Av Per Frändén

Det varnas i gammelmedia för ungt surfande bortom kontroll,
där faran anges befinna sig i just det, kontrollavsaknad.
Och vem förlorar på att du förkovrar dig, skapar insikter och bildar
perspektiv baserat på din egen vilja och förmåga att förstå din omgivning?
Vem förlorar på att inte själva stå för hela utbudet, hur förlorar någon
annan part på det och i vad består i så fall förlusten av?

Om Alla är med oss, hur kan då någon vara emot oss? Smiley wink

Den variant av möjligheter vi erbjuds under fanan av valfrihet idag,
är dränkt i begränsningar och uppoffringar.
För att inte säga att det är en valfrihetsvariant som kräver intill fullständig
individuell kapitulation, och ta mig fan, är det inte hål i hela jävla huvudet,
vad är då det så säg?
Frihet har sällan bjudits den som berövats det. Att det kan bero på
någonting annat än den omständighet att den som har din att erbjuda,
som var din att ha - och för densamme att ta, är inte jättesvårt att se.

Att leva loppan på krediter och ägna livet åt att samla materiell
rikedom på krita är inte ännu i Sverige fysisk tortyr,
det går som en dans för de flesta faktiskt.
Så länge musiken spelas i takt med villfarelsen av inbillad trygghet i vart fall.
En väg som nått sin ände, andra är framme där den rämnat,
vi står något längre bak i kön så det syns inte för oss alla än.
Men ju mer vi trycker på, desto flera får falla, minns det längre fram.
Grekland, Spanien, Irland, Island, who´s next? Som exempel.

Annat tecken på detta är den smula ovisshet, villrådighet, oro och rädsla
som ligger som ett tunt smygande lager av dimma över oss, i oss, på oss.
Varken våra arbetsplatser eller vårdplatser har rum för oss längre.

Det är naturligt på sitt vis, det finns inget helhetstänkande styrande
perspektiv i en värld som outsourcas på entreprenad med det enskilda
vinstintresset som drivmotor för precis allt.
Svårigheterna att få med allt när det enskilda är det enda som
motiveras att prioriteras är tämligen uppenbara.
Vår omvärld mår inte bra, och precis som med mina barn eller
vänner när de inte mår bra, så gör inte jag det heller.
Utan att känna att jag chansar vilt om jag utgår att det gäller för fler.
En annan frekvens ur samma källa av vibrationer,
det är skillnaden men också den enda.

Men att som levande intelligent varelse, omedvetet sökande efter ett
fullkomligt och gott liv, fyllt av allt, och även bortom allt det vi känner
igen närmast som kärlek så är knappast materialistisk belånad rikedom
den bättre vägen till vår inre strävan.
Men det gör människan, att hon dessutom föredrar att ge sig själv och
andra epitet och substanslösa identitetet för att skiljas, när hon föddes
för att enas, är bara inkarnerade dumheter.
Detta är bara vi på villovägar, varken mera, mindre eller annat.

En medveten och upplyst befolkning är en fri befolkning, den har i vart fall
en helt annan möjlighet att frigöra sig på helt andra villkor.
Mina, dina, våra egna. Sug på den du tappre.
Sådana människor varken lever eller dör med ångest.
En sådan befolkning kan välja att skapa det liv dem vill,
den demokrati dem vill.
Helt olåst till den demokrati som någon annan erbjuder
på någon annans villkor, med någon annans syften
men bara på din bekostnad. Det är skillnad det.

Att förändra världen gör vi genom oss själva, var och en för sig,
där just du står för dig och där jag står, för mig.
Det går rätt igenom oss, och har i-n-g-a andra vägar än ifrågasättandet
av våra egna värderingar, vi lämnar inte efter oss något gott
om vi ger upp vid rädslan av att inte finna vårt berättigande.
Hittar individen inget berättigande till att leva så har den inget annat
egentligt att välja på än att leta vidare tills den finner livet.
Var har bara att gå och att vänta på att gå, vi har inget annat.
Det är vår uppgift, vi föddes med den, bara den, var och en för sig.
Även om vi givet reser själva i vårt inre, så är vi aldrig helt ensamma.
Över sjutusen miljoner människor står inför exakt samma uppgift,
varje dag. Vi får fråga nån av dem när vi kör fast. Smiley wink

Det finns en anledning till att alla i någon mån förstår a-t-t vi behöver
varandra, det kvarstår att söka förståelse till vilken grad vi finns f-ö-r
varandra så länge vi ska leva m-e-d varandra och alltså inte utan..