Krupp själv om saken:

“For the period of transition from 1919 up to rearmament, A. K. [Krupp] had undertaken various tasks, in order to keep up the Company’s activity in the field of artillery, in the sense of observing activities in that field in the rest of the world (relation: BOFORS) and then also for the production of artillery material, within and to a certain extent also beyond, the limitation established by the peace dictate”

I artikeln vill vi gärna poängtera den nogsamt planerade frånvaron av namnen Investor och Wallenberg.

Versaillessystemet efter WWI, var som numera mer bekant är faktiskt redan ifrån början uppsåtligen ägnat att kollapsa, därav inte minst de bekanta deltagarna Dawes och Young i kommittéväsendet kring detta Dawesplanen och Youngplanen alltså, kollapsen hade kommittéligan (Dulles, Wallenberg, Schacht, Young, Dawes, Ring) alltså otvivelaktigt ifrån början redan föresatt sig att haverera, vilket den ju också som bekant sedermera gjorde.

Och sedan efter detta haveri så skulle det alltså som numera bekant äro, införas ett nytt finanssystem, vilket det också alltså gjordes 1931, i och med bildandet av Bank for International Settlements (Internationella regleringsbanken) och IMF som båda finns kvar ännu i dag.

Att Marcus Laurentius Wallenberg då var delegat i handelsdelegationen för handelsavtalet, Sverige England 1916-18, kanske inte var fullt så viktigt i detta sammanhang.

Vad som däremot var mycket viktigt och betydelsefullt, var att han faktiskt var ordförande, i kommittén för tyska industrins belastning, detta gav då en möjlighet att påverka skadeståndsuttaget ifrån omvärlden. Denna kommitté bestod av samma deltagare, som i princip alla kommittéer bestod av, kommittéer som hade något ekonomiskt inflytande och värde för frågor rörande detta ämne. (Schacht, Wallenberg, Young, Dawes, Harriman, Frick, Bosch, Krupp)

Av heller knappast en slump så var han även vid och efter Versailles, ordförande i Kommittén för ordnandet av Tysklands naturaleveranser (import, av malm från Sverige till exempel, och export av kol och koks som utgjorde betalningen), enligt Dawesplanen 1924-25, det vill säga vilket avgjorde vilka omständigheter, som skulle föreligga vid natura leveranser i både köp och säljled.

Så utifrån att om malmpriset ökade, så blev den möjliga uttagbara skadeståndsmarginalen mindre för de skadelidande, så om inte det förr eller senare skulle uppdagas att malmhandelsförhållandet med Sverige och dess obegripliga regleringar, egentligen bara utgjorde en fasad för förtäckandet av en stöld av de av krig skadelidandes pengar, så måste ju situationen ovillkorligen revideras och förändras. Detta begrep både Wallenbergs och socialdemokratin i Sverige

Att Marcus Laurentius i detta läge vidare var skiljedomare i tvister emellan Tyska regeringen och reparationskommittén, vilken ansvarade för de allierades etablerande av en funktionell infrastruktur 1925-30, måste ha varit en ren skänk från ovan, eller sannolikt kan inte alls ha varit just detta.

Marcus Laurentius var ju dessutom även ansvarig medlem för tolkningen av Young planen från 1930. Vilken alltså var en finansierings modell i vilken svenske Ivar Kreuger var delaktig som finansiär. Och där satt som beskrivits även denne Owen Young vars Youngplan föregicks av Dawesplanen, men med samma syfte således.

Och 1931-34 så var denne Marcus Laurentius ordförande i den skiljedomstolen som behandlade korta Tyska krediter vid upprättandet av det tyska Moratoriet, eller ackordet i nutida benämning, som upprättades 1932 i Lausanne. Vari en avgörande insats alltså var att se till att de Tyska skulderna till Frankrike återbetalades först.

