Kontaktskapande Dynamik - Ökad Förbindelse
Någon skrev en gång att själen är större än världen, så var det nog också, men nu är snarare tjälen större än själen och inte så lite därför heller, så befinner vi oss just i den situation som vi nu befinner oss i.
Djupt inom skrymslena av vår socialpsykologiskt formaterade förtryckta mänskliga biologiska grund, så ligger vår rena potential och möjlighet - vår möjlighet att samverka utifrån en tillräcklig grad av utvecklad självförståelse. Dessa egenskaper ansluter oss i den gemensamma mänskliga naturen, den skapar vår egen mänsklighet, vår potential, naturen, universum och oss själva genom vårt medvetna medvetande. Det är den ” gemenskapen” i detta, som skapar vår möjlighet att ständigt utvecklas genom att intellektuellt ta till oss andras vidare perspektiv, att faktiskt kunna försöka sträva efter att bli mer allmänt medvetet medvetna och allomfattande i vårt eget vetande, alltså vår ovillkorliga och betungande plikt att för alltid sträva efter förbättring som människa, som individer.
Det är också därför som ”egot” alltmer upphör att existera i närvaro av ”synkroncitet”- oväntad samverkan utifrån individens individuella självförståelse, lika mycket som mörker gör i närvaro av ljus - att vi intellektuellt kan förstå nya saker om oss själva. Denna nya sorts ”gemenskap” som är det magnifika, som vi var när vi blev till liv och som är vem vi ska bli när vi passerar bort från denna jord – vi som del av alltet. Däremot behöver det inte vara bara i vår födelse och död som vi upplever denna gemenskap. Det är möjligt i varje ögonblick av våra liv när vi förändrar fokus för vårt syfte från att gynna oss själva till att gynna alla våra relationer.
För det är både något unikt och extra gemensamt när vi upplever en känsla av tillhörighet baserat på samförstånd baserat på självförståelse – samma förståelsemässiga dialogiska grund. Det livar upp och inspirerar oss. Vi blir levande i allt. Det skänker oss visdomens värde, syfte, förtroende och näring när vi släpper våra känslogrundande värderingar. I detta nu, i denna växande synkronicitet, uppnår vi transcendens från det som har varit vårt dagliga, vanliga liv och vi återtar mer av den oskuld, förundran och entusiasm vi upplevde som barn - meningen med livet återvänder - och vi ser vår egen utveckling i ljuset av oss själva. Vi börjar att själva mer medvetet medvetande formatera om oss själva. Det är inte en ”åtgärd” eller ens att statiskt att ”veta”, det är en dynamik, en process. Det är en kontaktskapande dynamik inom oss själva.
Det är vår egen ökade förbindelse med vårt eget naturligt sanna väsen - men likafullt med de primitiva känslorna satta under vår egen noggranna bevakning. Det är den naturliga tryggheten i oss själva. Det är riktningen på förståelsen för vår egen individuella naturliga känslomässigt betingande grund i förhållande till allt annat som vi har varit med om och som vi har upplevt. Vi går vidare från att bara från att bara tomt betrakta oss själva utåt och bara se oss själva och vår egen materiella nytta, till att också se in igenom oss själva utifrån våra egna känslogrundande värderingar och sedan vidare ut i allt vidare perspektiv, vi börjar utveckla oss.
Denna majestätiska tillhörighet inträffar när vi väljer att försöka uppleva mer enhet med allt, att vi är en del av alltet och inte främst dess centrum, eftersom naturen är ett balanssystem inom vilket vi bara utgör kärnan inom vår egen uppfattning. Ett nätverk av samverkande energi förenar därför också alla som har resonans till denna dialogiska grund - förstår så pass mycket. Den falska bilden av vad som förespeglas som ”verkligheten” försvinner då ytterligare i närvaro av mer medveten medvetenhet och verkligheten som utvecklad sanning om vår egen individ, ur perspektivet av att vår existens sker i ljuset av att andra människor framträder för oss själva som ett annat uttryck för vårt eget medvetna medvetande. Vi börjar tänka mer på vad andra tänker och vi kan identifiera oss själva med syftet bakom dessa tankar.
