Vi står här och stirrar ner i avgrunden på det största monetära experimentet - bedrägeriet i den moderna världens historia - det elektroniska enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet, som med sin skuldmättnad nu allt hårdare kapslar in den största konsumentmarknad som någonsin samlats och som är på väg att möta sitt största test hittills. Utgången är dock given.

Att säga oron egentligen är hög är en underdrift. Normalt kommer de breda marknaderna att väga upp - nedåtrisk när marknaderna formulerar och tillgodogör sig olika synpunkter på frågor som är viktiga, men inte så i det här fallet.

Marknaderna är avgjort sangvinistiska, nästan religiösa, som om en "osynlig hand" stöttade dem, vägledde dem, knuffar dem, köper några dippar på aktie- och obligationsmarknaderna och upprätthåller lugnet. Allt bygger på blint förtroende - men nu ett alltmer bristande förtroende - en slags framväxande insikt om närvaron av ett omåttligt självbedrägeri. Vägen till Pandemonium är kantad av brustna illusioner - precis som vägen därifrån.

Det är som om brandlarmet har stängts av trots att branden har börjat rasa.

Är arbetsgruppen för finansmarknaderna eller kanske mer känt som finansinspektionen outtröttligt arbetande som ombud för bankerna för att hålla guldpriset manipulerat och för att stötta upp ledande riktmärken såsom börsindex och därmed större marknader? Är det så eller inte? Är uppgiften att upprätthålla förtroendet för systemet eller inte?

Det finns många, som blir alltfler för varje sekund som går, som tror att banker och centralbanker har ett nära samarbete och samordnar politiken och marknadsinterventioner. Ibland blir dessa människor avfärdade som "konspirationsteoretiker." Trots mycket uppenbara bevis för att banker faktiskt har manipulerat och riggat de flesta möjliga marknader ofta - snart mer känt som alltid.

Ironiskt nog alltså, de som avfärdar detta som konspirationsteori är samma människor som skulle säga att om centralbanker och regeringar inte backar upp och ingriper på marknader, så borde de göra det. Detaljen med att det faktiskt är bankernas pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken kommer dock att landa med ett obönhörligt genomslag.

Om centralbankerna inte redan öppet är "market makers of last resort" eller primära förtroendeskapare, rök och spegelmakare, verkar det troligt att de snart kommer att vara det helt skamlöst öppet och faktiskt så härförleden om natten, IMF har krävt detta.

Sådana insatser är naturligtvis bara papper över sprickorna för en tid - under tiden som elden brinner därunder, vittrar strukturen sönder och i slutändan kommer ändå allt att kollapsa.

En grekisk exit från euron skulle förändra allt. Den största förändringen är bara tvivel och rädsla, när det gäller utsikterna för andra utsatta EU-länder, ECB och EU: s bank- och finanssystem.

Så från den dagen och framåt så kommer varje uttalande från varje EU-tjänsteman att ha en riskpremie fäst vid sig.

De kommer att säga det ena och det andra, men marknaden kommer då "kanske" det här, "kanske" det där. Som sådana kommer kostnaderna för deltagande i varje finansiell transaktion att förändras, som står för "tänk om" scenarier som långsamt blir prissättningsmekanismens fundament. Det fungerar inte.

Denna förändring i riskuppfattning och prissättning, som snarast är kontraintuitiv, är i själva verket döden för spelet om illusionen. Det är övergången från förtroende till misstroende.

Dessa "dolda händer" är nu mycket oroliga och försöker att stävja volatiliteten på marknaden och marknads förskjutningar i vad de uppger vara av intresse för det allmänna bästa - som alltså enbart är deras eget bästa. De tror att volatiliteten på marknaden är en dålig sak - när i själva verket inget kunde vara längre från sanningen för det allmänna.

Det deras samma megalomaniska hybris och "superman" mentalitet som skapade den första globala finanskrisen och faktiskt alla finanskriser genom historien. Deras bristande emotionella självförståelse, deras behov av yttre bekräftelse genom att förhäva sig.

Samma misstag görs om och om igen. Marknadens hybris och officiell hybris är utbredda. Hur gärna - har inte de grekiska gudarna velat straffa de skyldiga för att vara övermodiga och arroganta.

