra i början, men alla kan utvecklas med rätt stöd.
Ett barn som behöver hjälp med impulskontroll kommer däremot inte att på ett magiskt sätt plocka fram den färdigheten om hen blir tillräckligt skambelagd, lika lite som ett barn med mattesvårigheter blir mattesnille efter utskällningar – en livslång aversion mot matte kan vi däremot räkna med. Den aversionen mot samhället har vi inte råd med.
Ska vi då lämna den 8-åring som skriker på biblioteket i fred? Det behöver vi inte göra: tydliga normer och vuxenvärlden som bryr sig är ytterst viktiga. Men hur vi förmedlar dem har en avgörande betydelse.
Det klassiska ”säga åt” – för att använda intervjuns egna ord – kan kännas rimligt och rättvist, och det lär funka fint (men inte heller riktigt behövas) med ett barn som inte är i riskzonen för utanförskap. Det riskerar dock att bidra till den negativa utvecklingen hos någon med begynnande problem, om det råkar göras på ett nedvärderande eller alltför skambeläggande sätt.
Kom fram, säg ett lättsamt ”hej”, fråga om något spännande hänt (kom ihåg: det är en 8-åring du pratar med), påminn om att man ska tala tyst på bibliotek och tacka när skriket upphör. Be om hjälp att hitta en bok, tacka för hjälpen, hitta fler sätt och hitta dina sätt. Fira biblioteksnärvaron – det är där vi vill ha 8-åringar! Att guida ett litet barn är civilkurage av större kaliber än att enbart sätta ner foten.
”Vi vet vad som funkar – låt oss göra det” är ett budskap som nu sjunkit in hos många, men det tål att upprepas tills makthavarna och beslutsfattarna är med på tåget."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram