Vad som dock är särskilt upprörande med detta koncept är att vissa människor, eftersom konceptet pekar minst ett finger rakt tillbaka på oss själva, gör oss maktlösa egenmakten minskar, vi lever i nuet mer utom oss själva och att vi går därför alltmer med på att lyssna och dansa till musiken, även om än några av oss aldrig så motvilligt.
I slutändan är det vårt eget personliga beslut om att fullfölja vårt eget upplevda intresse av vad som genomsyrar systemet med sin kontrollerande makt. Tiga eller kriga! Kombinera detta med ett medvetet riggat enskilt nyttomaximerande spel som ändå obevekligt driver oss i den riktningen och du har en smidigt kontrollerad egoistisk befolkning som består av många självupplevt ”självständiga” enheter som utövar så kallat upplyst egenintresse för allas bästa och även under fanorna av allt möjligt annat som är "godhjärtat."