Jag föreslår därför att vi skulle kunna överväga att gå tillbaka en tanke eller två i oss själva och ta en tid av betraktelse på varför vi värdesätter be-tingens ordning som vi gör. Det handlar inte om att lära sig att leva med mindre, eller till och med att acceptera en lägre livskvalitet. Det handlar om att erkänna och förstå våra egna måttstockar och mätverktyg, värderingsgrund, för att se vad som får oss att fatta beslut och komma till slutsatser, särskilt nu i ljuset av snabb utveckling av händelser och förändringar inom boken för socialkulturella regleringar. a.k.a. samhället.

 

 

Mycket av det vi gör och tillmäter värde i, kommer från beteenden inprogrammerade i oss som intryck av föräldrar, lärare och media under hela vårt liv. Jag försöker därför att utmana mig själv så ofta jag kan för att förklara varför jag tycker på ett visst sätt, eller varför jag fått en viss uppfattning. Och ibland går jag med förlust i prestigen att förklara. Denna pågående självundersökning har kommit till den punkt där jag ofta stannar under hela min dag och frågar mig själv varför jag bara kom till en viss slutsats. Har jag verkligen ” ifrågasatt ” mig själv, eller var jag motiverad av vad någon annan kanske trodde eller sade åt mig att jag skulle tänka?

 

 

Utan att här bli alltför hängande på definitionen av ”verkligheten”, och medan jag fortsätter att undersöka mina själsliga intellektuella lokaler befinner jag mig i det potentiella tillståndet i världen som fortsätter att leda mig tillbaka till en slutsats; att jag i slutändan skulle bero enbart på mig själv för min egen utveckling av mina värderingsgrunder, vill jag inte ifrågasätta mig själv, så kommer jag heller inte att utvecklas.

 

 

…det mest värdefulla i tillvaron, tja… resultatet av den egna känslomässiga intellektuella utvecklingen. Givetvis. Bara några människor, men tyvärr alldeles för många, vill gärna för alltid leva kvar i sitt känslomässigt intellektuella femåringstillstånd.

 

 

De människor som ständigt påminner dig om att du behöver dem för att överleva har alltid något att vinna på ditt beroende. En bra människa eller ledare försöker göra människor oberoende och självkänslomässigt stabila, hjälpa människor tillsjälvhjälp, upplysa till vidare ledning och upplysning så att människor kan överleva på egna meriter och delta i byggandet av sina egna öden – så att de själva kan hjälpa andra människor till detsamma.

 

 

Däremot behöver en manipulativ person eller vilseledare få människor att tro att utan de tjänster som förtrycket ger, så kommer allt som alla värderar högt att förstöras, och de uttrycker sig därför inte sällan i termer av hotande faror, för att skapa känslostyrning genom rädsla. Totalitär kontroll kan dock inte existera om vi inte vidgår vad som kontrollen består av. Om vi ser igenom röken och speglarna och ser det bakomliggande uppsåtet

 

 

Om någon innan du ens öppnat munnen hävdar att det inte finns något annat sätt att leva än genom denne eller deras system för att skydda dig – oavsett hur charmigt som det uttrycks; lägg vederbörande till din lista som en fara för din egen och dina barns framtida frihet och säkerhet.