"Människor är olika. Hur skulle till exempel du reagera om du tjänade mer än 50 miljoner kronor en torsdagsmorgon?

För några veckor sedan var fondförvaltaren Carl Armfelt med om det. Det var den 2 september som det stod klart att Advent, ett amerikanskt riskkapitalbolag, tillsammans med Singapores statliga investeringsfond lade ett bud på det svenska läkemedelsföretaget Sobi, eller Swedish Orphan Biovitrum.

Sobi är Sveriges största självständiga läkemedelskoncern, med årlig försäljning på 15 miljarder kronor, 1 500 anställda och kontor i 30 länder.

Bolagets huvudägare, Wallenbergfamiljens Investor och statliga 4 AP-fonden, meddelade redan från början att de stod bakom budet.

För Carl Armfelt och hans fond var det egentligen ännu mer pengar än så. Det innehav i Sobi som han och hans medförvaltare Erik Sprinchorn kontrollerade via fonden Tin Ny Teknik hade redan ökat i värde med 40 miljoner kronor sedan budryktena började spridas i stan.

Nu steg kursen ännu mer.

Men som sagt. Människor är olika.

Det enda Armfelt kände var en djup besvikelse.

Han satte sig ned och formulerade ett antal meningar som han sedan publicerade på Twitter:

“Storägarna Investor och AP4 visar tyvärr en visionslös vy på svenskt näringsliv…”, löd den första.

En liten teknikfond som offentligt gav sig på staten och Investor? Det var inte konstigt att det blev rubriker.

Carl Armfelt och Erik Sprinchorn startade Tin Fonder efter att tidigare förvaltat en fond på Swedbank.

Några veckor senare träffar SvD Armfelt och Sprinchorn på Tins kontor på Riddargatan i Stockholm.

Förvaltarduon säger att deras motstånd mot budet inte handlar om att krama ur lite mer pengar från de aktier deras fond äger i Sobi. Det handlar om något större.

Det här är olyckligt för Sverige.

Erik Sprinchorn.

Att kritisera Investor är inget som någon i deras bransch gör lättvindigt; kanske är det därför som Erik Sprinchorn uttrycker sig så diplomatiskt han kan:

– Om man vill vara långsiktig och att agera på ett sätt som är bra för det svenska näringslivet, som Investor säger sig göra, då tycker jag att det här är… vad ska jag säga… olyckligt för Sverige.

Det företag som kanske gled Armfelt och Sprinchorn ur händerna den torsdagmorgonen bildades 2010, när Biovitrum – en avknoppning från det en gång svenska företaget Pharmacia – köpte Swedish Orphan International. Tre år senare, 2013, blev Sobi det första svenska läkemedelsbolag på åtta år som fick flytta upp på börsens Large Cap-lista.

Bokstaven O i företagsnamnet står för ”orphan”. Orphan drugs – eller särläkemedel som det heter på svenska – är läkemedel som används för att behandla sällsynta sjukdomar. Det kan låta som en dålig affärsidé att sälja läkemedel för sjukdomar som få människor lider av, men det är snarare tvärtom.

Just eftersom sjukdomarna är så ovanliga har myndigheter i USA och EU särskilda regler som gör det lättare att få ut de nya läkemedlen på marknaden. Och när läkemedlen väl har blivit godkända är det inte ovanligt att forskare och läkare hittar nya användningsområden för dem.

Det uppskattas i dag finnas cirka 6 000 sällsynta sjukdomar över hela världen – varav 95 procent inte har någon behandling – och marknaden för särläkemedel väntas växa snabbare än den övriga läkemedelsmarknaden.

Under ett par år såg det också bra ut för Sobi. Tack vare ett par bra förvärv växte både intäkter och börsvärde. Från augusti 2013 till augusti 2018 nästan femfaldigades aktiekursen.

Men sedan började det gå utför. Bolagets storsäljare Elocta, mot blödarsjuka, fick konkurrens av det nya läkemedlet Hemlibra från schweiziska Roche. Några förvärv föll inte ut som de skulle. Sedan slog pandemin till i början av 2020, och Sobi drabbades på flera sätt.

I takt med att patienter som led av blödarsjuka rörde sig mindre, minskade behovet av bland annat Elocta. Och när skolor och förskolor stängde runtom i världen minskade förekomsten av RS-virus, vilket i sin tur minskade efterfrågan på läkemedlet Synagis. De båda produkterna står för cirka hälften av Sobis intäkter på 15 miljarder.

Sobis huvudkontor ligger i vårdstockholms hjärta, intill Nya Karolinska och Karolinska institutet i Solna.

