”Den som vågar vinner! Grön politik visar vägen framåt. Bra för Sverige och jobben att industrin förstår och investerar för framtiden!”, skriver Per Bolund.

Preems utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil har varit hårt debatterat. Tillståndsansökan har fått grönt ljus i flera domstolsinstanser och det omstridda projektet låg nu på regeringens bord för slutligt avgörande.

Men nu meddelar oljekoncernen att bolaget drar tillbaka miljötillståndsansökan om utbyggnaden som lämnades in 2016. Enligt Preem har projektet, som går under namnet ROCC, ”varit innovativt men tekniskt utmanande och resurskrävande”. Bolaget uppger även att coronapandemin och dess effekter på världsekonomin har bidragit till att projektet inte längre är kommersiellt hållbart.

”Att avveckla ROCC-projektet är ett kommersiellt beslut som baseras på en sammanvägning av projektets lönsamhet och tekniska genomförbarhet. Beslutet att avveckla projektet gör även tillståndsansökan från 2016 inaktuell”, säger Preems nytillträdde Magnus Heimburg i ett pressmeddelande.

Magnus Heimburg säger till Sveriges Radio Ekot att styrelsen tog beslutet på söndagen.

Vad händer då just nu i Saudiarabien? Kontrollen över Royal Dutch Shell, BP och Norsk Hydro kan anses som utredd, men hur är det då med Preem dagar som denna?

Vilken roll spelar då MbS i allt detta, men kanske framför allt vilken roll spelar Investor-marionetten Muhammed Al- Amoudi?

Det var i somras som regeringen meddelade att den tar över tillåtlighetsprövning av Preems utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil från Mark- och miljööverdomstolen. Det betyder att det blir regeringen som bestämmer om företaget får bygga ut eller ej. Flera tunga miljöjurister varnar nu pliktskyldigt för konsekvenserna av regeringens agerande.

Tjaaaeee om MbS (Mohammed bin Salman) har sagt så här - och det har han ju bevisligen gjort så häng på här nu för det berör oss i högsta grad:

" När det gäller finansiering av extremistiska grupper utmanar jag alla om de kan ge några bevis för att den saudiska regeringen finansierade terroristgrupper. Ja, det finns människor från Saudiarabien som finansierade terroristgrupper. Det här är emot saudiarabisk lag. Vi har många människor i fängelse nu, inte bara för finansiering av terroristgrupper, utan även för att stödja dem." – i en intervju med the Atlantic.

Bin Salmans kommentarer kom alltså bara några dagar efter att en amerikansk domare avvisade Saudiarabiens begäran att avvisa rättegångar som anklagar landet för att ha deltagit i attackerna den 9/11.

Då finns det faktiskt ingen som helst anledning till att klarläggande av namn kopplade denna även av MbS beskrivna terrorism - han var typ tretton år gammal eller så, när 911 skedde och hans medverkan är helt enkelt inte trovärdig, lika lite som att det därför skulle kunna påverka relationerna länderna emellan nu.

Vi skulle därför - som vi har tjatat om till tårögd leda - bli mycket förvånade om inte detta klargörande innehåller namnet Bandar bin Sultan

MbS har också uppenbarligen låst en dessa "många männskor"- gangsters på Ritz Carlton i Riyadh under föredömligt lång tid för att skapa den rätta "samarbetsviljan..."

Ur ett svenskt perspektiv och enkelt uttryckt. så kan det bland annat beskrivas så här:

Mohammed Al-Amoudi släpptes först efter 448 dagar i saudiskt förvar – frihetsberövad av MbS. Ägandet i hans svenska bolag lär i alla fall ska vara ohotat…men det tror vi vad vi vill om, faktiskt. Men vi lär ju bli varse vad det lider.

Den 4 november 2017 samlas alltså hundratals av Saudiarabiens rikaste män på lyxhotellet Ritz-Carlton i huvudstaden Riyad. De har bjudits dit av kronprinsen Mohammed bin Salman, men snart upptäcker de att de inte är gäster – utan fångar. De spärras in i sviter och rum, tillåts ett övervakat samtal, men tvingas sedan överlämna sina mobiler.

