Vi måste nu både stå upp för oss själva enskilt som individer och gå tillsammans, med avseende på våra efterkommande. Vi befinner oss i gränslandet mellan världen som vi nu minns den och den allvarligaste ekonomiska krisen i världshistorien. Den ekonomiska krisen har inte på något sätt nått sin kulmen, som vissa ”ekonomer” har förutspått. Krisen fördjupas, vi har bara kommit till slutet på början ännu, med en nu accelererande risk för allvarligt störa själva strukturerna för internationell handel, investeringar samt samhällets förmåga att försörja sig.
Vad som skiljer i detta skede av krisen nu från tidigare, är förmågan hos de finansiella drakarna att genom otillbörlig marknadspåverkan samt genom deras utomordentliga kontroll över pengar - krediter – vilken inte bara är att skapa kaos i produktionen och i handeln av varor och tjänster, utan också blir att underminera och förstöra stora och väletablerade företag och därigenom rasera hela samhällets strukturella fundament som är arbetsdelning. Allt för sin egen vinstmaximerings skull.
Denna kris är långt mycket allvarligare än den stora depressionen. Alla större sektorer i den globala ekonomin påverkas. Fabriker stängs. Monteringslinjer står stilla. Arbetslösheten är utbredd. Lönerna har kollapsat. Hela befolkningar faller in i urusel fattigdom. Försörjning förstörs. Offentliga tjänster störs eller privatiseras. Konsekvenserna för människors liv i den värld som vi här känner till och även runt om i världen riskerar nu att bli mycket dramatiska.
Själva begreppet gemensam valuta och gemensam centralbank är auktoritära till sin inneboende natur, detta eftersom de, alltmera uppenbart, tar bort alla spår av tillsyn och ansvar bort från folket i världen, och centraliserar detta mot en liten alltmera sammankopplad grupp av internationell finansiell elit.
Faktum är att dessa föreslagna politiska “lösningar” som vore det av en slump, faktiskt inte bara tenderar tenderar att gynna dem som egentligen orsakade den finansiella krisen före dem som är mest drabbade som en följd av krisen, utan även att till yttermera visso så tar den försvinnande medelklassen alltmera formen av världens egendomslösa, fattiga och mer skuldsatta människor.
Det är mycket viktigt att världens människor kastar sitt ok och bekämpar dessa föreslagna “lösningar” och kritiskt granskar ALLT som serveras av de lydiga medierna och istället inleder en ny era av världsordning modell 2.014 och att alla blir en av de delaktiga personer som verkar för lösningar som ligger i nationellt-lokalt styre och nationell-lokal ekonomi, så att folket har större roller i att bestämma om framtiden och avseende strukturen för sin egen politik och ekonomi, och därmed sitt eget samhälle, inte tvärtom!
