WWII & Wallenberg
2021-10-07
9 tim ·
"Sedan 1856 har flera djupa finansiella och ekonomiska kriser genomlevts på nära håll i verksamheterna, i Sverige och världen. Lärdomen från dessa kriser är att alltid ha finansiell handlingsberedskap och god likviditet. Endast då finns det manöverutrymme som gör att verksamheterna oavsett omvärldsläget kan styra över sina egna öden och göra det som krävs för långsiktig framgång. När den svenska depressionen brutit ut 1879 skriver grundaren A.O. Wallenberg i ett brev att: ”Det är i dåliga tider goda affärer kunna göras”.
"De holländska forskarna Gerard Aalders och Cees Wibes visar i boken att Jakob och Markus Wallenberg fick rejält betalt av IG Farben, Bosch och andra tyska företag för att kamouflera ägandet av tyska dotterbolag i USA. Detta för att skydda dem från konfiskering genom USA:s Enemy Property Custodian, “en federal organisation med befogenheter att ingripa mot bolag som ägdes av företag i länder med vilka Förenta staterna låg i krig”. Brödernas agerande var rent av kriminellt.
Uppgörelsen med bl a Farben och Bosch ägde rum 1939 och innebar att företagen hade rätt att köpa tillbaka aktier till ett förutbestämt pris inom två år efter slutet av det kommande kriget. Bröderna Wallenberg var alltså införstådda med och hade ingen invändning mot Hitlers planer för storkrig.
IG Farben var på 30-talet världens största företag. IG Farben ägde en del av Auschwitz och tillverkade dessutom giftgasen Zyklon, vilken användes för storskaliga avrättningar i de nazistiska koncentrationslägren. Det var en direktör i IG Farben som tog fram krigsupprustningsplanen 1936 för Hitlers regering. Bosch var en huvudleverantör till den tyska krigsindustrin, och liksom IG Farben och många andra stora tyska företag betalade Hitlers SS för leverans av slavarbetare. Det är omöjligt att J och M Wallenberg inte kände till dessa förhållanden.
Aaldes och Wibes visar också att Jakob och Markus köpte stöldgods inklusive aktier och diamanter från nazisterna. När boken Affärer till varje pris publicerades i Sverige uppmanades familjen Wallenberg att dementera dessa och andra uppgifter. Det har de aldrig gjort.
Dessutom visar Aaldes och Wibes att det Wallenberg–kontrollerade företaget SKF aktivt verkade för att strypa leveransen av bl a kullager till försvarsindustrin i USA och i stället levererade produkter från sina amerikanska fabriker till Nazityskland genom dotterföretag i Sydamerika.
Jakob Wallenberg “utnämndes 1941 av Hitler till ‘Kommendör av Tyska örnens förtjänstorden’ som förlänades endast ett fåtal utlänningar som gjort Tredje riket synnerligen stora tjänster”. Markus var tillräcklig slug för att inte ta emot en orden från Hitler och lyckades efter kriget att framstå som en vän av de allierade. Men han var lika djupt insyltad som Jakob i det kriminella samarbetet med nazisterna.
Med tanke på de olika former av stöd som nazisterna fick av Sveriges regering under andra världskriget, t ex transport av trupper i SJ:s tåg samt utnyttjande av Bromma flygplats för militära ändamål, var Markus och Jakobs vinstbringande samarbete med nazisterna sannerligen en “riktigt svensk historia”...."
"Orderstocken var i slutet av 1946 tre gånger större än årets utfakturering. Bland annat ställdes man inför jättelika leveranser till Sovjetunionen under en femårsperiod. Efter påtryckningar från svenska regeringen började Asea göra stora nyinvesteringar i fråga om tillverkningskapaciteten för att klara både ryska och svenska leveranser.
I boken, The Dual State, Parapolitics. Carl Schmitt and the National Security Complex, går det att läsa enligt följande:
"Under kriget hade familjen Wallenberg sålt kullager och stål till Tyskland och hade haft hemliga affärer med tyska företag. Jacob Wallenberg hade samarbetat med tyskarna medan Marcus Wallenberg arbetade med amerikanska och med brittiska underrättelsetjänsterna.
Efter andra världskriget fortsatte Wallenbergs som vanligt tack vare stöd från deras advokat, och senare statssekreterare John Foster Dulles, och deras representant i USA, biträdande statssekreterare Robert Lovett.
"Sveriges aristokratiska och militära elit övergav sina historiska tyska band för en pro-amerikansk ställning, medan den Socialdemokratisk regeringen officiellt höll den svenska västbenägna politiken under neutralitet, som åtnjöt folkligt stöd. Efter kriget var Marcus Wallenberg ”förbindelsen” mellan den svenska försvarschefen General Nils Svedlund och högre amerikanska officerare. General Svedlund träffade bl.a USA:s statssekreterare John Foster Dulles hemma hos Wallenberg.
Efter kriget behöll Wallenberg-bröderna sina förbindelser med bröderna Dulles (även med Allan Dulles som chef för CIA). På liknande sätt 1985 fungerade Peter Wallenberg, Marcus son och efterträdare som chef för Wallenberg-imperiet, som en "förbindelse" mellan Sveriges försvarschef Lennart Ljung och USA:s ledarskap (inklusive Henry Kissinger och George HW Bush, Snr.)
En betydande del av den aristokratiska militära och industriella eliten framträdde som ett informellt maktnätverk med sina egna lojaliteter och internationella band som skiljde sig från den valda regeringen med den härskande socialdemokratiska politiska eliten.
Här kan vi hitta de historiska rötterna till den svenska dubbla staten."
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.