Ett av de viktigaste skälen till att vi har sett en så låg nivå av resistens mot denna historiska stöld av materiell välfärd gjord av oligarker, beror på den framgångsrika hjärntvätt som har skett av den vilseledda allmänheten. Trots tydliga bevis på motsatsen, så tror fortfarande 60% av det som är kvar av medelklassen att de kommer att bli rika. De har ingen aning om att de är egentligen bara ett gäng vilseledda plebejer som inte kan se hur de själva är på väg att systematiskt plundras ända in till benmärgen och hur de spelas opinionsbildningsmässigt för att självmant gå med på detta.

Det hela har kommit att koka ner till detta. Innehavet av rätten till att leva på vår jord, bygger på att kunna tänka kreativt och i möjligaste mån hålla öppet ifråga om kommunikationslinjerna individerna emellan: dessa är nu de främsta verktygen för motståndet. Linjerna i sanden som vi aldrig kommer att kunna tillåta oss att retirera från.

Vi kan alla spela vår roll i att motverka detta världsomfattande försök att kväva verklighetens röst som beskrivning av sanningen och ersätta den med ett globalt departement av lögner. Detta sker genom att resolut vägra att flyta med i den grå soppan av massindoktrinering, på det viset måste vi flagga för befrielsen av mänskligheten. Eller så kommer vi att gå under snabbare under slaveriets alltmer växande belastningar.

Massor har redan skrivits om vansinnet med att försöka rätta till ett globalt skuldproblem med ännu mer skuld. Eller det järngrepp som vargarna har på byggandet av sin middagsmeny med fåren som förrätt, huvudrätt och dessert. Så det finns egentligen ingen anledning längre att upprepa det hela här. Men det globala ekonomiska systemet befinner sig i stora problem som blir allt större och allt ifråga om detta blir därför allt snabbare till det sämre.

Naturligtvis är detta inte betydande att den globala ekonomin är ovillkorligt dömd att lida en fullkomlig upplösning, helt enkelt bara eftersom det är en fruktansvärd form av utveckling. Det finns fortfarande tid att undvika en fullständig och fullkomlig katastrof, även om det inte finns någon som kan förneka att vi är på väg mot betydande smärta och lidande, även om " de " på något sätt eller vis fortfarande lyckas undvika de allt tätare förekommande isbergen rakt fram. Men naturligtvis "de " försöker egentligen inte undvika isbergen, bara att fördröja slutliga kollisioner, så att eliten kan förbereda, och frodas från, dr nytta av konsekvenserna. De vet att systemet är dödsdömt men de vet inte hur de skall hantera konsekvenserna av denna ovillkorlighet till sin egen fördel.

Vårt socioekonomiska system, som medan det påstås har skapats för att gynna alla (men inte nödvändigtvis lika) är i själva verket ett verktyg som används för att undergräva, utnyttja och förslava befolkningen till förmån för de få i toppen av strukturen som "äger" oss alla andra genom systemets inneboende mekaniska funktion och natur. Medan de allra flesta av oss som är i kontakt med denna text " vet " att detta uttalande bara kan beskriva verklighet, så är vår luftkonditionering som slavar till systemet nu verkligen i full färd med att informera oss om att det finns (eller åtminstone fanns) en verklig chans till att vi kan tjäna på systemet och" blomstra " som människor, även om det innebär att vi aldrig når den högsta nivån av eliten. Men värst måste det nog vara att tro på någonting i verkligheten så fundamentalt irrationellt och logiskt havererat?

Drömmen om den potentiella "friheten" (viket alltså ytterst betyder ekonomisk frihet för de allra flesta, inte emotionell självförståelse och beslutsamhet - möjlig lycka på lång sikt) motiverar oss till att förbli slavar att uthärda vårt slit. Vi jobbar och får betalt - ersättning i form av " pengar ", vilket möjliggör för oss att äta, sova och leka med en vad väljer som rimlig grad av komfort. Egodockan styrs på det viset att detta ser till att det alltid bara finns tillräckligt smulor kvar på golvet så att en fullskalig revolt inte kommer in i ekvationen. Aldrig mer och aldrig mindre, bara så mycket. Kan någon verkligen fortfarande på allvar säga " socialt skyddsnät "eller" minimilön ", när båda begreppen funktionsmässigt stöder och upprätthåller slavstrukturell existens? 1% - vs - 99% och fortfarande så väljer människor att inte reagera och att i stället fortsätta att tro på att det nog blir bättre om vi inte säger ifrån.

Pengarnas roll som värderingsmässig grund för våra känslor, snedvrider vår uppfattning om verkligheten och korrumperar därför sinnet och själen i en sådan omfattning att vi blir i princip i alla avseenden beroende av jakten, generation, ackumulation, tillväxt och konsumtionen av " pengar " i alla dess former och funktioner. Så för dem som vill kontrollera befolkningen, är verktyget effektivt och används för att styra " pengar "och därigenom låta jakten på missbruket förslava befolkningen.

Medan detta verkligen är ett mycket brett och svepande uttalande som underlåter att exakt beskriva någon människa i synnerhet, vilket gör det möjligt för oss alla att hävda "Jag är inte en av dessa missbrukare, så är verkligheten det mycket sorgliga faktum (jag skulle säga att nästan allt i en eller annan form) att vår vardag kretsar kring " pengar ".

Makthavare inrättas, tillsätts och / eller modifierar politiska, ekonomiska och sociala system för att göra det möjligt för eliten, och de som stöder dem, att stanna kvar vid makten - under förespegling av att allt är för det allmännas bästa. Systemet är ovillkorligt uppenbart funktionsmässigt korruptionsberoende, men strukturellt självrättfärdigande. Så medan berättelsen som har vi lärt oss, alltså de historier vi berättar för varandra, är om sanning, rättvisa och det svenska folkhemmet, har verkligheten varit att det svenska folkhemmet bara var ytterligare ett experiment i kulturutvecklingen - kultiveringen - den kognitivt formaterande odlingen - efter en lång rad av experiment som går tillbaka tusentals år.