Detta så att det fanns utrymme för Frankrike att låna ut pengarna till Sverige, som i princip helt enkelt skickade Marcus Wallenberg d.ä. som förhandlare till sin egen son, som villigt lånade ut pengarna han själv hade sett till att Frankrike fick. Affärsetik således på en nivå som varken förr eller senare har kunnat begagnas igen.

Vidare så utnyttjades även möjligheten att använda de Tyska delarna av Kreuger och Young lånen till att verka som balansposter i redovisningssyfte, detta utöver vad beskrivs i nedan.

Vidare var Marcus Laurentius även tillförordnad expert åt, märkligt nog, den Tyska regeringen och den beskrivne Hjalmar Schacht när rekonstruktionen 1931-32 av tyska bankväsendet vidtogs.

Men bröderna Dulles visste säkert inget alls om detta..
I sin bok ”Es geschah in Deutschland” skriver den dåvarande tyske regeringstjänstemannen greve Lutz Schwerin von Krosigk följande:

Våren 1931 besökte den schweiziske bankiren Felix Somary vilken var starkt anknuten till Schweizerische Bankverein och som också gjort ett namn om sig så som nationalekonomisk teoretiker, finansministeriet i Berlin.

På frågan om hur länge rådande världskris skulle hålla i sig, svarade han att först måste tre händelser inträffa innan man (och vilka dessa man var, det kan envar nu inse själv) kunde tänka sig en vändning uppåt: Banksystemet i Wien och Berlin måste saneras (eg. reformeras till IG Farbens fördel och ordförande för kommittén för det tyska bankväsendets reformering hette som av en tillfällighet – Wallenberg ) genom en kris, det engelska pundet måste lösa sig från guldet (så att skuld och valutaexpansionen inte bromsades av tillgången på guld) och svensken Ivar Kreugers tändsticksmonopol måste bryta samman.

Tidigt på sommaren 1931 så ”kraschade” bankerna och sent på sommaren nedvärderades pundet – detta förlopp styrde alltså den Anglozionistiska bankhegemonin helt själv. När Felix Somary då senare ännu en gång kom till Berlin på tidiga våren alltså precis i månadsskiftet februari-mars 1932, så fick han frågan om han verkligen fortfarande måste vänta på den tredje händelsen.

Felix Somary tog vid detta tillfälle ingenting tillbaka alls, inte det minsta, utan försäkrade istället helt frankt att Kreugerkoncernen inom en mycket kort tid skulle vara slut.

Hur kunde då möjligen den schweiziske bankiren Felix Somary, veta att det snart skulle vara slut med Ivar Kreuger som dessutom uppenbarligen understöddes av den Franska Premiärministern och tidigare fram till 1929 av den tyska utrikesministern Gustav Streseman?

Man måste vara gravt svensk för att inte se det uppenbara – så är det ju.

Det Kalla kriget var en skapelse av den Djupa Staten i Washington som redan då var under ett inte obetydligt inflytande från ett givet håll. Det var ett verk av bland andra Dullesbröderna. Allen var chef för CIA, och John Foster var utrikesminister, positioner som de höll under lång tid.

Bröderna hade dessutom ett egenintresse i det kalla kriget – alltså inte bara att Investor behövde det kalla kriget – win win alltså, sedan hade Investor givetvis hållhakar sedan tidigare som alltid. Hur som helst, de använde det kalla kriget för att skydda sin advokatbyrås kunder, då alltså inte precis minst familjen Wallenberg som de försvarade mot de allierade efter krigsslutet och de använde det kalla kriget för att öka makten och budgetar i samband med sina höga positioner i regeringen. Det är mycket mer spännande att vara ansvarig för utrikespolitik och dold verksamhet i farliga tider.