Sprinchorn och Armfelt har följt Sobi länge. Det var ett innehav redan i den teknikfond de drev på Swedbank Robur. När duon sedan startade eget plockade de in bolaget i sin nystartade fond Tin Ny Teknik.

Syftet med fonden är att investera i “teknikdrivna tillväxtbolag” med fokus på Norden. Vid en första anblick känns Sobi som en främmande fågel – särskilt jämfört med stora innehav som Evolution, Embracer, Sinch och Kindred. Men det är mer ett tecken på hur de båda förvaltarna ser på läkemedelsindustrin. Fonden har också ett stort innehav i danska läkemedelsföretaget Novo Nordisk.

– Hälsa och datakraft gifter ihop sig mer och mer. Man måste börja betrakta läkemedelsindustrin på ett nytt sätt, säger Erik Sprinchorn.

Carl Armfelt hade varit orolig ett tag. Av de lite drygt sjuttio innehav som fanns i fonden låg sex bolag i riskzonen för att det skulle komma någon utifrån och rycka företagen från dem.

Sobi var med på den listan.

Och nu hände det.

Att Investor – som i dagsläget sitter på lite mer än 39 procent av rösterna i Sobi – nu avhänder sig Sobi är överraskande för många. Dels för att det tills nyligen omtalades som ett av Wallenbergssfärens ”kärninnehav”, dels för att Sobi de senaste åren har har genomfört stora investeringar.

Men företag som försvinner från landet är en följetong i det svenska näringslivet, och i synnerhet inom läkemedelsbranschen. Redan 1995 försvann Pharmacias huvudkontor till London när företaget fusionerades med amerikanska Upjohn.

Fyra år senare, 1999, var det Astras tur – även då med Investor på säljsidan. Men när planerna på ett samgående med brittiska Zeneca blev kända blåste Aktiespararna till strid. Förbundet ansåg att Astra sålde sig för billigt, och betalade till och med för en annonskampanj i kvällspressen för att få ut sitt budskap.

Aktiespararna förlorade till sist. Astra blev Astra Zeneca, och huvudkontoret hamnade i Cambridge, även om Wallenbergs Investor finns med som ägare.

Jämfört med det höga tonläge som rådde då är diskussionen om Sobis framtid i Sverige betydligt mer lågmäld. Bolaget är i dag, med huvudkontor bredvid både Karolinska institutet och sjukhuset Nya karolinska i Solna norr om Stockholm, en central punkt i läkemedelssverige.

Men nu kommer alltså oro ända från finansmarknaden över vad en försäljning kommer att innebära för det kluster inom läkemedelsutveckling som finns i Sverige.

– Det är ett väldigt sårbart ekosystem, säger Carl Armfelt.

Man måste våga tänka annorlunda nu.

Carl Armfelt.

Armfelt och Sprinchorn hade velat att Sobi i stället skulle börja förvärva fler bolag, kanske tre eller fyra utländska konkurrenter, och bygga ett svenskt ”powerhouse”. De ser Lars Wingefors och hans bygge av dataspelsförvärvaren Embracer som en förebild.

– Man måste våga tänka annorlunda nu. Budpremierna är mindre viktiga i tillväxtbranscher eftersom förändringshastigheterna är så höga.

Att bygga en förvärvsmaskin är – ironiskt nog – ungefär vad Sobi lär göra med sina nya ägare utanför börsen. Sedan Advent för fem år sedan köpte det amerikanska vattenföretaget Culligan har det bolaget köpt på sig inte mindre än 90 mindre bolag och därigenom tredubblat sina intäkter och gått in i andra, närliggande verksamheter.

– Vi känner oss lite ensamma, säger Armfelt. Det finns för många som lockas av amerikanare med snygga powerpointpresentationer.

Carl Armfelts och Erik Sprinchorns Tin Fonder äger framförallt aktieposter i stora teknikföretag, som Evolution Gaming och Embracer.

Hilleskog

Det är inte bara Sobi som är på väg bort från den svenska börsen. Sedan i somras rasar en budstrid om det tekniktunga bilsäkerhetsföretaget Veoneer. Och den nya uppköpsvågen har återuppväckt en gammal diskussion i näringslivet om villkoren för ägande i Sverige.

– Ser man till de som köper Sobi är det svårt att tro att en statlig investeringsfond i Singapore och ett amerikanskt private equity-företag skulle vara en bättre ägare än Investor tillsammans med ett private equity-bolag. Det är ett underbetyg till Investor att de inte anser sig vara en bättre ägare, säger Sophie Nachemson-Ekwall som är forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

För nio år sedan, 2012, skrev hon en uppmärksammad avhandling i vilken hon påvisade att aktieägarvärdet, i kombination med en liberal tillämpning av EU:s uppköpsregler, fått en alltför dominerande roll vid bud på Stockholmsbörsen. De många institutionella investerarna, som i många fall hade en kortsiktig placeringsfilosofi, gjorde det lättare att köpa svenska bolag än i andra länder.

