Det verkar vara smärtsamt uppenbart att vad världen behöver verkligen nu akut idag är inte så mycket den ekonomiska tillväxten, som tillväxten i dendriterna, synapser och nervcellerna i huvudet på både våra ledare och de som sätter dem där de är, själva . Ingen användning för att hålla andan här inte. Som det är nu, så är ingen av oss är något smartare än både Dum och Dummare som filmatisering.

Vi kanske kan ta det detta fullkomligt uppenbara som en "väckarklocka", för vad vi egentligen tycker om den nu aktuella samhällsmatrisen och dess inneboende funktion och natur med den polariserande och repressiva maktstruktur som får oss att må allt sämre, vilket är, i grund och botten, det etablerade psykosociala ramverk som vi tidigare använde för att tro på och låta oss ledas av, som vägen till till vad vi trodde var vår egen välmåga och kanske borde vi nu därför också erkänna för oss själva, att vi har blivit rätt hyfsat grundligt bedragna?

Om vi vill ha en förändring? Eller vill vi liksom banksystemet försöka att bota problemet med mer av problemet? Tror vi verkligen på allvar att det skulle utgöra en rimlig lösning? Nej, det är faktiskt ingen som egentligen tror att någon blir friskare av att bli sjukare. Men vi måste våga säga ifrån oss allt vad som binder oss fast i vårt mönster av tankar och gör att vi inte kan bli fritt tänkande och skapa den förändring som vi söker.

Håll upp huvudet och låt inte de accelererande galenskaperna göra dig nedstämd, även om du ser dina gamla värdegrunder raseras, lyckan bor inte i en skattkista vid regnbågens fot. Det är hela meningen och syftet bakom regin. Det finns mer ljus här och nu inuti oss, vi vet och förstår mer än vad vi gjorde förut, vilket gör att vi kan se mer av vad som är i verkligheten ... ljuset av sanningen om verkligheten verkar för oss, inte mot oss. Vi har inkarnerats av utvecklingen för denna tid när fel ska göras rätt, och det betyder uppenbarelser - insikter och förståelse, alltså inte minst för var och en av oss själva som individer, revolutioner och en hel del mod behövs därför också, att våga se sig själv i det kritiska ljuset av verkligheten. Sanningen som verklighet rensar vägen.

Först efter att vi som individer har förklarat vår egen personliga suveränitet i förhållande till matrisen, och sedan förkroppsligar denna i vårt beteende på daglig basis, så kommer vi att kunna avsätta dem som deklarerar sin överhöghet över "  folket ", att återta våra sinnen till sina fulla bruk. En suverän individ skyller inte på andra för frågor som han eller hon har makt att förändra och alla har makt att förändra sig själva – att utvecklas. Jag, precis som alla andra, måste möta mitt eget hyckleri först, ett sårigt och varigt själsligt tillstånd som matar och ger näring åt större hycklerier, innan jag kan kräva av andra att göra samma sak för att systemet ska ändras. Så länge jag förnekar mitt eget ansvar för mina personliga bidrag till denna pågående tyranni, så kommer absolut ingenting att stoppa vår fortsatta nedstigning i helvetet – detta alltmer berömda ställe långt söderut beläget där vitriolstank, mörker och värmer utgör ett angeläget sällskap och inslag till vidare inspiration. Ändrar vi inte på oss själva så ändrar vi på ingenting annat heller. Står vi upp för ingenting så faller vi för allt och utan vår påverkande kraft ändrar sig ingenting. Det är mycket enkelt.

