Men kommer verkligen många Trumpväljare att byta.... Och vad menas med dust in Ebay... Är AWS med i bilden så är annat med på båten...
https://www.svd.se/a/vevvJB/therese-larsson-hultin-kan-en-larares-namnbyte-utmana-biden-och-trump "Tv-kameran zoomar in hans nya körkort. Där står två förnamn: Literally och Anybody. Efternamn: Else. Nej, det är inget halvdåligt aprilskämt. Mr Else har på riktigt bytt namn och heter nu Literally Anybody Else hos de amerikanska myndigheterna. Ett namnbyte som knappast hade gått igenom i Sverige, men som kan översättas till ”bokstavligen vem som helst förutom...”. Intervjun görs av en lokal tv-station i Texas, Else låtsasskriver kandidaternas namn i luften. – Det kommer att stå Donald Trump, under det Joe Biden, och därunder Literally Anybody Else, säger Literally Anybody och poängterar att det egentligen inte handlar om honom. Utan om att göra motstånd. Givetvis är det där med valsedeln än så länge önsketänkande från den 35-årige mattelärarens sida. Just nu håller han på att försöka få in de 113 511 namnteckningar som behövs för att få ställa upp som oberoende kandidat i Texas. Och det innan den 13 maj. Skulle det lyckas återstår övriga 49 delstater. Men Else hoppas att folk över hela USA själva skriver in ”literally anybody else” på valsedeln när de röstar. Allt för att markera att de varken vill ha Republikanernas Donald Trump eller Demokraternas Joe Biden som president. – Vi är 300 miljoner människor, vi kan bättre. Det måste finnas sätt för sådana som mig, som har fått nog av båda sidornas maktspel, att visa missnöje, förklarar Literally Anybody Else. Och han är inte ensam. I en undersökning gjord för tv-kanalen ABC ställdes frågan vem som var bäst lämpad att leda landet: Trump, Biden, eller ingendera. 36 procent svarade att de hade störst förtroende för Donald Trump. 33 procent uppgav Biden, medan 30 procent svarade att de inte litar på någon av dem. Ännu högre är misstroendet bland unga. När forskningsinstitutet Pew frågade 18–29-åringar vad de tyckte om de två äldre herrarna svarade 41 procent att de hade ”en dålig uppfattning” om båda. Det här vore lätt att avfärda som ett typiskt amerikanskt problem. Som något självklart när en 81-åring utmanas av en 77-åring. Där den ene dessutom verkar ha problem med minnet och den andre ständigt både skryter och ljuger. Men så enkelt är det inte. För mönstret går igen även i Europa. Ta Tyskland. Där låter tv-kanalen ZDF regelbundet väljarna ge landets viktigaste politiker betyg. Från +5 till −5. Hur mycket den socialdemokratiske förbundskanslern Olaf Scholz får? Minus 0,4. Och då har hans popularitet ändå stigit. Lika illa ser det ut för samtliga andra tyska politiker på nationell nivå. Enbart en person, försvarsminister Boris Pistorius, får ett positivt betyg. Alla andra ligger på minus. Från höger till vänster. I Frankrike kämpar president Macron med vad som verkar vara kronisk impopularitet. I en undersökning av söndagstidningen JDD i mars svarade 72 procent att han gör ett dåligt jobb. Ännu värre är det i Storbritannien. Där rankas premiärminister Rishi Sunak så lågt att delar av Tory-partiet nu smider planer på att avsätta honom, för att inte partiet ska krossas i det kommande valet. Det skulle i sådana fall betyda att landet får sin sjätte konservativa premiärminister på nio år – lika många som Labour har haft under hela sin historia. Men att Labour leder med åtminstone 20 procentenheter i de mätningar som görs beror inte på att britterna tycker om partiets ledare Keir Starmer. Tvärtom. När YouGov nyligen jämförde hur stor andel som gillar Keir Starmer med hur många som ogillar honom blev nettoresultatet −25. De som gav Labourledaren tumme ner var alltså 25 procentenheter fler än de som gav honom tummen upp. För Rishi Sunak var samma siffra −46. Jag skulle kunna fortsätta, men gissar att ni förstått min poäng: väljare i en rad länder ogillar sina politiker. (Sverige utgör ett slags undantag. Ekot rapportade i veckan att 48 procent av väljarna är nöjda med regeringens arbete – men det kan vara en effekt av det nyvunna Natomedlemskapet.) Så vad beror missnöjet då på? Förklaringarna är olika i olika länder, men det finns vissa likheter. Som att Rysslands krig i Ukraina drivit upp såväl husräntor som matpriser, vilket svider i plånboken hos de flesta. När åren går tänker väljarna inte längre ”Putin-priser”, utan tar ut frustrationen på de som styr. Dessutom befinner vi oss i ett epokskifte. Vi vet att omvärlden förändras – med ett aggressivt Ryssland, ett nytt kallt krig och ett Kina som vill se en ny världsordning – men vi vet inte vart utvecklingen leder. Det skapar en oro, som gäller även den gröna omställningen. För samtidigt som bönder drar ut på gatorna för att protestera mot vad de tycker går för långt, upplever andra att politikerna inte gör nog. Vilket för oss till den ökade polariseringen och den hårdnande retoriken. För när den ”andra sidan” demoniseras i debatten och politiker framställs som att de vill förstöra det land de verkar i, påverkar det så klart hur de uppfattas av väljarna. Det gäller Literally Anybody Else, som uppger att han står i mitten politiskt, och det gäller många andra. Men vad händer efter det amerikanska presidentvalet i november? Tänker Else behålla sitt nya namn? – Jag har inga vanföreställningar. Jag vet att det är 0,0001 procents chans att jag blir president. Men ja, jag kommer att ta mitt vanliga namn igen. Annars skulle jag vara oartig mot min mamma. Vad han heter egentligen? Dustin Ebey."