Jo, man hamnade mitt i den geopolitiska soppan med serverplacering I Sverige i skydd bakom FRA-lagen.

Mellan 1995 och 1999 var Niklas Nordström ordförande för
ungdomsförbundet SSU och spåddes av många en lysande
framtid i partiet. Han lovade att ena förbundet som länge
präglats av strider mellan höger- och vänstersossar. Men i
stället drev han ett hårt maktspel. Anders Ygeman, från
"vänstersidan", hade på kongressen 1995 trätt tillbaka som
kandidat mot att han fick bli vice ordförande. På SSU-kongressen i Göteborg 1997 hade vänstersidan räknat med
att han skulle väljas om - de flesta inom partiet begrep med andra ord inte särskilt mycket om vem som egentligen bestämmer vad i Sverige.

Först efter att dagordningen för kongressen hade antagits fattade vänstersidan att den helt enkelt inte innehöll något val av vice ordförande, quelle surprise..

De kommande åren riggades organisationen mer taktfast för att
högersidan skulle vinna ordförandevalet även 1999. Tidigare
Fokusreportern Torbjörn Nilsson har i boken »De
omänskliga« skildrat hur Helsingborgs medlemsantal
plötsligt växte i vänsterdistriktet Skåne.

Inför ombudsvalet bussades folk till kongressvalen för att
göra en inbrytning i vänsterdistriktet Skåne, vars ordförande
Luciano Astudillo också var vänstersidans kandidat som
förbundsordförande. I en omröstning med röstsiffrorna 126–
124 kunde Mikael Damberg till slut ta över efter Nordström.
Redan 1998 ledde Nordström ett uppror mot Göran Persson
och det som beskrevs som partiordförandens »föråldrade
ledarstil« och var central i vad som kan beskrivas som en
plan för en partikupp där målet var att utmana och ersätta
partiledaren. När någon skvallrade för Göran Persson blev
Nordström i stället en politisk icke-person.

Det märktes ganska radikalt redan året efter. Den tidigare
arbetsmarknads- och näringsministern Anders Sundström
skulle sluta som partidistriktets ordförande och backade upp
Niklas Nordström som kandidat att efterträda honom.
Björn Rosengren, som efter ha att tvingats avgå som TCO-ordförande 1994 på grund av den så kallade Tabuskandalen, hade under några år bidat sin tid som
landshövding i Norrbotten, men hade nu fått jobbet som
näringsminister och ställdes mot honom.

Det slutade med att årskongressen i Boden i april 1999
valde Rosengren till ordförande, med 56 procent av rösterna
mot Nordströms 44 procent.

Lite parallellt:

År 1993 gick Ardalan Shekarabi med i Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU och började sin aktiva tid i Gävleborgs SSU-distrikt. Han har varit ordförande för Upplands SSU-distrikt samt idépolitiskt ansvarig i SSU:s förbundsstyrelse. Han var även ordförande för tidskriften Tvärdrags redaktionskommitté åren 2002–2003. Han har arbetat på Kooperativa Institutet och på Justitiedepartementet, där han bland annat var brevskrivare åt Thomas Bodström. Vid SSU-kongressen i Karlstad den 4-8 augusti 2003 valdes Shekarabi enhälligt till ny förbundsordförande efter Mikael Damberg. Shekarabi ansågs, precis som sin föregångare, pliktskyldigt tillhöra ungdomsförbundets högerfalang.

Anna Sjödin valdes enhälligt till ny förbundsordförande på SSU:s kongress i augusti 2005, sedan ordföranden Ardalan Shekarabi inte ställde upp till omval efter flera uppmärksammade skandaler och stridigheter inom förbundet.

Anna Margareta Hartman Sjödin, född 22 april 1976 i Össeby-Garn, Vallentuna, är en före detta svensk socialdemokratisk politiker och folkhögskolechef. Hon var ordförande i SSU under tiden 3 augusti 2005–16 december 2006. Hon omvaldes som vicepresident i International Union of Socialist Youth (IUSY) i januari 2006. I egenskap av SSU-ordförande var hon adjungerad i den socialdemokratiska partistyrelsen och det verkställande utskottet.

Sjödin var den andra kvinnliga ordföranden i SSU:s historia (efter Anna Lindh).

