Det är så mycket mer än bara om vem som har makten och vem som inte har den, vem som inte sitter fast i fängelset av sig själv utan istället förmår att utveckla sig själv framåt på livets väg. Vad som är för stort för att misslyckas och därför så nödvändigt och vad som försvann i natten som ett förlorat brev på posten.

Vi tappade vår själ men vi måste finna den igen och plocka upp den, betrakta den för att lära oss att förstå hur den ser ut och hur den har blivit misshandlad. Det handlar visserligen om kränkning på ett sätt som de flesta av oss har aldrig upplevt tidigare. Vi har blivit våldsamt överfallna, våldtagna, rånade och vi misshandlades innan vi kastades åt sidan och blev övergivna på vår sida av vägen. Vad värre är, i detta har vi blivit hotade till rädsla med mer av samma behandling om vi inte håller tyst, och sedan naturligtvis blir vi spionerade på i de mest personliga och förment skyddande sätt. Men vi hade trots allt detta, ändå ett val någonstans inom oss själva, någon gång, att börja vara ärliga och uppriktiga mot oss själva, att vända om.

Vårt förhållande till makt har alltid, och kommer alltid, grundat på vår egen självförståelse och självinsikt – inifrån av oss själva, det är som att den sociala masken både fångar och döljer vår själ från renande upplysning till självförståelse. Så den sociala masken gör oss till offer för oss själva. Vår makt är vår egen att ge bort om vi väljer att göra så, samt att återta när helst vi vill. Vi är källan till den kraft som skapar universum - verkligheten - och vad vi först nu börjar komma ihåg är att utan oss, utan att vår egen inneboende kraftkälla fritt och villigt överlämnas, så är de falska gudarna och deras profeter fullkomligt maktlösa och meningslösa.

När vi då istället gömmer oss inom oss själva för att slippa utvecklas som människor, ger vi fritt inträde till de makthungriga, deras kognitivt formaterande budskap, blir som luft som rusar in för att fylla ett vakuum som vi tillhandahåller. Där vi sedan förvirrade vacklar, där vi blir slagna, trasiga, och sedan säljs över disk som biologiska robotar, när vi inte kan minnas att minnas. Tillåt mig igen att upprepa mig här. Där vi vacklar, där vi blir slagna, trasiga, och sedan säljs över disk som handelsvaror, när vi inte kan minnas att minnas.

Vi måste komma ihåg att alltid anstränga oss för att utveckla oss som människor intellektuellt, att inte falla ner i den intellektuella lättjans avgrund. All den stund vi sluta anstränga oss med att föra vårt utvecklande tänkande framåt, så rusar luften in i vakuumet. Jag sa inte att vi inte kunde komma ihåg eller att det var meningslöst att komma ihåg, bara att vi inte minns, och att detta är källan till vår vilja att underkuva oss själva till externa mästare och falska gudar, vilka gör alla upptänkliga anspråk på överhöghet över oss. Vi vill underkasta oss för att vi inte vill utveckla oss själva som människor. Vi gör oss själva till slavar som håller oss själva genom att tillhandahålla bojorna till våra slavägare.

Det handlar om förlust och sorg, om smärta och straff, om personlig uppoffring och den undermedvetna vägen till fördärvet, om vår delaktighet, självgodhet och villighet att delta tillsammans med våra plågoandar före, under och efter konstaterandet av detta faktum. Det handlar om personlig skam inför sig själv och det handlar om offentlig förnedring, om svek av oss själva, alltså av någon som vi (så desperat) ville tro var trovärdig när den förvisso inte var det. Vi visste det hela tiden inom oss. Därför måste vi alltid försöka bli bättre som människor, annars sviker vi förr eller senare oss själva igen. Det är själva strävandet efter förbättringen som är den bärande kraften och vad som hindrar förfallet. Ner i mörkret av oss själva, det är det uppriktiga ifrågasättandet som är ljuset.

Det handlar om självsvek, både individuellt och kollektivt. Vi var antingen förblindade av vår egen lättja, lust och girighet, eller lurade och fördummade av ideologiskt formaterande droger. Men bara för att vi ljög för oss själva betyder det inte att vi bör ge upp oss själva nu. Visdom är bara helat lidande i en kollektivistiskt materialistiskt orienterad miljö. Men vilken rätt har vi egentligen att vara upprörda över en annan människas svek när när vi egentligen först och främst svek oss själva? Vi försökte inte så mycket vi kunde. Det kan ingen av oss säga.

Men mest av allt handlar det om rädsla, ibland knyter det sig i magen, ilningar i ryggraden, hårresande kamp eller flykt från terror – från insikten om att detta kommer verkligen inte sluta att gå i den utvecklingsriktning som det bara blir alltmer uppenbart att allt verkligen kommer att gå. Och att vi då, vilket innebär du och jag och alla som vi håller kärt, skulle befinna oss i verklig livsfara, om inte direkt från våra plågoandar, så i alla händelser ifrån effekterna och nedfallet av våra plågoandars slutliga kamp och gnisslande dödsryckningar som kommer att ta det mesta av vad vi idag uppfattar som våra grundläggande värderingar med sig ner i fallet från våra forna värderingsmässiga piedestaler. Vi vet kort sagt inte vad vi egentligen tycker och känner inom oss själva utanför vår emotionellt formaterande socialpsykologiska sfär, samhällsnormen. I det sjuka samhället är brytandet av normen avgörande för fortlevnaden.

Sjukdomen kan och kommer att finnas kvar inom oss, i vår dysfunktion genom oss själva i och med våra kontakter med varandra, då vi inte försöker att förstå oss själva bättre för att utveckla vår kommunikativa förmåga. Hälsan eller oenighet i ett samhälle är en återspegling av denna hälsa-eller sjuk-dom hos de individer som utgör samhället. Man måste tänka på detta på samma sätt som man skulle skylla på kedjan för att brista när det i själva verket var den svagaste länken som misslyckades, den förblir alltid vi själva ensamma som individer. Brister kedjan någonstans som drabbar oss själva, så gjorde vi uppenbarligen inte tillräckliga insatser för att förstå oss själva så att vi kunde påverka situationen. Endast i vårt fall där samhällets kedja nu närmast består av enbart svaga länkar, kan kanske något bättre eller sämre än andra noteras, men alla är illa till mods. Svaren ligger alltid inom oss. Vi kanske borde ta en lång titt på detta någon gång.

God morgon