Det har återkommande hänt gång på gång genom historien. Nationer, imperier och dynastier har fattat dåliga ekonomiska beslut vilka leder till deras egen undergång.

Scenariot går vanligtvis till ungefär så här ur ett socioekonomiskt perspektiv – en generation gör uppoffringar och arbetar hårt för att lösa globala – internationella utmaningar och skapar ekonomisk handlingsfrihet, vilket i sin tur gör det möjligt att projicera militär makt, för att befästa den skapade ekonomiska situationen - exploatera andra länders naturresurser. Följda av nya generationer tar de äldre som arbetat för givet och ignorerar och till och med smutskastar frukterna av tidigare hårt arbete - oavsett dess rättfärdighet kan det ju tilläggas, de vill bara ha dess fördelar och börja dela ut bytet gratis. Nästkommande generation skämmer bort sig i lättja och korruption och överskrider gränserna för barbari. När pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken så blir också pengarnas inneboende funktion det avgörande för den långsiktiga utvecklingens riktning - hållbarhet.

Eftersom förtroende är bra men kontroll är bättre, så är därför också givetvis en ekonomiskt demokratiskt kontrollbaserad elektronisk valuta utan inneboende egna funktioner det enda rimliga betalningsmedlet på lång sikt. Men så har det ju som bekant aldrig blivit - av minst en anledning.

Det romerska riket var känt för att ge ut bröd och skådespel för att mätta medborgarna i Rom, naturligtvis med en del andra syften för styrning av befolkningen också, samtidigt som man devalverade sin valuta med mindre och mindre ädla metaller för att kunna följa denna utvecklingstrend. De ignorerade sina ekonomiska skyldigheter - att berika allt färre i en allt större omfattning - att upprätthålla de bärande ekonomiska funktionerna och övergick till att bli konsumtionsstyrda – alla skulle till slut konsumera sig till lycka och det fanns inget skapande (produktivt) kvar att förtrycka. Kejsaren blev alltmer korrupt, delade ut allt större favörer till de som låg honom närmast och förföljde oppositionen allt mer och bortsåg från de mycket verkliga hoten från norr ända till dess att det var för sent. Utvecklingen är densamma över i grova drag tre generationer genom historien.

Den spanska hegemonin devalverade också sin valuta genom att minska ädelmetallinnehållet samtidigt som de utkämpade krig över hela världen. Vi vet alla hur det gick. Efter första världskriget, var den tyska marken värderad till en dollarkurs om 4 till 1. För att betala sina krigsskadestånd, började Weimarrepubliken trycka pengar. Några år senare var det 4.000.000 till 1 USD. Detta förstörde den tyska ekonomin (detta skedde naturligtvis med benäget bistånd från den Anglozionistsiska bankhegemonin) och skapade för Hitler en öppning till makten. Man misslyckades som bekant 1923 med den bravaden. Alltså detta nu då bortsett från alla de andra bakomliggande planeringsperspektiven i den saken och sett ur ett mer strikt samhällsbeskrivande perspektiv som symptom på de allmänna värderingarnas utveckling. Sönderfallet var ju också hyfsat dramatiskt snabbt på slutet ur det demografiska generationsperspektivet. Man kan säga att den tredje generationen och sönderfallsfasen tycks ha krympt med takten på utvecklingen av informationsklimatet...

Idag med konvojer av ryska trupper som ilsket rullar runt Krimhalvön och MI 24 – Hind stridshelikoptrar som kontrollerar luftrummet, behöver man inte leta länge för att se tecken på amerikansk svaghet. Oavsett om man sympatiserar med den ryska position som innebär att man faktiskt redan innan fanns på platsen helt lagligt, är summan av kardemumman att Putin inte är rädd för en västerländsk reaktion på Rysslands försvar av sina framtida ekonomiska positioner i Ukraina. Denna situation – symptom – är det senaste i en lång rad exempel på amerikansk ekonomisk svaghet som leder till omvälvningar.

Iran fortsätter att utveckla kärnkraft, Syrien trotsar USA öppet, Ryssland fortsätter att upplysa genom strategisk reflexiv kontroll som metod, Nordkorea har kärnkraft, Kina hotar inte Japan och Nord och Sydkoreaförhandlingarna är direkta resultat av en avsaknad av ett seriöst amerikansk svar eller upplevda hot i förhållande till verkligheten. Detta behöver givetvis inte alls vara dåliga saker, men det är klara tecken i tiden på att rädslan för repressiva åtgärder minskat och att den ekonomiska makthegemonin försvagas och nu är fallande.