Vi ser dessa feldiagnoser som spelas ut i de pågående förhandlingarna mellan trojkan och den grekiska regeringen. Ytterst skulle effekten av ett grekiskt utträde manifesteras i ett antal olika sätt, med långtgående konsekvenser för våra sammankopplade globala kapitalmarknad med alla sina luckor i lagstiftningen, ogenomskinliga kredit strukturer på massiva $ 200 000 000 000 000 och växande skuldbörda.När den illusionen rasar så blir effekterna inte obetydliga

Geopolitiska faktorer är nu i förgrunden och ändå ses de sällan an av de flesta bedömarna.

Grekland får besluta att dess eget intresse - även om det kan vara smärtsamt på kort sikt - ligger utanför euroområdet. Vist av sin erfarenhet sedan införandet av euron 2001 som har varit en ren katastrof.

Mellan 1960 och 2001 har Grekland haft mer eller mindre ständigt förbättrat välstånd. Den totala produktionen ökade 600% under denna period - mer än dubbelt så mycket som Tyskland. Post-euro Greklands produktivitet har rasat 26%.

Skulle landet att dra sig ur den gemensamma valutan, skulle det inte vara utan mäktiga vänner i regionen. Tsipras besökte S: t Petersburg för ett möte med president Putin, där de kommer att underteckna ett avtal om att få rysk gas till Europa via Grekland.

Det nya "Turkstream" -projektet avser en rörledning från Turkiet som går genom Grekland och slutligen till Österrike via Serbien och Ungern. Ryssland försöker kringgå Ukraina och föra Natomedlemmen Grekland till sitt inflytande, vilket skulle i hög grad undergräva Nato.

Även om grekerna har insisterat på att de inte har någon avsikt att utnyttja ryskt ekonomiskt stöd är det ett faktum att sådant stöd har erbjudits och förblir ett alternativ.

BRICS New Development Bank kommer i drift nästa månad, alltså under nästa vecka.

Tron på att ECB skulle vara mycket undergrävd och med den tron på valutan euro är nu huggen i sten. Under hälften av sin livstid har euron varit i kris. Med utgången av Grekland är det uppenbart att arkitekterna av eurosystemet inte kan vara allvetande och att euron ingalunda är garanterad en permanent tillvaro. Tvärtom.

Om ifall Grekland lämnar euron, avsiktligt eller inte, skulle det leda till överspänningsskydd av nationalism löser ut i Europa. Vi har sett fientlighet mot Grekland som har piskats upp i delar av tyska medier och vice versa. Det kommer att försvinna när Anglozionismens maktstrukturer vittrar sönder.

Bland perifera stater finns det nu stora delar av befolkningen som nu ser EU som en destruktiv kraft i sina samhällen. Som nämnts ovan, Grekland var ekonomiskt framgångsrikt före införandet av euron.

Både Spanien och Italien var också industrimakter före 2001. Men att behöva konkurrera med sina nordliga grannars villkor i samma valuta har förstört deras exportkapacitet. I dessa länder tror många människor att åtstramning har prackats på dem för att skydda ett projekt som inte har gynnat deras samhällen särskilt väl.

I kärnan i euroområdet finns det också ett slags omvänt grundat uppsving i nationalismen när skattebetalare ogillar vad de ser som sin subventionering av ineffektiva och improduktiva välfärdsstater. Tyskland har dock haft enorm nytta av europrojektet genom sin förmåga att exportera till hela Europa med länder vars valutor bör vara mycket svagare än sin egen.

Men alternativt till fruktansvärda erfarenheter av den gemensamma valutaunionen kan det tyska folket och faktiskt även andra nordeuropéer välja att stå helt utanför valutaunioner och vi kan se en återgång till nationella valutor.

Den skepsis mot EU som visas av många väljare i Storbritannien kan endast förstärkas eftersom det nuvarande fiaskot fortsätter att utvecklas. David Levita Goldsmid Cameron som lovat folkomröstning om Storbritannien skall lämna EU, kommer sannolikt att få mer stöd som han egentligen inte vill ha efterhand som EU: s ohanterliga problem fortsätter att gro.

Men börsernas för närvarande svävande runt på molnen av den panglossianska berättelsen, den om att vi lever i den bästa av alla möjliga världar - trots dystra PE nyckeltal och stagnation i reala ekonomierna runt om i världen - kommer nu sannolikt abrupt att vakna upp ur sin slummer.

God morgon