Den enda parallell jag kan tänka på idag med avseende på våra grisiga medier är en fabel jag hörde för länge sedan av tant Greta Berggren om ”Det utlovande landet Falukorvien”. Landet Falukorvien var förresten en ganska trist plats vid en närmare betraktelse.

Landet var faktiskt helt bestående av två grupper: ett litet antal rika Svin och en stor flock bestående av fattiga Får. Oförklarligt nog, så var det ju faktiskt fåren själva som alltid valde Svinen till att härska över dem. Att Falukorvien blev en sådan trist och tråkig plats att leva på, det berodde helt och hållet på grunden och innebörden av dess gyllene regel (som lustigt nog var en av de första lagarna som skapats av Svinen):

”Alla landets uppoffringar kommer att skänkas till fåren och alla privilegier skall komma att uppbäras till förmån för Svinen”

Fåren var ju överens om att det hela kändes som en mycket rättvis fördelning och dessutom att det faktiskt var en sällsynt välformulerad och trevlig skrivning - liksom tilltalande. Den hade en slags knorr på sig [Har jag nämnt att fåren inte var mycket för att tänka i det enskilda, utan var mera för att bräka i flock?].

Men det stod ju faktiskt uttryckligen att det ena skulle fås till skänks - gratis och det andra måste uppbäras - vilket innebär möda. Till saken hör också att Fåren redan som små lamm hade fått en särskild tillsats i mjölken som gjorde dem lite irriterade och extra känslostyrda, särskilt när det var någonting som de inte riktigt förstod. Fårskocken hade därför till och med utvecklat en särskild kultur, som innebar att oförstående alltid var hänförligt till den individ som försökte förklara någonting för någon annan. Detta var den gällande ordningen

Emellertid så var de feta Svinens leende inte så där helt naturligt i dessa dagar, detta eftersom Falukorvien hade ett mycket allvarligt problem, mycket allvarligt, landet var djupt, djupt satt i skuld – i själva verket faktiskt hopplöst överskuldsatt - insolvent. Vad som dock var ännu lite värre egentligen, alltså ännu så där väldigt mycket värre, var att det fanns praktiskt taget inga intäkter som kom in i Svinkonventionens kassakistor. Fåren hade ingenting kvar att betala skatt med, medan naturligtvis Svinen inte betalade någon skatt alls (enligt uppdelningen mellan ”Offer” och ”privilegierade”).

Ett nödsituationsråd av Svin sammankallades för att diskutera krisen om att det numera bara var mycket väsen för lite ull.

” Kamratsvin ”, började chefssvinet,” Vi kan inte fortsätta med saker på detta sätt längre. Vi är redan satta djupt i skuld till angränsande länder i allmänhet och vår herre Farmaren i synnerhet och vad ännu värre är, det är att den stora kassakistan är nästan tom. ” Grymtanden av chock och fasa ekade bland svinen.

” Låt oss höja skatten på fåren ”, hånade ett av de fetare Svinen, det ekade i salen med många grymtningar för ett godkännande av detta eminenta och kulturellt så välkända förslag.

” Det kommer inte att fungera ”, svarade Chefssvinet,” Vi har redan pressat fåren på ullen och dom ser förresten alltmera ut som jakthundar. ”

” Vi kunde börja betala skatt själva …? ”föreslog ett av de yngre, tunnare Svinen, naivt. Vilda skratt utbröt i hela rådet.

” Allvarligt talat ”, fortsatte Chefssvinet, samtidigt som han torkade bort några tårar av skratt,” Något måste göras. ”

” Vi får väl låna en massa mer pengar ”, avslutade ett av dessa tänkarsvin, något som de flesta av de andra Svinen nickade instämmande för.

” Vi kan inte ”, kontrade Chefssvinet,” De andra länderna kan se att vi är insolventa, och ingen kommer att ge oss mer pengar till dessa räntor. ”

” Då får vi väl bara höja räntorna för att locka mer kapital ”, motiverade ännu ett Svin.

