Om man nu ska företräda partier som säger sig ha någon form av religiös bottenplatta, för att sedan uppenbart tjäna helt motsatta intressen än att verka för det allmänna bästa, ja får man nog fan tåla att bli ifrågasatt av tänkande individer som tycker detta inte rimmar med verkligheten.

Att man uppfattar detta som ”obehagligt” eller ”creepy”, så säger det mer om hur jävla normaliserade den här typen av villfarelser har blivit, än något om de som ställer sig ifrågasättande till den uppenbart falska kuliss som torgförs.

Om det nu skulle vara så att man uppfattar människors ifrågasättande om hur man med ”kristna värderingar” kan försvara den gängse ordningen som går ut på det rent motsatta, då är det dags för själslig självreflektion i ytterst stor omfattning.

Ytlighet speglar vadå?