Utvecklingsomständigheter

2021-10-14
Det är sorgligt att behöva säga det, men de flesta människor, oavsett tid eller plats i historien, har haft en mycket dålig vana att ignorera det uppenbara. De kan ha en omedveten känsla av att fara föreligger, men underskatta aldrig kraften i män och kvinnors förmåga att vattna sina egna naturliga instinkter med en stor hink med affektbaserad idioti - som de så påpassligt har fått sig tillhanda av samhället.

Det är därför inte ovanligt att stora populationer bara sitter lugnt och passivt, ibland i flera veckor, mitt i en ekonomisk eller infrastrukturell kris, likt kossor som väntar på att dö liggande på halmen. En del av detta beror på normalitetsbias, naturligtvis. Det finns ju numera ett omedelbart antagande bland första världens befolkning att "hjälp är på väg" i form av samhällets stöd - det samhället som de själva medverkat till och som faktiskt har både utvecklat och skapat den uppkomna situationen, människor har lärt sig att det bara är så. Tron på detta stöd kan vara så vilseledande att det är inte förrän mat och vatten i skafferier och butikerna nästan är uttömda som de äntligen, antingen börjar att reagera, eller börjar försöka att hjälpa sig själva genom att tänka.

Detta ger beredskapssinnade en vecka eller längre försprång på de mer omedvetna massorna, men det är fortfarande en deprimerande situation.

Ett vanligt misstag som många gör när man överväger begreppet social eller ekonomisk kollaps är att föreställa sig att hur människor och grupper kommer att bete sig i morgon bygger på hur människor beter sig i dag. Det är dock mycket svårt att förutsäga mänskligt beteende i ljuset av ett terminalt kaos. Vad vi kan förvänta oss, eller vad Hollywoods fantasi kan visa upp för underhållning, kanske inte alls är vad som egentligen händer när samhället går sönder. Vi vet inte helt hur reaktionernas effekter spelar ut.

Det är också viktigt att notera att den sociala och ekonomiska destabiliseringen är vanligtvis en process över tid, inte en omedelbar händelse.

Detta fungerar faktiskt till förmån för frihetsaktivister och beredskapssinnade. När som ett system rör sig genom de olika stadierna av en sönderfall, kan vissa signaler observeras i psykologin hos befolkningen, och detta ger oss en förvarning om hur långt ner i kaninhålet vi faktiskt har hamnat. Men framför allt så ger detta stegvisa utvecklingsförlopp möjlighet till att skapa en pedagogisk optik för opinionsbildning.

Utom i händelse av en kärnvapeninsats eller EMP (elektromagnetisk puls) händelse (det senare som det tyvärr kan finnas vissa farhågor för på grund av krutdurkssituationens utbredning, då främst med avseende på Sveriges som alltid sällsynt imbecilla utrikespolitiska uppförande), så skulle vaksamma frihetsförespråkare ha betydligt mer tid på sig än en vanlig människa att förpositionera sig säkert . Som sagt, det kommer att finnas en mängd växande problem av psykologisk karaktär som vi måste ta itu med före, under och efter den sista etappen i den pågående röran som många ofta hänvisar till som den "stora globala återställningen."

Hollywood verkar ha gjort hälften av världens befolkning övertygad om att i tider av stor nöd, kommer endast den amoraliska att överleva.

Moraliskt flyktiga tendenser blir utmålade som egenskaper hos "heroiska ´ledare´" som är villiga att "göra vad som är nödvändigt", medan människor med moraliska fundament som inte tänjer på reglerna för samvetet eller naturlagar trots fruktansvärda tider, blir utmålade som svaga eller dumma, döende på olika fruktansvärda sätt eftersom de vägrade att anta en "var och en främst för sig själv" attityd. De var villiga att offra sig för sin nästa och därför skall de anses som svaga.

Sanningen är givetvis den raka motsatsen. Moraliskt löst knutna människor, när de upptäckts är vanligtvis de första att schasas ut från gruppen eller de första att dö i överlevnadssituationer, detta eftersom dessa inte alls går att lita på. Ingen vill samarbeta med dem utom möjligen andra moraliskt oanknutna människor. Sådana församlingar av onda - egennyttiga - människor samarbetar bara framgångsrikt under en tid baserad på begreppet ömsesidig straffbarhet för ömsesidig vinning, en enda människa ensam kvar med alla materiella tillgångar är bara den enfaldiges dröm, och därför så småningom kommer de alltid att jagas av dem som de har kränkt och utplånat. Inifrån eller utifrån.

Oavsett hur de rationaliserar sin verksamhet eller de kortsiktiga vinster de åtnjuter i början av en kollaps, moraliska haverister har oddsen staplade mot sig i det långa loppet. Moralen vinner alltid till slut eftersom ett liv utan känslor omedelbart blir utan mening

Även under de tidiga stadierna av en social destabilisering när infrastrukturen fortfarande är i drift, kan paranoia mellan individer och grupper sprida sig som ett gift. Och hör och häpna, ibland uppmuntras detta som bekant av till exempel en korrupt regering, men ibland sker det bara naturligt ändå när människor blir alltför känslostyrda på grund av sin kognitiva programmering.

Tendensen blir då ofta alltså att börja se varannan person som en potentiell konkurrent eller hot snarare än som en potentiell allierad för samarbete. Dessa människor gör antagandet att allt de behöver göra är att undvika kontakt med andra människor och "överleva" de flesta andra människor under den fulaste fasen av sönderfallet. Detta antagande är dumt ur två perspektiv. Först och främst så måste ett samhälle ha säkerhet och produktion för att återuppbyggas. Om överlevande från en kollaps strikt isolerar sig från varandra, är praktiskt skydd absolut omöjligt och därför blir det osannolikt med produktion. Så småningom kommer därför människor med denna inställning ändå att dö tillsammans med alla andra om de inte verkligen vill leva ensamma för alltid.

För det andra, så finns det inga garantier alls för att vår speciella hypotetiska process av kollaps kommer att utvecklas i ett vakuum. Det vill säga, du kanske tror att en dag kommer du gå upp i bergen efter den värsta krisen och på ett oskrivet blad börja bygga, men vissa organisationer och system kan fortfarande finnas på plats, eller till och med verka dominerande. Sällan i historien har regeringar, någonsin faktiskt, bara "försvunnit" och gått upp i rök under en samhällelig kollaps - utan att människor har engagerat sig, så fungerar det inte helt enkelt. I själva verket, regeringar har en ful vana att faktisk bli - eller i alla fall försöka bli - ännu mer kraftfulla och despotiska under och efter storskaliga implosioner av sociala system. Överlevnad är helt enkelt inte tillräckligt om du en dag går ner från dessa berg ensam bara för att hitta en totalitär ram som fastställts ovanpå askan av den gamla världen.

Organisation genom upplysning med pålitliga likasinnade är alltså viktigt inte bara för individens överlevnad, utan även för överlevnaden för framtida generationer och de principer som det värnas om, det är faktiskt allt som betyder någonting.

Dessutom, en bevakande medvetet medveten folkrörelse i det omgivande samhälle är också nödvändigt. Denna typ av framväxt behövde alltså börja innan uppdelningen - sönderfallet - träffade en kritisk massa. Det är mycket lättare att utveckla sig frivilligt innan en katastrof än efter en katastrof.

Att bli intellektuellt emotionellt orienterad.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Lämna ett svar

Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram