Vi har skrivit detta betydligt fler gånger än vad vi kan minnas men vi tar det återigen.

Under den senaste månaden har vi haft två stora bekännelser från centralbankerna.

Vi har redan i detalj beskrivit den första, som kom från chefen för Bank of Japan, Haruhiko Kuroda . Den monetärmekaniska verktygen fungerar inte var kontexten i i detta erkännande och eftersom ingenting faktiskt har förändrats monetärmekaniskt funktionsmässigt, så det är som Merwyn King erkänner, det finns inget mekaniskt samband och systemet går baklänges och är upp och ner i förhållande till vad människor uppfattar.

Den andra stora bekännelsen från en centralbankschef kom från ECB: s ordförande Mario Draghi. För några dagar sedan gav Draghi ett tal där han sade:

"Mycket låg inflation komplicerar anpassningsprocessen inom länder, vilket leder till högre arbetslöshet.- tjaeeee eftersom realekonomin stagnerar så kan det uttalandet ses som ett understatement av rang - Det fördröjer omfördelningsprocessen mellan länderna, vilket hindrar dem som förlorat konkurrenskraft före krisen från att återta den. Och om låg inflation är oväntad, ökar de verkliga skuldbördorna vilket gör det svårare för ekonomin att växa ut ur skulden."

Tjaaaeee, vi har som bekant tagit oss för ögonen, pannan, öronen och munnen betydligt fler gånger än vad vi hade önskat att vi behövde göra.

På ytan verkar det kanske vara en redogörelse för det uppenbara: låg inflation eller deflation - mindre penningmängd, pengar - gör det svårare att komma ur sina skulder.

Men det är alltså bara när du tar detta ett steg längre och inser att han i själva verket talar om obligationsbubblan i Europa och som du inse varför han är livrädd.

Kom ihåg:

1) EU: s hela banksystemet utnyttjas vid hävstången 26 till 1. Vid dessa nivåer är även en 4% nedgång i tillgångsvärdena (läs OBLIGATIONER) någonting som gör bankerna insolventa.

2) På grund av sina massiva välfärdsprogram som har krävts för att upprätthålla likviditetsförsörjningen av den ackumulerade räntekostnaden, genom att öka den aggregerade efterfrågan genom offentlig skuldbaserad konsumtion, innebär detta att de flesta EU-länder har verklig skuld i förhållande till BNP väl norr om 300%. Även Tyskland ligger över 200%!

3) Inga större banker eller länder har använt tiden efter förra kraschen
för att ta itu med sina strukturella monetärmekaniska skuldproblem.

Eftersom Draghi har funnit, trots tre NIRP nedskärningar och € 1 biljon i QE fortsätter den "oväntat" låga inflationen att vara ett verkligt problem för EU.

Detta är anledningen till Draghi är så bekymrad för "oväntat" låg inflation ... eftersom han förväntade inflation skulle explodera högre på grund av hans penningpolitik och i stället har det knappt varit vågrätt trots att det tillförts en massa betalningsmedel till ekonomin som helhet, betalningsmedels som har skapat finansiell tillgångsprisinflation och ingenting annat eftersom centralbanken inte har någon direkt ekonomisk kommunikationskanal till realekonomin eftersom man helt och fullt saknar en allmän betalningsinfrastruktur!

Således, under de senaste två veckorna har vi haft ytterligare två stora centralbankers huvudmän som bekänner sina djupaste farhågor ... nämligen att de inte har några monetära verktyg för att fixa sina respektive finansiella systems problem.

Återigen, marknaderna har ännu inte fullt ut insett detta. Men det är så nära man kan komma till att en centralbankschef ringer i en klocka på toppen.