Men tillbaka till Niklas Nordström:

Niklas Nordström riktade åter blicken mot Stockholm, efter
en tid som oppositionsråd i Nacka gick han till pr- och
lobbyföretaget Prime. Prime PR hade på 00-talet utvecklats
till det hetaste företaget inom pr och politisk påverkan.
2010 avslöjade Aftonbladet att Prime och Nordström, Laakso och några till hade fått 4 miljoner kronor av Svenskt Näringsliv för att styra Socialdemokraternas eftervalsanalys i tillväxtvänlig riktning och förmå partiet att gå mer åt höger - eller alltså att dölja vem som egentligen bestämde. Primegate, som
affären kom att kallas, skakade om Socialdemokraterna och
väckte debatt. Stockholms arbetarekommun vände sig rent
av till partistyrelsen med frågan om inte Niklas Nordström
borde uteslutas. De fattade med andra ord inte tillräckligt mycket för att se igenom kulissen - de ville inte.

Fast tecknen på vad som pågick hade ändå funnits där ett tag - typ sedan 1932.

Sommaren 2010 hade den näringslivsfinansierade
tankesmedjan Timbro och vänsterinriktade Arenagruppen
presenterat en gemensam rapport om välfärdens framtida
finansiering, där Primes Niklas Nordström var en av
kommissionsmedlemmarna, tillsammans med bland andra
Lars Tobisson (M).

I februari 2009 kunde Resumé avslöja att det var Prime som
stod bakom »Nätverket för framtidens energi«, där flera
fackförbund lockats att agera tillsammans med
industriorganisationerna inom Svenskt Näringsliv för en mer
kärnkraftsvänlig energipolitik, som enkelt skulle kunna bli ett offer för den kommande miljörörelsen.

Och redan 2002 hade Svensk Näringsliv startat en
organisation som skulle stärka kontakten med unga S-politiker. Mellan 2002 och 2006 verkade en rad kända namn
i Forum för samhällsbyggare, bland dem Niklas Nordström,
då oppositionsråd i Nacka.

Vid sidan av att han varit ordförande för kommunstyrelsen i
Luleå har Niklas Nordström också varit ordförande i statens och
näringslivets exportfrämjande organisation Business
Sweden, ordförande i lobbyorganisationen Svenskt Flyg och
är ersättare i arbetsutskottet i Sveriges Kommuner och
Landsting.

Det är som att den politiska maktintrigserien »House of
Cards«, en av hans egna tv-favoriter, utspelat sig på
Storgatan i Luleå stadshus denna höst.

Torsdagen den 10 oktober stegrades dramatiken rejält.
Ett mail skickades iväg klockan 12.32 och gick till
kommunens kanslichef Gunilla Lundin. I en enda mening
förklarade Niklas Nordström att han avslutar alla sina
förtroendeuppdrag för Luleå kommun från och med samma
dag.

Det är – egentligen inte alls, åtminstone som det ser ut i dag – slutpunkten för en märklig politisk karriär, som för Niklas Nordström avslutades som högste politiker i en kommun med 78 000 invånare.

Men där åtlydnaden hela tiden varit betydligt högre än nivå på eftertanken.

Även personer som stått nära den nu tidigare
kommunstyrelseordföranden i Luleå har fått kalla fötter och vittnar om en person som har stora maktambitioner liksom en förmåga att skapa konflikter runt sin person. Divide et impera.

–Niklas har aldrig varit främmande för politiska strider. Han
är snarare en som sökt den politiska hettan, säger en
person som känner honom väl.

På ytan såg det i oktober inte ut att handla om främst
Nordström. Sex dagar tidigare, den 4 oktober, hade Luleå
kommun skickat ut ett pressmeddelande om att man
avslutat kommundirektör Mikael Lekfalks anställning.
Kommundirektören hade anlitat en konsult som sin
personliga coach för 570 000 kronor.

– Mikael har undanhållit oss politiker nödvändig information
om sitt avtal, vilket i sig är allvarligt. Därför väljer vi att
avsluta hans anställning. Det förtroende som är nödvändigt
för uppdraget saknas, sa Niklas Nordström då.

Fast kommunens egen ekonomichef (som också ska sluta)
förklarade att kommunstyrelsens arbetsutskott hade varit
informerad om Lekfalks konsultköp....

Några dagar senare stod det också klart att även kultur- och
fritidschefen i kommunen skulle få gå, efter missnöje med
hans insatser.

Men i kulisserna pågick under hösten något helt annat.
Kommunen har haft två bolag där man är minoritetsägare
(med 49 procent) och där det lokala näringslivet ägde
majoriteten (51 procent). Dels besöksbolaget Visit Luleå,
dels Luleå Näringsliv. Nu skulle de två slås ihop under
namnet Luleå business region. Till vd för det nya bolaget
utsågs Visit Luleås vd, samtidigt som vd:n för Luleå
Näringsliv ratades för jobbet och i stället får lämna sin tjänst
vid årsskiftet.

