På tal om tecken i tiden och Jan Myrdal.

På tal om den Stockholmsbyråkrati som ledde fram till kanslisvenskan och Stockholmsskolan och sedemera även Stockholmssyndromet med sin riktiga svenska,,,

Alva Myrdal var en superstjärna. Ett av de stora socialdemokratiska namnen, när ära ska ges åt dem som låg bakom bilden av förvandlingen av ett smutsigt fattig-Sverige till blänkande folkhem.

Det var med boken Kris i befolkningsfrågan, författad 1934 tillsammans med maken Gunnar, som hon erövrade en position bland de främsta i svensk politik. Känd för sina kunskaper och starka sociala drivkraft, men också för att hon gärna gjorde sin egen familj till ett skyltfönster för vad hon ville uppnå med sina politiska reformer. Familjen Myrdal blev en av våra stora kändisfamiljer. Till en början överströdd av exotisk stjärnglans, med tiden dragen i smutsen efter att sonen Jan publicerade sin bild av hur det var att växa upp med föräldrarnas rationellt kyliga syn på barnuppfostran.

I Kris i befolkningsfrågan uttrycker paret Myrdal en "oro" för att den svenska befolkningen var på väg att dö ut. Skälet uttrycktes vara 1930-talets påtagligt minskade nativitet - maken Gunnar adresserade ju till och med det amerikanska negerproblemet.... Men genom en genomtänkt familjepolitik skulle trenden kunna vändas....

Boken är "känd för sin konkreta handlingskraft," men också på grund av det vetenskapliga sättet att argumentera, som sedan dess har varit vägledande för svensk arbetarrörelse. Alva Myrdals generation "var övertygad" om att samhället gick att styra. Politik var en ingenjörskonst. Inte något blekt allmänt tyckande, eller maktfullkomligt gestikulerande. Med utgångspunkt från vetenskapliga rön skulle folk kunna fostras till ett "för samhället" och sig själva rationellt beteende....

Men det befolkningsmaterial som de politiska ingenjörerna hade att bearbeta var inte alltid lätt att tas med. När Alva Myrdal och hennes generation skulle lära folk att äta grönsaker – och därmed få i sig riktigt "näringsrik" kost – stretade de emot. Det fanns fortfarande individer som vill tänka själva och som anade oråd.

Det sades att det var inte lätt för "svenska vikingar" att börja knapra kaninmat medan dessa tänkte på att de institutionaliserade på samtidens anstalter - dårhusen - faktiskt kallades för psykologiska grönsaker och att man dessutom till och med i folkmun sedan länge sades bli vad man åt.....

Folk kunde inte alltså uppfostras genom att de skrevs direkt på näsan, det hade Alva Myrdal nu lärt sig. I stället skulle de lirkas fram till en bra livsstil.

Man måste förleda dem genom reflexiv kontroll så att de kunde kontrolleras lättare. Man ansåg att styrning bäst kunde ske genom att styra och kontrollera människors språk - och därmed deras tankar - och deras födoämnesintag.

Jan Myrdal född 1927 är känd som författare skriftställare och debattör på vänsterkanten.

Jan Myrdal är son till Alva och Gunnar Myrdal, båda aktiva socialdemokrater. Fadern fick riksbankspriset i ekonomisk vetenskap - Nobelpriset och var ekonom inom Stockholmsskolan samt i internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Gunnar satt som handelsminister i Tage Erlanders regering år 1945-47 och som exekutiv sekreterare för FN:s ekonomiska kommission för Europa 1947-57.

Modern Alva Myrdal ovan (född Reimer) var statsråd 1966-73 i Palmes regering och mottog minsann även hon ett opinionsbildningsmässigt pris, nämligen Nobels fredspris 1982. Hon var även verksam som diplomat i bland annat Indien Där familjen Palme fanns institutionaliserad genom Rajani Palme Dutt. Båda föräldrarna fick resa till USA och "inspirera(s av) Margareth Sanger och diskutera "negerproblemet" som Rockefellerstipendiater. En annan slump är att Olof Palme bodde i makarna Myrdals lägenhet Västerlånggatan 31 i gamla stan som makarna donerade till partiet. Men det sitter inte ihop....Boforsaffärer....

I Dagens Nyheter 1944-11-25 så skriver Wilhelm Scharp en artikel som nu i alla fall måste bringa lite ljus från verkligheten till ytterligare någon.
”Med förundran och beklämning ha många demokratiskt och nationellt tänkande svenskar följt denna skolas tillkomst och utveckling. Samtidigt som stor möda och kostnad nedlägges på att utreda förutsättningarna för en ny svensk skolordning, som skall bli grundvalen för våra barns uppfostran till effektiva och lojala samhällsmedborgare, i vårt fria svenska samhälle, ha samma personer som stått i spetsen för denna skolutredning – statsrådet Bagge -generaldirektör Holmberg och professor Erik Wellander – aktivt lånat sin medverkan till upprättandet av en av de mest effektiva och farliga centraler för öppen eller inlindad nazistpropaganda som tänkas kan.
”Ha dessa herrar ens tagit del av den första satsen i denna för alla tyska skolor gemensamma och bindande programskriften?