Under det närmaste dygnet kommer ytterligare gäster – eller fångar. Dessa har inte bjudits in utan förts bort från sina hem av säkerhetspolisen. Totalt låses 381 saudier in i hotellet.

Bland de inspärrade finns 11 prinsar, fyra ministrar och tiotalet tidigare ministrar. Gemensamt för alla som spärrats in är att de har stora tillgångar i Saudiarabien. Landets två rikaste män, prins Alwaleed bin Talal och Mohammed Al-Amoudi är också där.

För oss är det viktigt att vara ödmjuka och hålla en låg profil - verka utan att synas säger Al-Amoudi tidigare i olika intervjuer!

Mohammed Al-Amoudi är alltså ur det här Saudiska perspektivet särskilt intressant även ur ett svenskt perspektiv. Utöver att han varit en av de största utländska investerarna i Sverige under lång tid, äger han också oljebolaget Preem. Dess två raffinaderier producerar omkring hälften av alla drivmedel som används i Sverige. En stor del av dem säljs dessutom i Preems 570 egna mackar. Han är med andra fullkomligt Investorkontrollerad och läser man på om hans bakgrund så går det inte att missa. SÅ när Investor finansierar terrorister - sunnisekteristiska extremister, så sker det genom Mohammed Al-Amoudi.

Vi noterar därför särskilt Preems produktionsomsvängning sedan 2018....

Ja vad gör man inte för miljön....

Frihetsberövandena förklaras vara en del av en kampanj mot korruption. Kung Salman säger i ett tal att den är ett svar på att ”svaga själar har satt sina egna intressen över det allmänna intresset, för att olagligt berika sig själva”.

Först den 27 januari 2019 får alltså Al-Amoudi friheten tillbaka. Då har han suttit frihetsberövad under 448 dagar. Enligt sin talesperson Tim Pendry har han inte behandlats illa och hans hälsa är god, men på nytagna bilder efter frisläppandet ser han trött och tärd ut. Vi kan föreställa oss varför!

Tänka sig...

Men häng på här så skall ni få se några hyfsat speciella historiska omständigheter som berör Sverige och det är ju någon som betalar för den Saudiska verksamheten i Jemen...

Al-Amoudis historiska kopplingar till Sverige är faktiskt därför viktiga att känna till och ja, vi vet att vi har tjatat om detta tidigare men det är för att det är viktigt att förstå vilken roll som Investor faktiskt spelar i verkligheten!

1984 får Olof Palme överraskande en inbjudan till Saudiarabiens kung Fahds sommarresidens utanför Cannes, på franska Rivieran. Statsminister befann sig i Costa Rica, men bestämde sig för att genast flyga till Frankrike. Här någonstans har Olof Palme med all säkerhet börjat inse vidden av vad Investor egentligen håller på med och vad detta på sikt kommer att innebära för honom själv. Telubaffären har ju redan passerat till större del och den lär han inte ha missat, om vi säger som så.

I maj 1984 lämnade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen in en polisanmälan mot Bofors för vapensmuggling. Bofors hade 1979 och 1980 smugglat 300 exemplar av luftvärnsroboten Robot 70 via Singapore till Förenade Arabemiraten (närmare bestämt emiratet Dubai) och Bahrain i Mellanöstern. Enligt vapenexportlagen så får man inte exportera krigsmateriel till länder som är i krig, har en risk för att hamna i krig eller till ett land som bryter mot de mänskliga rättigheterna. För att kringgå detta sålde man Robot 70 till ett företag i Singapore vid namn Unicorn International som sedan sålde vidare Robot 70 till Dubai och Bahrain. Den 28 maj 1985 trädde Ingvar Bratt fram som mannen som avslöjade affären.