Varför är då Amerika inte längre trovärdigt när deras president ritar en röd linje, eller två eller tre i sanden? Det är inte längre bara det att Obama är en dålig naturlig ledare och en teleprompterläsande televink i utrikespolitiken, även om detta säkert också har bidragit. Trovärdighetskrisen beror till största del på att amerikanska medborgare är skyldiga $ +20 000 000 000 000 dollar, varav en icke föraktfull del av denna blyga summa till sina ”motståndare”. Varför då? Jo, för att förstå detta så måste man förstå varför handelsavtal mellan Ryssland, Kina och Indien är så enormt viktiga, då är en liten historia – utvikning – användbar:

Tillbaka på 1970-talet, i USA gjordes ett avtal med Saudiarabien – på den tiden världens största oljeproducent – USA krävde då för att stötta upp rikets korrumperade monarki i utbyte ett saudiskt löfte om att det skulle acceptera bara dollar i utbyte mot olja. Man måste nämligen expandera mängden dollar för att möta likviditetsförsörjningsbehovet från den ackumulerade räntekostnaden i ekonomin. Den magnifika ”petrodollarn” blev den valuta som olja och de flesta andra varor var denominerade i för internationell handel, som kräver att varje centralbank och stora företag att håller en hel del dollar i reserv och detta befäster dollarns status som världens reservvaluta. Detta i sin tur har gjort det möjligt för den Djupa Staten i USA att bygga ett globalt militärt imperium, ett från vaggan till graven system för exploatering av andra länders naturresurser under förespegling av införandet av fred och demokratiutveckling och en skuldbaserad konsumtionskultur, utan att behöva bekymra sig om var de hittar finansieringen. De bara lånar från en värld glupsk på dollar utan återbetalningskrav. detta kallas för Freeride – effekten

Men om Ryssland, Kina och Indien en dag som denna bestämmer sig för att börja handla olja i deras egen valuta – eller i guld – då kommer petrodollar bli bara en av flera större valutor. Centralbanker och tradingfirmor som nu innehar 60% av sina reserver i dollar-denominerade obligationer måste återställa balansen genom att konvertera dollar till dessa andra valutor. Biljoner dollar skulle dumpas på världsmarknaden under en mycket kort tid, vilket skulle sänka dollarns valutavärde i en störande omfattning snarare än på ett fördelaktigt sätt, och höja de inhemska amerikanska räntorna på statsobligationerna som försörjer administrationen och göra det avsevärt svårare för USA att trakassera resten av värld ekonomiskt eller militärt. Ja, alltså även helt bortsett från att inte USA skulle kunna finansiera sig själv längre.

För Ryssland, Kina och Indien ser detta ut som en win / win situation. Deras egna valutor skulle vinna prestige, vilket ger deras regeringar mer politiska och militära muskler. Den amerikanska Djupa Staten, deras nemesis i detta stora spel, minskar. Och det guld och silver de har sugit upp under de senaste åren kommer att stiga i värde mer än tillräckligt för att kompensera deras avskrivningsbara statsobligationer, metallerna är ju dollardenominerade.

Det är alltså i grund och botten för att USA har skurit köttet från sin egen ekonomiska rygg för att finansiera bröd och skådespel för att hålla folk nöjda – ja, egentligen i grunden alltså bankerna bakom den Djupa Staten. Men nu vet världen hur som helst att Amerika är pankt och kan inte ens upprätthålla en långsiktig militär konflikt ekonomiskt. Denna status av frågor har inte bara hänt under Obama. Varför en lång lista med demokratiska och republikanska administrationer inte har spenderat pengarna klokt, har som snart alla förstår, sin givna förklaring som är betalningsmedlets inneboende funktion, att ”imperietiden” följer metacykeltiden för skuldsystemet, kan ju därför vara väl värt att notera i ljuset av den ökande informationsrörligheten. Imperiell makt har nämligen mer än en tendens att vara så långlivad som trovärdigheten för betalningssystemet för handel med varor och tjänster upprätthålls. Med eller utan militärmakt.

Vid någon punkt kommer FED att förlora kontrollen över skuld – obligationsmarknaden oavsett hur mycket pengar som skapas eftersom pengar är skulder. Då kommer räntorna att fastställas baserat på kreditrisken i USA. Detta kommer att orsaka att räntorna skjuter i höjden. Varje procent räntehöjning är cirka 200 miljarder dollar i ökade kostnader på skulden för USA. Efterhand så kommer en ännu större del av den federala budgeten att gå till att betala ränta och rättigheter för människor och upprätthållande av ekonomisk handlingsfrihet kommer att pressas ännu hårdare. USA är fångat i detta system. USA har inte ens börjat se åtstramningar värda namnet ännu i förhållande till vad som komma skall. Om du är i ett hål och vill komma upp ur hålet, är det första du måste göra är att sluta gräva. Men grävandet är i alla fall numera skenbart presidentens uppgift, så bistert är det alltså.

Så översatt till ett litet exportberoende land som sitter som förare till ett koppel till den sönderfallande dollarhegemonin, hur ser framtiden ut? Den ser bra ut men vi måste göra oss av med inflytandet från den Djupa Staten som medverkat till upprätthållandet av detta plundringsspektakel. Vi kan bara välja mellan att bli offer för omständigheterna eller att själva påverka vår situation och framtid, förändringar kommer oavsett vilket vi väljer.