Denna lyder ”Den tyska skolan är en del av den nationalsocialistiska uppfostringsordningen, den har till uppgift att i förening med andra folkuppfostringsmedel, men med de för den säregna uppfostringsmedlen, forma den nationalsocialistiska människan”

Ett knappt decennium tidigare 1936, så hade tyska legationen i Stockholm gjort en lista på inflytelserika svenska kulturpersonligheter. De delades in i tre kategorier. Till dem som var positiva till nazismen räknades professor Erik Wellander (författaren till "Riktig svenska"). Wellander blev hedersdoktor när universitetet i Heidelberg firade 550 års jubileum 1936. Därifrån rapporterade han i Svenska Dagbladet utan att med ett ord beröra att en rad forskare just avskedats av politiska skäl. Okritiskt återgav han de ledande nazisternas tal. Nazisternas viktigaste uppgift var att återge tyska folket tron på sig självt hade riksminister Roth sagt. Wellander tycks ha accepterat att forskningen i Tyskland ställdes i nazistregimens tjänst och inte strävade efter sanning och objektivitet.

Bland dem som inte kunde "sättas in i nazistisk kulturpropaganda" men som visade förståelse för nazismen fanns professorerna Tor Andrae och Fredrik Böök. Negativa till nazismen ansågs professorerna inom de synnerligen Wallenbergkontrollerade Stockholmsskolan och Handelshögskolan i form av Eli Heckscher och Gunnar Myrdal samt även DN redaktören Herbert Tingsten vara.

Ja tänk hur det kan bli, det är ju snudd på att man slås av tanken på att det faktiskt ser ut som fanns det ett bakomliggande syfte med all denna utvecklingsriktning.

Det är då allt en förfärlig tur att det minsann inte alls gör det alltsedan dåtidens skolminister Herr Bagges dagar...:

Ett avgörande problem för kommunikation - eftersom ord alltså kan påverka tankar - på Svenska, som är otroligt starkt kopplat till det en alltså gång i tiden varandes statsrådet för skolfrågor och reformer Bagge stavas E R I K W E L L A N D E R.

Hans motto var därför givetvis : Skriv klart, Skriv enkelt, Skriv kort, Skriv riktig Svenska.

Riktig för vem undrar vi naturligtvis lite violblygt och försynt? Med avseende på att han faktiskt också skapade även en ”annan” svenska som kallas kanslisvenska! För Stockholmsbyråkratin!!!

Kansli (lat. cancellaria, ty. kanzlei, fr. chancellerie, eng. chancery) blev under medeltiden det sammanfattande namnet på de tjänstemän, som skötte expeditionen hos kungar och furstar, emottog inkommande handlingar samt uppsatte och avfärdade utgående handlingar.
Namnet har uppenbarligen samma ursprung som kansler och betecknade väl först den lokal, där ifrågavarande tjänstemän arbetade, men sedan kollektivt dem själva som ämbetsmyndighet. Kansliet blev överallt ett viktigt organ för den uppväxande regeringsmakten, och de främsta kanslitjänstemännen var ofta nog furstens rådgivare på samma gång som hans organ för den formella expeditionen, men i den mån nya ämbeten och ämbetsverk uppstod för särskilda områden av regeringen, modifierades kansliets ställning på olika sätt.

Resultatet blev, tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större.
Alltså, vi upprepar ett beteende till givna förutsättningar genom att tro att vi kommer utvecklas genom att inte förändra vårt beteende - därför måste omvärlden förändras istället.

Resultatet: ”I Sverige har vi till och med ett eget psykologiskt tillstånd som kallas för Stockholmssyndromet, ett tillstånd som gör att vi inte bara längtar efter belönande kemikalier som bedövar oss, vi är verkligen förälskade i parasiterna på samhällskroppen, vi älskar helt enkelt våra iglar fästingar och löss.

Vi har tagit skydd bakom det som förtrycker oss alltmer.
Vi är nu närmast så totalt förvirrade som befolkning, att vi inte ens reagerar längre över fullkomligt uppenbara galenskaper som påförs eller uppdagas. Varken finansministern eller statsministern möter tjära och fjädrar när de indirekt – obs inte direkt – uttrycker sig inte på något vis tillhöra etablissemanget!

Så långt har det alltså gått.

En intressant Grindväktarförening i saken är alltså föreningen Heimdal En förening med flera framstående namn över tid.

Harald Hjärne utgjorde tex under de tidiga åren, trots att han själv inledningsvis var skeptisk, en stor källa för inspiration. Det var inte ovanligt att ett medlemskap i Heimdal kombinerades med ett lärjungskap hos Hjärne. Flera av dessa kom senare att få framskjutna positioner i samhällslivet; främst kan i detta sammanhang nämnas Eli Heckscher, Karl Gustaf Westman, Nils Herlitz, Erland Hjärne och Sven Tunberg.

Andra kända medlemmar är tex Karl Warburg, Viktor Rydberg, Gunnar Myrdal, Leif Lewin, Tommy Möller, Emil Uddhammar, Hans Wallmark, Gunnar Heckscher, Claes G. Ryn, Jarl Hjalmarson, Michael Lundholm, Sven Ulric Palme, och Anders Borg. Många borgerliga ledarskribenter har bakgrund i föreningen; exempelvis Per Dahl, Maria Eriksson, Per Selstam och Martin Tunström. Bland hedersledamöterna märks general Carl-Eric Almgren, Hubertus Brandenburg, Gösta Bohman, Tage Lindbom, Harald Riesenfeld, Stig Strömholm, Erik Anners, Arvid Fredborg, Svante Nordin, Peter Luthersson, Alf Svensson, Lars Tobisson, Anders Borg, Finn Bengtsson, Staffan Danielsson och Hans Birger Ekström.

BTW - utan Myrdals och familjen Palme, så hade kommunismen...