Den 22 december 1989 dömdes som bekant Bofors-direktörerna Martin Ardbo, Lennart Pålsson och Hans Ekblom till villkorlig dom för varusmuggling av Stockholms tingsrätt. De tre fick betala kostnaderna för sina försvarsadvokater, Ardbo 920 000 kronor, de övriga drygt en halv miljon var. Nobel Industrier dömdes att betala 11 miljoner kronor i böter för att ha exporterat vapen olagligt.

Under 1980-talet ville Indien köpa tungt artilleri. Olof Palme hade personligen tagit upp saken vid samtal med dåvarande premiärministern Rajiv Gandhi. Från den svenska statens sida hade man också ställt upp med kreditstöd samt med garantistöd, dvs. att ordern skulle fullföljas även om Indien skulle hamna i en väpnad konflikt.

Den indiska regeringen hade på ett tidigt stadium, redan 1980, gjort klart att man inte ville se några mellanhänder vid vapenaffärer. Både 1983 och 1985 återkom Indien och uttryckte sitt missnöje över att Bofors använde mellanhänder. I sista förhandlingsomgången fanns två leverantörer, Bofors samt en fransk tillverkare. Ordern var värd 8,4 miljarder kronor. Den 14 mars 1986 beslutade den indiska regeringen att ordern på 410 stycken Haubits 77B skulle gå till Bofors. Med anledning av Olof Palmes begravning var den indiske premiärministern Rajiv Gandhi i Stockholm den 15 mars och överlämnade det officiella beskedet. Men tillbaka till frågan om Saudi när Olof Palme fortfarande var vid liv.

En av de saker som Palme och kung Fahd diskuterade på sommarresidenset var de enorma bergrum som Saudiarabien planerade att bygga för att lagra olja i. Sverige hade här specialkompetens eftersom det under kalla kriget byggts upp stora beredskapslager i bergrum runt om i Sverige.

Ett saudiskt byggkontrakt skulle kunna vara värt 100 miljarder kronor och om svenska regeringen gick i god för de svenska byggbolagen ABV och Skanska skulle de kunna få uppdraget, förklarade kung Fahd.

Den 12 december 1985 träffades Olof Palme och den saudiske prinsen Faisal bin Fahd på Rosenbad i Stockholm. Vid mötet diskuterades det saudiska oljelagringsprojektet – ett projekt som Palme var starkt pådrivande i.

Palme gjorde vad han kunde för att få igenom affären. I oktober 1984 undertecknades ett samförståndsavtal om projektet och 1985 tog han emot kung Fahds son Faisal i Rosenbad för att diskutera affären. Eftersom ABV var ett av de tilltänkta företagen involverades även Mohammed Al-Amoudi i arbetet med att ro hem kontraktet. I November så beslutades om kreditavregleringen och i februari 1986 så var det som det var.

Till sist gick allt i lås. ABV:s och Skanskas gemensamma dotterbolag med det fyndiga namnet ABV Rock Group fick uppdraget. Miljarderna hägrade, men när det väl var dags att börja jobba tvekade bolagens styrelser. Riskerna kändes plötsligt för stora.

Samtidigt kunde de inte bara dra sig ur. I stället bestämde de sig för att sälja ABV Rock Group. ABV:s tidigare vd ringde då upp Al-Amoudi och frågade om han kände till någon i Saudiarabien som skulle kunna vara intresserad av att köpa bolaget.

Här såg Al-Amoudi sin livs chans – och tog den. Han hade inga större tillgångar själv men med hjälp av ”andra investerare” lyckades han ändå få ihop de 175 miljoner kronor som krävdes för att köpa bolaget. Eller så ville man verka utan att synas….

Vilka som ställde upp med pengarna har därför aldrig avslöjats. De enorma byggprojekten medförde arbetstillfällen för svenska företag, som trots att de hoppat av affären märkligt nog togs in som underleverantörer. Den gjorde också Al-Amoudi till en mycket förmögen man….en "riktig storspelare på den Svenska Börsen"....

Det är alltså han som "äger" det numera så miljöintresserade Preem, för de som är lite glömska...