När en reformistisk demokratisk regering dök upp i Latinamerika såg Dullesbröderna det som ett hot mot innehavet som deras advokatbyrås kunder hade i det landet. Dessa innehav, ibland förvärvade med mutor till odemokratiska regeringar, avledde landets resurser och rikedomar till den Djupa Statens – inte bara amerikanska händer och det är den metod med vilken Dullesbröderna och bröderna Wallenberg syftade till att behålla och öka allt – girighet. Den reformistiska regeringen skulle förklaras marxistisk eller kommunistisk – hur som helst Istisk, och CIA och det amerikanska utrikesdepartementet skulle samarbeta för att störta den och placera en diktator vid makten i sängen med Washington. De andra skulle bara verka utan att synas….

Det kalla kriget var meningslöst med undantag för Dulles brödernas intressen och för det bankkontrollerade militärindustriella komplexet. Ja och för Investor då naturligtvis, men det behöver vi kanske inte upprepa fler gånger.

Den sovjetiska regeringen, till skillnad från den amerikanska regeringen i dag, hade inga världshegemoniska aspirationer. Stalin hade förklarat ”Socialism i ett land” och rensade ut trotskisterna, som förespråkare för världsrevolutionen samt för att skapa en del religiös polarisering av mer långsiktigt strävande natur. Kommunismen i Kina och Östeuropa var inte produkter av den sovjetiska internationella kommunismen. Mao var sin egen man i alla fall i någon omfattning, och Sovjetunionen höll Östeuropa samtidigt som Röda armén drev ut nazisterna som en buffert mot ett så kallat fientligt väst.

Jag tar det igen:

Det förelåg alltså aldrig något egentligt hot från Röda armén om att invadera Europa. Stalin förklarade ”socialism i ett land” och rensade sitt kommunistiska parti från trotskistiska judiska element som predikade världsrevolutionen – allt för att bibehålla en underliggande långtidsverkande polarisering. Ett optimum skulle ha nåtts, förutom att för första gången någonsin såg det militär-industriella komplexet att det kunde hålla krigsverksamheten igång i årtionden och kanske för alltid. Wallenberg och Dullesbröderna måste ha jublat.

George F. Kennan förutspådde att om Sovjetunionen ”sjunker i morgon under vatten i havet”, skulle en annan motståndare behöva uppfinnas. ”Allt annat skulle vara en oacceptabel chock för den amerikanska ekonomin.”

”En promemoria daterad 26 juli, 1950, ger anvisningar för en kampanj för att främja det fullfjädrade Europaparlamentet. Den är undertecknad av Gen. William J Donovan, chef för den amerikanska War Office of Strategic Services, en slags föregångaren till CIA. …

Washingtons främsta verktyg för att forma den europeiska agendan var den amerikanska kommittén för ett enat Europa, som skapades under 1948. Ordföranden var Donovan, skenbart en privat advokat då. Vice ordförande var Allen Dulles som nu inte behöver närmare presentationer än att han alltså var CIA chef på femtiotalet och även bror till John Foster Dulles – ändå som en lite påminnese. I styrelsen ingick Walter Bedell Smith, CIA: s första chef, och en förteckning över ex-OSS militärer och tjänstemän som flyttade in och ut ur CIA. Dokumenten visar att ACUE (American Committe On United Europe) finansierade Europarörelsen, den viktigaste federalistiska organisationen under Post- krigsåren. År 1958, till exempel, bedrevs under förutsättningen att 53,5 procent av rörelsens medel kom från ACUE. Europeiska ungdomskampanjen, var en gren av Europarörelsen, som till sin helhet finansierades och fortfarande styrs av Washington.

Man skulle kunna säga att telekominfrastrukturell kontroll redan tidigt blev ett verktyg för den Djupa Staten….

Bomberna i Hiroshima och Nagasaki var bara ägnade att prima med kärnvapenskräck för att kunna införa det kalla kriget.
Den som smugglade kärnvapenteknologin från USA till Sovjet hette Carlsson och kom från Gotland…..

En teknologi som utvecklades av Lise Meitner som satt i Sverige men som skickade sina resultat till Manhattanprojektet.