När den senare upptäckte att hon inte skulle få jobbet hörde
hon av sig till en tjänsteman vid kommunen och vittnade om
vad hon anser »ett olämpligt beteende från Niklas
Nordströms sida«. Han anklagas för att på olika sätt ha
»utnyttjat sin ställning« gentemot den kvinnliga vd:n.
Och det »olämpliga« som hänt kopplas enligt uppgift ihop
med Luleås flitiga utbyte och flertaliga studiebesök i USA,
där kommunalrådet Niklas Nordström och
näringslivsbolagets vd ofta deltagit.

I oktober 2011 kunde dåvarande näringsminister Annie Lööf
och den tidigare ordföranden i kommunstyrelsens i Luleå,
Karl Petersen (S), stolt berätta att allt var klart med
etableringen av en serverhall för Facebook i Luleå. I mars
2014 kom beslutet om en andra serverhall. Sammanlagt en
investering på 8 miljarder kronor i Luleå. Nu är en tredje hall
på gång.

Även kring Facebooks etablering fanns det med tiden olika
bilder. Det berodde definitivt i första hand på Karl Petersen
och näringsbolagets tidigare vd Matzzz Engman, menar de
flesta som var med. Petersen skrev en bok, »Hello Mr
Mayor, this is Facebook calling«, om vägen fram till att det
blev tumme upp i Luleå - en like....

Men Nordströms förra arbetsplats, pr-byrån Prime, hade ett
finger (om än inte en tumme) med i spelet. De hade ett
uppdrag från Luleå Näringsliv att lansera Luleå som plats för
Facebook. Och även om flera av grundarna och de tunga
konsulterna där, i likhet med Nordström, kommer från Luleå
finns det delade meningar om deras betydelse i
sammanhanget. Dock spelade en av Nordströms kontakter
en avgörande roll för den fortsatta utbyggnaden i Luleå –
häpnadsväckande nog den tidigare SSU-kamraten Mikael Damberg.

För den första etableringen fick Facebook 105 miljoner kronor i
investeringsstöd, i samband med steg två fick företaget
löften om en kommande sänkt energiskatt på datahallar till
0,5 öre per kilowattimme från att tidigare ha varit 20–25 öre.

Frågan bereddes i regeringen av dåvarande näringsminister
Damberg.

Aptiten på utbyte med USA hade i alla fall växt hos
Nordström när han kom tillbaka till Luleå som kommunalråd
2014.

I mars 2015 reste ett 40-tal Luleåbor till Austin, Texas för att
vara med på den stora årliga festivalen och konferensen
South by southwest (SXSW). Just den här gången var inte
Niklas Nordström med, han hade rest dit tidigare samma år.

Förhoppningarna var mycket stora på utbyte mellan de två
städerna. Luleå upprättade rent av ett kontor i Austin,
visserligen bara ett rum i ett kontorslandskap, men ändå.

Resorna till Austin och SXSW har fortsatt, fast i mindre
skala och det talas nu allt mindre om Texas i Luleå
stadshus, kan det möjligen bero på att det gick som det gick i presidentvalet 2016...

Och så finns där chefskarusellen, som nog inte slutade med att även kommunens högste politiker avgick efter att
»personalärendet« dök upp. »Partiet borde från början ha talat klartext om allt vad det visste om det känsliga personalärendet […] och som kan ha spelat en roll för Nordströms avgång«, skrev Norrländska Socialdemokratens politiska chefredaktör Olov Abrahamsson på ledarplats, när det stod klart att
kommunalrådets avgång i alla fall inte bara handlade om att
han hamnat i »akut stress« efter kritiken mot kommundirektörens avtal eller höstens hårda debatt om
besparingar på skolor i byarna i Luleå.

Trogna S-väljare höjde också på ögonbrynen när Niklas
Nordström förra året kallade in en skara rådgivare för att se
över kommunens ekonomi. Där fanns förre landstingsrådet
KG Holmqvist (S), men också Erik Langby (M), mångårigt
kommunalråd i Nacka som var först med privata utförare i
kommunal regi, liksom Erika Svanström, tidigare KD-politiker.
Förhoppningarna på Nordström som förnyare och
valvinnare fick sig också en rejäl knäck i det senaste
kommunvalet. Socialdemokraterna tappade 11,7
procentenheter och sju mandat i fullmäktige.

Ljuset från verkligheten är bara vad det är och Niklas är som länken beskriver bara ett av många moraliskt skeva kugghjul i en mycket större maskin....