Vi tar det första stapplande intellektuella steget från att vara drivna av filosofisk materiell dumhet som piska till att bli lockade av den intellektuella emotionella moroten, vi börjar vår resa som börjar och slutar i oss själva.
Djupt inom skrymslena av vår socialpsykologiskt formaterade förtryckta mänskliga biologiska grund, så ligger vår rena potential och möjlighet - vår möjlighet att samverka utifrån en tillräcklig grad av utvecklad självförståelse. Dessa egenskaper ansluter oss i den gemensamma mänskliga naturen, den skapar vår egen mänsklighet, vår potential, naturen, universum och oss själva genom vårt medvetna medvetande. Det är den ” gemenskapen” i detta, som skapar vår möjlighet att ständigt utvecklas genom att intellektuellt ta till oss andras vidare perspektiv, att faktiskt kunna försöka sträva efter att bli mer allmänt medvetet medvetna och allomfattande i vårt eget vetande, alltså vår ovillkorliga och betungande plikt att för alltid sträva efter förbättring som människa, som individer.
Det är också därför som ”egot” alltmer upphör att existera i närvaro av ”synkroncitet”- oväntad samverkan utifrån individens individuella självförståelse, lika mycket som mörker gör i närvaro av ljus - att vi intellektuellt kan förstå nya saker om oss själva. Denna nya sorts ”gemenskap” som är det magnifika, som vi var när vi blev till liv och som är vem vi ska bli när vi passerar bort från denna jord – vi som del av alltet. Däremot behöver det inte vara bara i vår födelse och död som vi upplever denna gemenskap. Det är möjligt i varje ögonblick av våra liv när vi förändrar fokus för vårt syfte från att gynna oss själva till att gynna alla våra relationer.
För det är både något unikt och extra gemensamt när vi upplever en känsla av tillhörighet baserat på samförstånd baserat på självförståelse – samma förståelsemässiga dialogiska grund. Det livar upp och inspirerar oss. Vi blir levande i allt. Det skänker oss visdomens värde, syfte, förtroende och näring när vi släpper våra känslogrundande värderingar. I detta nu, i denna växande synkronicitet, uppnår vi transcendens från det som har varit vårt dagliga, vanliga liv och vi återtar mer av den oskuld, förundran och entusiasm vi upplevde som barn - meningen med livet återvänder - och vi ser vår egen utveckling i ljuset av oss själva. Vi börjar att själva mer medvetet medvetande formatera om oss själva. Det är inte en ”åtgärd” eller ens att statiskt att ”veta”, det är en dynamik, en process. Det är en kontaktskapande dynamik inom oss själva.
Det är vår egen ökade förbindelse med vårt eget naturligt sanna väsen - men likafullt med de primitiva känslorna satta under vår egen noggranna bevakning. Det är den naturliga tryggheten i oss själva. Det är riktningen på förståelsen för vår egen individuella naturliga känslomässigt betingande grund i förhållande till allt annat som vi har varit med om och som vi har upplevt. Vi går vidare från att bara från att bara tomt betrakta oss själva utåt och bara se oss själva och vår egen materiella nytta, till att också se in igenom oss själva utifrån våra egna känslogrundande värderingar och sedan vidare ut i allt vidare perspektiv, vi börjar utveckla oss.
Denna majestätiska tillhörighet inträffar när vi väljer att försöka uppleva mer enhet med allt, att vi är en del av alltet och inte främst dess centrum, eftersom naturen är ett balanssystem inom vilket vi bara utgör kärnan inom vår egen uppfattning. Ett nätverk av samverkande energi förenar därför också alla som har resonans till denna dialogiska grund - förstår så pass mycket. Den falska bilden av vad som förespeglas som ”verkligheten” försvinner då ytterligare i närvaro av mer medveten medvetenhet och verkligheten som utvecklad sanning om vår egen individ, ur perspektivet av att vår existens sker i ljuset av att andra människor framträder för oss själva som ett annat uttryck för vårt eget medvetna medvetande. Vi börjar tänka mer på vad andra tänker och vi kan identifiera oss själva med syftet bakom dessa tankar.
Vi tar det första stapplande intellektuella steget från att vara drivna av filosofisk materiell dumhet som piska till att bli lockade av den intellektuella emotionella moroten, vi börjar vår resa som börjar och slutar i oss själva.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
