Så sluta lyssna på maktens propagerande lögner och falska löften, dess skränande propagandamaskineri och deras polariseringsskapande söndra och härska – kulisser, inte minst på de om hur att om vi skulle bara ”göra” något eller någon ytterligare insats, så skulle allt verkligen bli så mycket bättre, som om vi alltså rent faktiskt kunde slåss fysiskt och besegra våra egna inre själsliga spöken och föreställningar.

Det är idag allt annat än oklart för någon människa i Sverige att den politiska kulissens alltmer löjeväckande syfte bara är att stabilisera det system där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken. Så att acceptera kulissen är ovillkorligen ingenting annat eller bättre än att acceptera sitt eget förvärrade fysiska slaveri.

Detta är också vårt eget förslavande självbedrägeri som vi alla praktiken lever i, vi vill inte inse att vi faktiskt är grundlurade och att vi hjälper till att upprätthålla situationen med hjälp av vårt eget självbedrägeri - att vi fortsätter att stödja detta eländiga spektakel. För när vi tror på någonting som vi har bestämt, planterar detta in oss i en överenskommen situation i deras värld i förhållande till deras syften, inte våra syften, där de gör reglerna för deras kontroll av deras spel, och då hamnar vi naturligtvis helt fel i förhållande till våra egna förväntningar eftersom de skiljer sig ifrån deras.

Vi måste därför komma ihåg att alltid anstränga oss för att utveckla oss själva som människor intellektuellt för att bättre kunna förstå våra egna känslor, komma ihåg att inte falla ner i den intellektuella lättjans mörka avgrund.

All den stund vi slutar att anstränga oss med att föra vårt utvecklande tänkande framåt, så rusar luften - mörkret in i vakuumet. Jag sa inte att vi inte kunde komma ihåg eller att det var meningslöst att komma ihåg, bara att vi inte alltid minns detta tillräckligt bra, och att den intellektuella lättjan är källan till vår vilja att underkuva oss själva till externa mästare, vilseledare och falska gudar, vilka alla gör anspråk på överhöghet över oss. Det är vår ovilja till att vara fria självständigt tänkande människor - att vara intellektuellt orienterade. Vi vill underkasta oss för att vi inte tillräckligt starkt vill utveckla oss själva som människor för att bättre kunna förstå varandra. Vi är rädda för oss själva.

Vårt förhållande till makt har alltid varit, och kommer alltid vara, grundat på vår egen emotionella självförståelse och självinsikt – inifrån av oss själva, det är som att den sociala masken både fångar och döljer vår själ från vår egen renande upplysning till självförståelse. Vår makt över våra egna tankar är vår att ge bort om vi väljer att göra så, samt att återta den när helst vi vill. Vi är källan till den kraft som skapar vår verklighet och vad vi först nu börjar komma ihåg är att utan oss, utan att vår inneboende kraftkälla så fritt och villigt - frivilligt - överlämnas, så är de falska gudarna och deras symboler lika maktlösa som meningslösa - värdelösa.

När vi gömmer oss inom oss själva - stoppar huvudet i sanden - för att slippa utvecklas som människor, ger vi fritt inträde i oss till de makthungriga, vilkas kognitivt formaterande budskap, som luft rusar in för att fylla ett vakuum som vi frivilligt tillhandahåller. Ett mörker där vi sedan finner oss själva desorienterat vacklande och raglande, där vi blir slagna, trasiga, och sedan säljs över disk på Konsum - ismens altare, när vi inte kan minnas att minnas - komma ihåg att försöka utveckla vår egen förståelse för våra egna känslor. Tillåt mig att upprepa mig här. Där vi vacklar, där vi blir slagna, trasiga, och sedan säljs över disk, när vi inte kan minnas att minnas. Vi måste alltid sträva.

Det viktigaste för oss att göra om vi vill att återfå balans och harmoni med allt annat - verkligheten, är att inse att, någonstans upp på stegen, så är vi alla enskilt en del av ett möjligt gemensamt högre medvetande, alltet - verkligheten, och vi blir därför mest sannolikt avsiktligt hindrade från att uppnå denna frihet - synkronicitet - samförstånd av insikter från att förverkligas, av uppenbart hyfsat illvilliga och polariseringsskapande krafter. De har använt oss för deras egen agenda så länge, så att om vi bara skulle – minnas tanken – komma ihåg – att vi alla enskilt är anslutna till det allmänna medvetandet som del av verkligheten - vårt nu, och därför kommer vår egen enhet av det allmänna medvetandet och vår egen enskilda förändrade avsikt att vara mycket starkare än deras förmåga att hålla oss fastkedjade i vad de försöker förespegla för oss som den allmänna ”sanning” som ovillkorligen förändras av vår egen förändrade dels förändring.

Vi måste bygga broar i vårt eget medvetande för att kunna bygga broar till andra människor och deras förståelse.