Stupstocken utgörs alltså inte av statsministerposten och den offentliga verkställande makten, som regering eller andra lagstiftande organ, inte av den alltmer uppenbart enfaldiga Högsta domstolen och systemet för " rättvisa", inom akademierna eller näringslivet. Stupstocken står här, just här, inom mig och dig och de och dem. Eftersom jag egentligen inte har någon kontroll över någon annan än mig själv, och rent faktiskt aldrig kommer att kunna påverka någon annan än mig själv, så är mitt första och mest akuta ansvar att anta förändring inom mitt eget " själv "först om jag någonsin vill se den stora spridningen som effekt. Allt annat flödar från denna omistliga sanning, att "folket" är i slutändan och ensam ansvarigt för "folket". Vi måste därför öka vår individuella emotionella självförståelse för att dynamiken i rörelsen skall rikta sig utåt och spridas, för att den allmänna medvetenheten skall växa..

Inga väsentliga förändringar kommer någonsin att ske förrän " folket " gemensamt, och ännu viktigare alltså, varje individ för sig fullt ut accepterar detta faktum att medan " vi "som individer inte är enskilt ansvariga för landets eller världens, problem så är ' vi 'som individer helt ansvariga för vårt eget " jag "och de problem som följer av våra individuella övertygelser, sysselsättningar och beslut och detta i sin tur som del av samhället.

Är dagens politiska och företagens korruption, det eländiga och inte transparenta bankkontrollerade och införda ekonomiska bedrägeriet, den massiva kulturella förnedringen av moraliska värderingar och personligt ansvar, är allt detta och mer betingelser, orsaken till våra problem eller eller utgör detta bara symptom på en ännu större intellektuell lättja som har gjort allt detta möjligt? Kan vi ärligt peka finger åt de, dem och dem och helt ignorera den yttersta källan till sjukdomen, den personliga dysfunktion och korruption som fjättrar oss inifrån " Vi folket "?

Detta är en ful och obehaglig sanning till beskrivning av verkligheten, de flesta kommer att förkasta den direkt genom att förklara " Jag gör inte något sådant, " jag har " inte har bett om det här och "jag vill inte att det ska vara så här. " Jag "är definitivt inte ansvarig för denna situation. Och ändå, den inte bara finns, utan den är verkligen blomstrande och växande. Människor mår hysteriskt mycket sämre för var dag som går med det är alltmer andra människors fel.

Det är självklart, allt detta kan sluta mycket snabbt och förändras om vi verkligen ville att det ska vara över, vilket vi därför uppenbarligen inte gör. " Vi ", som trots protester från nästan alla som går på gatorna som uttrycker att saker stinker vitriol och att mycket bör förändras, men som ändå gör ingenting alls för att underlätta förändringen, eftersom uppriktigt sagt, smärtan är inte stor nog för att tvinga" folket "till någonting alls för att behöva förändra oss själva.

Detta tillstånd, dessa individer och grupper med låg emotionell självförståelse, existerar inte i ett vakuum. De var inte strålade ner på jorden av några oseriösa varelser från en främmande värld till att fungera som ett försvagande virus för att mjuka upp befolkningen innan invasionen av kollektiv materialism (Galactus) landar med full kraft. Dessa är "våra "egna sociopater; Vi stödjer dem, om så bara indirekt genom att inte agera och engagera oss själva i oss själva, eftersom vi uppfattar att det ligger i vårt intresse att göra vad som vi gör. Om jag gnölar och klagar på en olägenhet med en glupsk best i mina lokaler, men sedan fortsätter att mata och ta hand om den, hur exakt har jag någon rätt att ursäkta mitt ständiga gnäll och mitt hyckleri?

Samtidigt som jag förstår att historien inte bara skrivs av " vinnare ", utan mer författas av dem som kontrollerar pennan genom propagandister, för att kontrollera och förvrida sinnen, så är vissa trender och cykler nu ändå alldeles för uppenbara för att förbises även av döva, stumma och blinda. Upprepade gånger genom historien verkar den söta frukten av frihet och rättvisa, oavsett hur lite det kan ha varit fråga om, ändå så småningom ha blivit härsken och ha ruttnat bort innan tillräckligt många har varit redo att skörda.

Men nu är tiden alltså kommen för annat, så håll ljuset levande och låt budkavlen gå, vår tidigare uppfattning om livets väg är för alltid förändrad och livet måste gå vidare i verkligheten.