Allting - vilket är ett - är ett flödande hav av energi. Mänskligheten - sporrad av en flerdimensionell uppfinning till och från känt som det mänskliga tänkandet - har byggt en damm och försökt innehålla en därför växande kraft bakom dammen. Och vi har blundat för verkligheten som ett faktum, vilket nu återanpassar energin av flera dimensioners krafter och tillbakahållen allmän medvetenhet, vilket nu kommer in för att bryta isär den falskt beskrivna verklighetens upprätthållande rök och speglar över tiden. Fördämningarna brister nu allt snabbare.

Denna förskjutning och reningsprocess som nu börjar blir en skillnad från alla andra som har skett på jorden. Varför? Bland annat eftersom naturlagarna nu gör sig gällande på ett sätt som aldrig tidigare har varit fallet, människans känslor är nämligen en del av alltet. Jorden behövde uppenbarligen kontrollmekanismen också, för att kunna uppleva att fullt ut acceptera och vara förlåtande mot dem som skulle vara respektlösa mot henne. Men jorden har bearbetat denna sammandragning nu och behöver den inte längre. Således denna "matris" har inte längre naturlagsmässig legitimitet. Jorden kommer alltså dessutom att bestå långt efter det att mänskligheten är borta.

Det kommer ändå att skalas av med tiden. Så det kommer inte att finnas någon plats för det gamla socialt kognitivt formaterade mänskliga medvetandet, grundat på kollektivistiskt orienterad materialism grundad på egennytta, det kommer att kastas bort med tiden också. Istället kommer det mänskliga medvetandet - intellektuellt orienterade emotionellt självförstående individer - att frodas genom denna reningsprocess som nu har inletts.

Den förnyade mänskliga emotionella dispositionen är mer ämnad att rida här på vågen av återanpassning, snarare än att på nytt försöka manipulera den genom att bygga nya dammar. För många människor har redan insett det orimliga med en evig organisk materiell tillväxt på en ändlig planet. Eftersom allt som försöker styra något annat, ändå bara i slutändan hamnar som offer under oket av sig själv. Så vi måste lära oss att rida på vågen av själarnas gång, att sluta försöka göra så stora organiska materiella avtryck som möjligt.

Detta innebär att lyssna på oss själva och framför allt, känna igen vad som far genom våra blodbanor, betrakta våra känslor, förstå och försöka besvara deras signaler. Vi måste börja behärska den inre emotionella alkemin av utvecklande förändring. Det finns två strömmar av medvetande inom oss. Det medvetna och det undermedvetna Vilka människor tror du identifierar sig med vad: känslan av separation, rädsla och kontraktion? Eller vill du tränga undan detta, mjuka upp det och leva med dina känslor utan att vara rädd? Ja, vi har ju rent faktiskt inte så många valmöjligheter i detta längre.

Just nu, alltför många människor fångas fortfarande som bländade "vilda djur" framför bilens strålkastare när tsunamin av socialt och emotionellt sönderfall i slow motion närmar sig dem. Hoppas, låtsas, att de är bara befinner sig i en dröm och när de vaknar, kommer alla att vara okej, bilen kommer inte riktigt att styra mot dem.

God morgon