" Under vårvintern har statsministern och många andra socialdemokrater uppvisat ett tidigare sällan skådat engagemang för att försvara den svenska demokratin och peka ut dess fiender. Partisekreteraren Lena Rådström Baastad gick så långt som att i en debattartikel anklaga Moderaterna för att vara ”på väg bort från fundamentala värden kring demokratin”. (Expressen 20/1)

Bortom debattsidorna gör dock den socialdemokratiska regeringen mer än de flesta för att gröpa ur demokratins kärna.

I onsdags, i vad som på Socialdepartementets hemsida närmast framstår som ett rutinartat expeditionsärende, meddelade regeringen att man har för avsikt att förlänga den tillfälliga pandemilagen ända till januari 2022.

Men det är allt annat än ett expeditionsärende. Pandemilagen är det mest långtgående ingreppet i medborgerliga fri- och rättigheter som gjorts i Sverige sedan andra världskriget. Lagen ger regeringen och dess myndigheter rätt att förbjuda demonstrationer, föreningsmöten och gudstjänster, bestraffa människor som äter middag tillsammans, stänga företag på obestämd tid, låsa biografer, teatrar och idrottsarenor och detaljreglera var, när och hur människor får röra sig i samhället. Bland annat.

Det enda argument regeringen har för att låta lagen löpa ända in i nästa år är det hypotetiska scenariot att smittspridningen fortsätter även efter det att alla vuxna svenskar har vaccinerats. ”Det vore oklokt att avhända sig möjligheten”, som socialminister Lena Hallengren uttryckte det i en intervju med nyhetsbyrån TT. Också ett sätt att motivera det närmaste vi kommer undantagstillstånd inom ramen för svensk grundlag.

Pandemilagen utarbetades under lätt panikartade former under senhösten. Smittspridningen skenade och regeringen hade glömt att be riksdagen förlänga den tillfälliga krislag som infördes i pandemins mest akuta fas våren 2020.

Remisskritiken var hård. Dels mot att regeringen ville skaffa sig så långtgående befogenheter, dels mot att remissinstanserna bara fick två veckor på sig att sätta sig in i och yttra sig över lagförslaget.

”Remisstiden är anmärkningsvärt kort med hänsyn till de förslag som presenteras i promemorian. När det gäller ingripande förslag som kan ha stor inverkan på enskildas personliga och ekonomiska förhållanden är det särskilt viktigt att den demokratiska processen respekteras”, skrev till exempel chefsjustiteombudsmannen Elisabeth Rynning i sitt remissyttrande.

Regeringen slarvar med demokratin, igen, i både innehåll och form.

Trots det, och trots att den förlängda lagen inte föreslås träda i kraft förrän i slutet av september, får remissinstanserna denna gång ännu mindre tid att tänka och yttra sig – bara tolv dagar. Regeringen slarvar med demokratin, igen, i både innehåll och form.

Det syns också i det faktum att regeringen inte föreslår några förändringar eller förtydliganden i lagen. Flera riksdagspartier hade betydande invändningar mot innehållet i lagen när den skulle beslutas i januari. De hann få gehör för somligt, men valde att acceptera annat, under trycket av växande döds- och sjukdomstal. Det väcktes dock intern kritik i både Moderaterna och Kristdemokraterna mot att man lät regeringens självförvållade tidsnöd utgöra skäl för att offra medborgerliga fri- och rättigheter.

Nu får oppositionspartierna en ny möjlighet att visa att det är de, och inte Socialdemokraterna, som slår vakt om demokratins grundvalar. Nu kan de i konkret handling visa att de både ser och agerar när politiska förslag närmar sig gränsen för det demokratiskt acceptabla.

Det vore, för att tala med Lena Hallengren, oklokt av oppositionen att avhända sig möjligheten. Än så länge har den dock varit tyst. Det är ett dåligt tecken."