Skriften har suttit på väggen under mycket lång tid.

Värdeflykten från Greklands krisdrabbade banksektor har drivit norr om € 500 miljoner euro per dag den här veckan och hotet om kapitalkontroller kastar en skugga över den grekiska regeringens ansträngningar att lugna allmänheten och beger en terminal uttagsanstormning.

Att ställa an panik har varit det mest kraftfulla verktyget till trojkans förfogande för att få PM Alexis Tsipras till förhandlingsbordet och tvinga Syriza till att antingen medge pensionssänkningar och en momshöjning eller risk för social och politisk omvälvning i de djupa skuggorna av mörka bankomater och offentliga protester - Vi noterade detta i februari och slutligen har även den grekiska regeringen insett precis vad för spel som Europa spelar.

Hittills har grekerna tagit störtfloden av rubriker i stil med ett stoiskt mod som skulle imponerat på Marcus Aurelius, men nu verkar det som att "institutionerna" kanske äntligen har brutit ner de grekiska själarna.

Tidigare igår, ECB har gått med på att lyfta ELA locket med bara € 1 800 000 000, alltså långt mindre än vad grekiska banktjänstemän hade begärt och förmodligen bara knappt tillräckligt för att täcka fredagens uttag. Och så, när Europas "Lehman Weekend" äntligen startar, står grekerna nu officiellt och bildar kö och förbereder sig för att bli "Cypridiotiserade" och landet stirrar in i "mallen" för suverän glömska om inte folket reser sig eller Syriza gör anspråk på en ledningsmässig moralisk resning av icke Anglozionistisk karaktär .

Men situationen i Grekland har rent mekaniskt funktionsmässigt egentligen bara mycket lite att göra med politik eller ekonomi. Istället är den nu helt fokuserad på bara en sak.

Denna fråga är säkerhet .

Vad är säkerhet?

Säkerheter är en underliggande tillgång som är pantsatt när en part ingår en ekonomisk överenskommelse. Det är i huvudsak ett löfte som bör om saker och ting går snett, göra att du har några "saker" som är av värde, som den andra parten kan få tillgång till för att kompensera dem för deras förluster.

För stora europeiska banker, är EU-nationers suveräna skuld (t.ex. Grekland) den säkerhet som backstoppar hundratals biljoners eurovärde av derivattransaktioner.

Denna historia har varit helt ignorerad i media. Men om du läser mellan raderna, kommer du att börja förstå vad egentligen hände under den grekiska räddningsaktionerna.

Kom ihåg:

1) Innan den andra grekiska räddningsinsatsen, så ersatte ECB alla sina gamla grekiska statsobligationer med nya obligationer som skulle inte ta en nedskrivning - de tecknades om med Engelsk rätt.

2) Cirka 80% av bailout pengarna gick till EU- banker som var grekiska obligationsinnehavare, inte den grekiska ekonomin.

När det gäller 1, så när man gick in på den andra grekiska räddningsinsatsen där ECB tillät europeiska länder och banker att dumpa statsobligationer på sin ECB:s balansräkning i utbyte mot kontanter. Detta skedde via två system som kallas LTRO 1 och LTRO 2 som genomfördes i december 2011 och februari 2012 respektive. Tillsammans innebar dessa drag någonting som gjorde att EU: s finansiella enheter och nationer dumpade mer än 1 € biljon i statsobligationer på ECB: s balansräkning.

Ganska lite av detta var då grekiska skulder eftersom alla i Europa ändå visste att Grekland var helt bankrutt och att ECB hade bättre rätt.
Så när ECB bytte ut sina grekiska obligationer till nya obligationer som inte skulle behöva ta en en nedskrivning under den andra grekiska räddningsinsatsen var ECB tvungna att se till att de grekiska obligationerna på sin balansräkningen också förblev oberörbara och som ett resultat fortfarande kunde fortsatt stå som hög kvalitet som säkerheter för bankerna som hade lånat dem till ECB.

Så ECB får effektivt de banker som hade dumpat grekiska statsobligationer på ECB:s balansräkning för att undvika att ta en förlust ... att inte behöva ställa ut nya säkerheter på sina handelsportföljer. Så de grekiska obligationerna i ECB ligger med bättre rätt som utlånade tillgångar, ett ECB som ser ut att ha en balansräkning vars trovärdighet gör sin chef rättvisa.

Vilket leder oss till den andra frågan som omger den andra grekiska räddningsinsatsen: det faktum att 80% av pengarna gick till EU-banker som var grekiska obligationsinnehavare i stället för den grekiska ekonomin.

Återigen, frågan var om att ge pengar till banker som använde grekiska obligationer som säkerhet för att ha skapat pengar, för att försäkra att de hade tillräckligt med kapital till hands.

Aktualiserat detta tillsammans, är det tydligt att den grekiska situationen faktiskt inte hade något alls att göra med att hjälpa Grekland. Glöm Greklands skuldproblem, eller protester, eller ens politiska beslut ... den verkliga historien var att räddningsaktionerna handlade allt om försäkring för att EU-banker som använde grekiska obligationer som säkerhet hölls hela och skadeslösa på något sätt som var möjligt.

Så här är vi i dag och Grekland åter i rubrikerna. Återigen landet har slut på pengar och ECB och IMF försöker straffa landet utan att såra de större bankerna i EU.

Varför gör de ett så stort väsen Grekland ... ett land vars BNP är bara 2% av EU?

Eftersom vad som nu än händer i Grekland, så kommer det att användas som en mall för de mycket större problemen AKA Spanien och Italien. Det är en avgörande principfråga som kommer att verka ledande, eftersom den mekaniska funktionen inte medger annat i vad som nu står för dörren och som nu även kan innebära ett kaos utan like.