Vi kommer allt närmare den punkt då vi som individer måste göra ett val mellan att stå upp på allvar för det större goda - vår mänsklighet - tillsammans, eller gå under i vår egen girighet grundad på filosofisk materialism.
Visserligen gäller i detta precis Som Hjälmar Söderberg skrev 1905 i Doktor Glas, att; "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst," så envar borde kunna klara av att förstå vilken riktning som måste vara den mänskligt eftersträvansvärda, för att utveckla sig själv som människa och individ - vilket är en förutsättning för helhetens utveckling.
Vidare torde också därför alla utan större ansträngning kunna inse att det krävs andra människor för att mänskligheten skall kunna utvecklas över tid. Söker vi yttre bekräftelse genom materialism eller för att skapa avund, så kommer vi bara alltmer i kontakt med det tomrum inom oss som vi ryser inför och kraven utåt växer längs den resan, så vägen är alltid vår egen att välja och livet är nu precis som upplevelsen av våra känslor - i verkligheten.