Indirekt, politiskt, så har Saudiarabien försökt att pressa president Vladimir V. Putin och Ryssland till att överge sitt stöd för president Bashar al-Assad i Syrien, med hjälp av sin dominans av de globala oljemarknaderna, detta vid en tidpunkt då den ryska regeringen lider av effekterna av sjunkande oljepriser.

Detta är alltså, inte av någon slump, vid en geopolitiskt strategisk tidpunkt, som involverar faktiskt varje geopolitisk kriszon, från Saudiarabien, Ryssland, USA, Qatar, Syrien, ISIS, och Ukraina, som nu också har blivit ett faktum, nämligen att oljeprisrörelsen var en initierad koreograferad strategiskt riktad insats mellan USA och saudierna (även om Kerry realiserade - vi hoppas - att det innebar en recession för de amerikanska energiproducerande staterna och en kollaps i den enda levande amerikanska industrin under det senaste decenniet: skifferolja) mot Ryssland. Denna insats var ägnad att försöka få bort rysk kontroll över den syriska regeringen och för att underlätta passagen av en Qatar pipeline i syriskt territorium.

Men det var ju väntat - det är ju inte så att dessa två makter är särskilt på vänskaplig fot med varandra. Vad som är säkert är dock att Putin inte kunde bry sig mindre om sin "vän" Assad, utan att han bryr sig väldigt mycket om att Gazprom bevarar sin nära-monopolist dominans, som marginell energileverantör till Europa som sista utväg, en som ger Ryssland så mycket inflytande över den största delen av Europa som någonsin ECB: s tryckpress gör, om inte mycket mer: Draghi s digitala drömkonfettipengar när - når bara ca 1% av befolkningen; Gazproms värme når alla.

Men som vad som är nyckeln i ovanstående kedja är att medan saudierna (och Qatarerna) har ägnat sig åt iscensättandet av händelser i Mellanöstern, med hjälp av USA som en diplomatisk manégekrattare, en som har skapat en bekväm halmgubbe under det senaste året i form av ISIS, eller samma antiAssadjihadistrebeller som samma USA faktiskt beväpnar aktivt så sent som slutet av 2013, så har USA "noggrant" hanterat den andra fronten i kriget av den europeiska energidominansen, att involvera Ukraina.

Det är inte precis någon hemlighet att den kedja av händelser som har framkommit i Kiev under det senaste året, med början med kuppen mot dåvarande presidenten Janukovitj och det föregående "Euromajdan" våldet, var till stor del iscensatt av USA, som den ökända "Fuck EU "inspelningen avslöjade.

För övrigt är "Fuck EU" exakt vad det amerikanska utrikesdepartementet gjorde, eftersom den efterföljande händelsekedjan inklusive ekonomiska sanktioner och diplomatiska påtryckningarna mot Ryssland från Vita huset slog på så vis att de ledde till en djupdykning i den europeiska handeln med Ryssland och var direkt ansvarig för Europas triple-dip recession 2014. Tja, det hjälpte ju som alltid naturligtvis en grupp människor: de 0,1% som gynnas av den senare starten av Europas egen QE, vars proximala katalysator alltså var ingen annan än den västerländska "isoleringen" av Ryssland.

Men samtidigt så långt som Ukrainateatern ändå har slagit tillbaka på den västra hemisfären - så inte helt: för trots allt, så gjorde en eller flera västerländska köpare så att de lyckades "skaffa" sig alla Ukrainas tiotals ton guld vid en kalasrea, eller till lägre, priser på - den saudiska upptrappning, som handlar om att leda till en eller flera lågkonjunkturer på statlig nivå i USA:s oljeproducerande regioner och sedan, till en stor ekonomisk försämring på nationell nivå, det har ju verkligen lyckats såra Putin långt mer än någon trivial utveckling som innefattar Ukraina (som dessutom råkar vara så att det är nu ex-Krim tack vare Victoria Nulands strategiska briljans). Eller inte.

Som sådan, medan Putin kan skratta åt Obamas oförmåga till att skapa någon inverkan på den utländska arenan, och är i allmänhet förmodligen omedveten om vad USA:s lama anka till president gör, detsamma kan nog inte sägas om Saudiarabien och Prins Bandar, som påpassligt nog fanns på en liten lista nyligen publicerad, som mycket tydligt är involverad i det globala proxykrig som nu sträcker sig till flera kontinenter och många länder, och vars yttersta mål är traditionellt: energi.

Och eftersom det är ett proxy krig, som USA visade när det involverade Ukraina i vad som verkligen är en kamp för framtiden över det europeiska energiberoendet (vare sig det är gällande Ryssland eller Qatar), så har Ryssland all rätt att begrunda hur landet kan vidta motåtgärder mot någon extra amerikansk upptrappning i Ukraina. I en proxy modell.

Vilket är anledningen till att vi inte är alls förvånade över den ryska reaktionen nyligen: USA: s tillhandahållande av militärt dödligt bistånd till Ukraina skulle ses av Moskva som en krigsförklaring och gnista till en global upptrappning av Ukrainas separatistkonflikt, sade ryska försvarsanalytiker, för medan "Ryssland-stödda" rebeller i östra Ukraina beslagtar nya territorium från den ukrainska armén, så hörs röster i Washington som kräver att Kiev ges defensiva vapen och hårdvara -. inklusive dödande utrustning -. för att hålla linjen.

Ryska försvarsanalytiker tillfrågade av The Moscow Times sade enhälligt att USA: s vapenöverföringar till Ukraina skulle tolkas i Moskva som en förklaring av öppen proxy krig med Ryssland och oundvikligen leda till en upptrappning av konflikten.

"Det skulle bli lika-för-lika", säger Maxim Shepovalenko, analytiker på Moskvabaserade Center för analys av strategi och teknik (CAST).

"Moskva kommer inte bara sitta lugnt och se vad som händer, det kommer att motverka", sade han.

Ja, det tror väl någon det. Och när det gäller målet? Tja, kan man säga att de såg det som någonting som kommer ligga i en öken en bit bort:Vi kan ju uppmuntra Iran, eller till och med backa upp Iran i en kamp - en militär operation - mot Saudiarabien, så att priserna på olja kommer att skjuta i höjden.

Enkelt och elegant: om USA gör allt i sin makt för att avleda uppmärksamheten från den pågående konflikten för kontroll av Syrien genom att stödja ett proxy-inbördeskrig i Ukraina enbart till för att hålla Moskva på mattan, ett inbördeskrig som Ukraina och väst nu i verkligheten redan har förlorat, så kommer Ryssland hämnas, men inte i Kiev - det är irrelevant. Ryssland kommer att göra det där den smärtan i väster skulle vara som störst: i Saudiarabien, den plats som utgör den sanna ground-zero för all rysk smärta under de senaste 6 månaderna, ända sedan oljepriset började tumlande ner i djupa dalar från $ 100, och fortsatte efter den historiska kollapsen av OPEC 2014, där Saudiarabien ensidigt beslutat att krossa oljepriset på obestämd tid, eller tills Putin kommer krypande, och tigger om en saudisk oljeproduktionsbegränsning, i utbyte mot al-Assads huvud på ett silverfat.

Tja, det kan hända ... eller om USA gör slag i saken och beväpnar Ukraina, kan Ryssland bara göra något av allt i sin makt för att ta proxykriget bort från Ukraina, och rakt in i getingboet av huset Saud själv.