Endast " vårt " sätt var dock så briljant utformat för hävstångseffekt, samtidigt det förstärker, herre / slav relationen. Men detta är naturligtvis inte passande som beskrivning för vår kognitiva formatering, konditionering, och tröstande - vårt upprätthållande av självbedrägeriet, alltså om vi berättade mer som vi berättar här för oss själva nu, eller hur?

Detta är dock ett alldeles uppenbart " faktum " som inte förändrar verkligheten avseende dagens" fria "sinne, som är minst lika begränsat, om inte mer, som sinnet hos misshandlade, blodiga och nedbrutna plantageslavar eller trälar - Jarlar, Karlar och trälar är nämligen ett gammalt koncept. Bara för att vi inte erkänner de kedjor som binder oss till vår träldom motsäger detta inte deras existens, utan förnekandet snarare stärker dem betydligt. För ingen befolkning, eller människa, är så förslavad som den befolkning som på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet.

Detsamma kan därför ovillkorligen säga vara beskrivande för effekterna av kapitalismen, socialismen, kommunismen, diktaturer, monarkier, polisstaten och varannan modern plantagehierarki. De är lugnande etiketter som vi väljer för att blidka vår låtsade okunnighet, för att då alltså inte säga självförnekande - ovilja att ifrågasätta oss själva för att öka vår emotionella självförståelse - inte att skydda oss från effekterna. Snarare så illustrera detta underbart noggrant tillståndet i våra nedbrutna sinnen och själar, med våra snabbt ruttnande kroppar som sista varningsskylt vid vägkanten på det hotande brofästet för en total systemkollaps.
Vi lever nu som en konsekvens av en lång historia av minoritetsstyre med generation efter generation av eliter som informerat oss med ett vertikalt informationsflöde. Men medan det finns massor av bidragande faktorer till elitens materiella framgång, är deras främsta styrka deras vilja att göra vad som helst som krävs för att behålla kontrollen, inklusive äta sin egen avkomma genom att erbjuda några offerelitlamm som ska brännas på bål.
Detta tjänar effektivt syftet, även om det bara tillfälligt, de arga hordernas törst efter blod från någon (annan) som skall hållas ansvarig för hordernas egna villiga deltagande i det ekonomiska och sociala slaveriet, vilket möjliggör för den stora majoriteten av de upproriska slavarna att återgå till det mer bekväma emotionella tillståndet av kognitivt formaterat materialistiskt orienterat slaveri.

Detta är en av de främsta anledningarna revolutioner sällan lyckas. Eller om de initialt gör det, så blir själva revolutionen snabbt värre än vad den ersatte under sken av att genomföra sociala och politiska " reformer ". Om eliten inte redan adjungerat ledningen av " revolutionen "de kommer snart att göra det medan revolutionen kämpar för att konvertera till civilt styre. De som är effektiva revolutionärer är nämligen inte nödvändigtvis väl lämpade att konfrontera och reformera den sociala ojämlikheten och stridigheter eller då att skapa en fungerande byråkrati från grunden.

Det emotionellt självförståelsemässigt blinda (revolutionärerna) och de känslomässigt förkrympta (de nyligen "befriade" slavar) linkar tillbaka till sina burar släpande på en reviderad berättelse som huvudkudde när de går tillbaka för att sova. Det är som rött kött till en svältande hyena och eliten är alltid redo att kasta.

Det är därför jag gång på gång mal vidare med detta som en trumma. Det enda verkliga sättet, alltså den en verkliga förändringen som någonsin kommer att ske är om " Vi Slavarna "förändrar först oss själva. Och detta kan bara åstadkommas genom en orädd och grundlig undersökning av våra inre rädslor, triggers och deras konditionering. Vår utvecklade emotionella självförståelse. För att parafrasera Bill W., halvmesyrer begagna oss ingenting.Att skrapa på ytan av " jaget "och sedan dra sig tillbaka, antingen av rädsla eller chock, bara sätter oss upp för mer av samma träldom. Man måste dyka in och gå djupt, återvänder till ytan ofta för luft och perspektiv innan återigen sänka ned för en annan skur av de djupaste mörkaste delarna av sinnet och själen.

Nästa stora omvälvning avsiktligt planerad eller organisatoriskt född på grund av den förändrade asymmetrin i informationsfördelningen, ligger precis runt hörnet i tiden. Utifrån detta är jag ganska säker på, om av inte någon annan anledning än vad historien visar oss, utseendet på den så väl upptrampade stigen till nästa brofäste. Hellre än att jag skriker ut min högljudda förtvivlan och samtidigt slår mitt bröst i frustration över min impotens att medvetandegöra mina slavkolleger som är så "villigt okunniga servila till utmattning" så måste jag klara ut mig själv för att kunna hjälpa andra till ökat  medvetande för den kommande vintern.

Jag kan inte nog betona rädsla och panik som ska komma att genomsyra det globala samfundet när nästa omvälvning påbörjas. Människors instinkt till upplopp, rusningar och sedan reträtt kommer vara otroligt kraftfull och kommer att överväldiga oss alla även på avstånd, om vi går in i en katastrof oförberedda mentalt, känslomässigt och fysiskt. Och genom att förbereda sig menar jag verkligen att det hela börjar med demonerna inom oss, rädslan för oss själva som individer, för med vilken rätt ifrågasätter en människa någon annan utan att alltid först verkligen ha ifrågasatt sig själv.