” Vi kan inte göra det heller ”, sade Chefssvinet, uppgivet,” Med dagens intäkter har vi inte ens råd att betala ränta på alla våra gamla skulder. I själva verket behöver vi hitta något sätt att sänka våra räntebetalningar – eller om inte så kommer vi snart att gå i konkurs under belastningen av våra gamla skulder och räntekostnadstillväxten”.

” Tänk om vi bara tryckte upp en stor, ny bunt av Kultingar – och använda alla dessa Kultingar till att ”köpa” våra obligationer, ”. föreslog ett annat Svin förhoppningsfullt [Dessa ”Kultingar” var den officiella, pappersvaluta-enheten för Svinen ] ” Då kan vi sätta marginalskatterna och räntorna hur som helst som vi vill ha det, eftersom vi då skulle ”sälja” till oss själva. ”

”Det fungerar fortfarande inte”, förklarade Chefssvinet. ”Om de andra nationerna såg oss skriva ut dess triljoner av kultingar – och späda ut valutan – så skulle de snabbt börja dumpa biljoner i Kulting-denominerade obligationer som de redan innehar. Kultingarna skulle snabbt bli värdelösa. ”

”Jag har en plan ”hävdade ett Svin med särskilt lömskt utseende. ”Vi berättar helt enkelt inte för de andra nationerna att vi skriver ut fler Kultingar för att köpa våra egna obligationer – med andra ord vi förfalskar vår egen valuta. Och på så sätt att de inte kan se vad vi gör, vi kommer först att ändra förfarandet på våra obligationsauktioner, att göra dem helt dolda – så att ingen kan se vem som köper obligationer. På så sätt kan vi inte bara säga att det är ‘utländska köpare för alla Obligationerna, utan vi kan också ställa in räntorna till det fantasibelopp vi vill. ”

” Inte ens Får är dumma nog att falla för en list som är så klumpig! ”hånade Chefssvinet.

” Åh, jag tror att jag har precis rätt Svin för jobbet ”, flinade i smyg det elakaste Svinet. En kakofoni av särskilt onda skratt började byggas upp i rådet …

Riksgäldsvinet stegade upp till statsobligations Auktionens Podium. Han var ett särskilt imponerande utseende till Svin, klädd i en spetsig trollkarlshatt bar han på ett glittrande trollspö. Han såg in i ögonen på de meningslöst stirrande fåren som satt som monterade framför honom.

” Se upp grymtade han myndigt, när jag utför stora bedrifter av ren magi!” Detta förkunnade Riksgäldsvinet och gestikulerade dramatiskt med sin trollstav. Observera högen på min vänstra sida, det är en stor bunt Kulting-Obligationer staplade ovanpå varandra – ja, det är den största bunten med Kulting Obligationer i historien.”

Ett sorl av nervositet och chock hördes bland fåren i publiken.

” Nu skall ni blänga i förundran när jag gör så att hela denna stapel av Kulting obligationer försvinner … och detta till de högsta priserna i historien! ”dundrade Riksgäldsvinet. Och fåren i publiken flämtade i ren och pur förundran.

Lamporna slogs sedan plötsligt av, och Auktionskammaren försattes i mörker i tio minuter. Dämpade ljud hördes, ungefär som en tryckpress som drivs med maximal hastighet. Lamporna tändes sedan igen.

”…och vips! ” förklarade Riksgäldsvinet triumferande,” Kulting Obligationerna har försvunnit. ”Han pekade på en bordsskiva som nu var tom på alla papper.

Fåren exploderade som av naturen i applåder, och finansieringsproblemet för Falukorvien var löst. Och Svinen levde sedan lyckligt alla sina dagar.

Självklart så skulle ju landet Falukorvien aldrig skulle kunna existera, eftersom det aldrig skulle kunna finnas en befolkning som är så dum som får. Eller som lät bankerna skapa de räntebelastade skulder som samhället behöver för sin arbetsdelning, till en kostnad av ränta med egen vinstmaximering som syfte.

Det är bara att hålla i sig själv varje gång du hör orden ” högsta priserna, lägsta räntan i historien” och ”avsedda volymer” användas i samma mening med avseende på en statsobligations auktion. Ja, då är uppenbarligen statsobligations auktioner inte något annat än ett machiavelliskt system för att förfalska valuta med syfte att gynna de enskilda bankerna.