– Det har blivit bättre på många sätt det senaste decenniet, men fortfarande hindrar vi vårt svenska kapital från att investera i Sverige. Riktiga affärer ska göras, det är klart, men problemet är att det har gjorts en massa affärer helt i onödan, som Skandia, Scania, Astra, Volvo PV och så vidare.

Sophie Nachemson Ekwall varnar för att det fortfarande är för lätt att köpa upp svenska storföretag.

Nachemson-Ekwall skulle vilja se flera förändringar: framförallt att AP-fonderna och övriga institutioner växlar upp och börjar agera mer som kompletta investerare – kanske tillsammans med staten, som är vanligt i flera andra länder.

Men också att de nya techmiljonärerna börjar få upp ögonen för andra typer av bolag.

– Vi håller på att bygga upp en ny klass av väldigt förmögna personer. Och det är bra att de investerar i H2 Green Steel och sånt, men de verkar än så länge inte lockas av de gamla företagen.

Det kan låta lite anakronistiskt att bry sig om vilken nationstillhörighet ett företag har. Finansmarknaden är global. Läkemedel och självkörande bilar går att utveckla i andra länder. Så vad spelar det egentligen för roll om företagen inte är svenska längre?

– För mänskligheten spelar det ingen roll, produkterna kommer att utvecklas ändå. Men för Sverige har det betydelse. Det finns många studier som visar att huvudkontorets placering påverkar forskningsmiljön, leverantörer, rekrytering av kompetens och livskraften i närsamhället, säger Sophie Nachemson-Ekwall.

Om det hade varit en svensk aktör som köpte Sobi, menar hon, hade möjligheten varit större att Sobi köpt något annat företag och stannat i Sverige.

– Förändringen kommer ofta långsamt, kanske först efter 10-15 år, men det finns en uppsjö av exempel på effekten av att huvudkontoren försvinner. Det blir till en lång kedja som till sist slutar med att allt från forskningsmiljöer till stöd till svenska idrottsföreningar utarmas.

Förvaltarna på Tin Fonder tänker ungefär likadant.

– I slutändan blir det mindre kringverksamheter som gynnas, det blir mindre skatteintäkter.. ja, mindre pengar till vård och skolor, säger Erik Sprinchorn.

Men de ser också ett egenvärde i att företag förblir just svenska.

– Det talas ju hela tiden om ESG [Environmental, Social and Governance]. Vi bryr oss mest om G:et: governance. För om vi som samhälle vill att teknikföretagen ska bry sig om privacy, var bryr man sig om privacy? Jo, i Sverige. Det är viktigt att företagen stannar i demokratiska länder.

Tin Fonder har fortfarande inte bestämt sig om man ska tacka nej till budet på Sobi.

Styrelsen i Sobi har motiverat försäljningen med att man vägt de långsiktiga tillväxtmöjligheterna mot de risker som är förknippade med bolagets planer. Nya lanseringar och en internationalisering av verksamheten kommer att kräva nya investeringar i infrastruktur och leda till ökade kostnader.

Enligt sin egen uträkning har Investor tjänat 21 gånger sitt investerade kapital. Företaget vill inte kommentera affären ytterligare, men tillbakavisar kritiken om att man agerat kortsiktigt i Sobiaffären.

– Vi är långsiktiga ägare. Vi var en del i att Sobi bildades, det måste man nog komma ihåg också, säger Viveka Hirdman-Ryrberg, som är kommunikations– och hållbarhetschef på Investor.

Den här veckan inleds acceptperioden för budet. Om tillräckligt många ägare – motsvarande 90 procent av aktierna – tackar ja före den 21 oktober är affären klar.

Erik Sprinchorn och Carl Armfelt har ännu inte beslutat om de formellt ska tacka nej till budet.

De kan inte stoppa det själva. Tin Fonder äger bara motsvarande drygt 0,5 procent av aktierna i bolaget. Posten är långt från de 10 procent som krävs för att blockera budet.

En möjlighet är att fler aktieägare sluter upp med duon i en eventuell grupp som tackar nej. Samtidigt har två av bolagets största ägare, Investor och Fjärde AP-fonden med totalt 43 procent, redan ställt sig bakom budet.

Budet från USA och Singapore ligger på 234 kronor. Det motsvarar en värdering av Sobi på cirka 69,4 miljarder kronor.

Om någon annan vill ge sig in i budstriden krävs ett bud på minst 251 kronor per aktie. Investor har lovat tacka nej till andra bud upp till den nivån.

Men det är uppenbarligen inte bara pengar det här handlar om."