Uppvaknandet till den ökade medvetenheten kan inte motarbetas, men för privatpersoner kan detta allvarligt försvåras, främst genom att leva i den virtuella förnekelsen av vår känslodisposition som det rådande systemet innebär. Vi kan inte säga att vi förstår vad som händer och sedan inte svara på uppmaningen att inte aktivt sluta delta i och stödja denna maskin, men mest av allt hjälpa till att börja förändra saker och ting, vilket börjar med oss ​​själva genom att försöka öka vår egen emotionella självförståelse.

Oftare än inte, är vårt bästa alternativ därför att helt enkelt trotsa programmeringssystemet ... att vara olydiga, koppla ur och koppla bort från allt de kastar på oss i form av kognitivt formaterande information som syftar till att leda oss bort från våra förmågor att själva på egen hand betrakta tillvaron ur en upplyst och medveten - tillräckligt omfattande - synvinkel. Djävulen gömmer sig i detaljerna som bekant.

Resten kommer då att följa därefter, det faller sig som en gammal gärdesgård med tiden.

Och oroa dig inte, förändringen kommer att fortsätta att hända oavsett vad som händer ur det korta perspektivet. Kom bara ihåg, du är den medvetna observatören, inte det reaktiva egot.

Inte fastna i den programmerande aktion - reaktionsslingan. Den leder till ingenstans, bara runt i cirklar, oavsett sanningen i informationen. Blir du känslostyrd så har du slutat att ifrågasätta dig själv. Det kan bara vara mer skadligt än bra om man fastnar i det systemets loopar och ältar väggen i boxen mot maskinen. Poängen är att komma ut ur boxen och bort från alla dessa influenser och operera sin analys ur en upplyst synvinkel - perspektiv.

Det finns egentligen ingen anledning kvar att inte lossa sina tankemässiga bojor från matrisen. Bara börja i etapper. De imaginära bojorna i sinnet är nu svagare än sönderkokt spaghetti. Det är den vanliga programmeringen med rädsla som håller folk från att göra det uppenbart riktiga. Men det är själva designen, att förlama mänskligheten. Men det har nu också gått så långt att tillräckligt många upplever sig ha så lite att vara rädda för, att de istället ändå väljer att tänka för egen maskin, mot den stora maskinen. Tiggaren måste blir kung, det är människans natur som ofullkomlig, frågan är bara paradigmets innehållsmässiga betydelse.

Det emotionella tillvaron är egentligen alltid suverän och det är vad vi måste försvara, rätten till våra egna känslor utan matrisens vilja att anpassa oss till en emotionell kognitiv formatering som syftar till att förslava oss genom fördumning för att berika ett antal - fåtal - själsligt enfaldiga människor ur ett materiellt perspektiv. Människan måste gå från att vara materiellt orienterad till att vara emotionellt intellektuellt orienterad, visst det är ett stort steg på kort tid, absolut, men det synes i vart fall mig som om valmöjligheterna inte är bara försiktigt sagt begränsade.

Tider som dessa kan innebära underbara möjligheter, även om de innebär det rakt omvända för många, men det upp till envar att välja och ta ansvar för förståelsen av sina egna känslors konditionerade grunder. Vi kan antingen välja att släppa taget om den tidsmässigt bundna kulissen och leva ett vaket och aktivt liv, eller så kan vi spika fast oss i våra gamla invanda sätt - mönster - och krypa ihop allt tätare när stormen tar fart.

Det är dock fortfarande mycket lättare att släppa taget om lyktstolpen nu genom valet och flytta in i ett nytt tankemässigt - emotionellt -paradigm än vad det är att tvingas in i en allt trängre fålla och få sina emotionella bilagor, av olika slag, bortslitna från sig. Eftersom vid den tidpunkten så kickar vårt reaktiva sinne in och det är definitionen av emotionell begränsning. Det är så de kör systemet, att hålla mänskligheten på defensiven, och de kommer att fortsätta att dyka upp med detta angreppssätt - metodval - tills hela deras maskin kollapsar.

Det finns bara människor och det finns bara beteenden och allt vad medvetet beteende innebär belyser oundvikligen efterfrågan av en livsstilsförskjutning. Det är vad som griper envisa själar i strupen, den intellektuella stelhetens rigor mortis för det emotionella landskapet.

När någon inte rör sig ur fläcken medvetandemässigt och vägrar att erkänna de uppenbara reformerande sanningar som beskriver verkligheten omkring dem och svara på dessa sanningar genom att medvetet göra de nödvändiga förändringarna i sina liv, då kan det vara ganska tufft. För att inte direkt säga att den svarta avgrundens ter sig än mer skräckinjagande, deras emotionella begränsningar gör dem intellektuellt handlingsförlamade och de därför tyr sig till de kända mönster där de minns att de kände trygghet - alltså inte var rädda. Tankarna styr känslorna och känslorna styr tankarna, så det gäller att hålla detta i balans.

Att ta det avgörande steget ut i det okända medan man fortfarande befinner sig i det känslostyrda - irrationella - tillståndet kan vara mycket förvirrande och personligt försvagande. Och likafullt så kommer det ändå bara att bli tuffare. Dessa förändringar innefattar att ständigt frigöra sig från systemet genom att alltid ifråga sätta sig själv och sina egna känslomässigt formaterade grunder, släppa ofruktbara och hindrande relationer av socialt betingad karaktär, att anta en hälsosammare livsstil, både fysiskt och psykiskt, och förbereda sig emotionellt och praktiskt för de ökande ekonomiska, sociala och intellektuella stormar som kommer vår väg. Våga vara dig själv i dig själv genom att sätta dig över dina egna kognitivt formaterade begränsningar.

Att fördröja är lika bra - dåligt - som att förneka. Jag skall bara... Låt himlen falla ner över våra huvuden och låt våra nära och kära samtidigt febrilt peka på dessa problem som ligger som en närmast undermänsklig reaktion - för lite, för sent och för omedvetet. Systemet kommer inte att hjälpa dig för systemet är inte till för dig. Så låt ingen annan hindra din egen utveckling av din egen emotionella självförståelse. Vår uppgift är att vara medvetet medvetna och det nu. Aktivt tänkande medvetna - inte fastna hypnotiskt stirrande ner i det metastaserande mediaträsket av fabricerade ondska. Det kommer över dig ändå. Det är i så måtto nu dags att agera. Antingen göra något för att förändra situationen - upplysa - eller flytta sig ut ur väg för att hinna tänka efter ytterligare - eller ännu bättre, både och!

Faran vi måste vara medvetna om, är alltså att inte bidra till deras avsedda verklighet till existens, via vår uppmärksamhet och avsikt. Vet om vad som händer men delta inte emotionellt in i den.

Ett symptom på att vara del i denna återkoppling av traumabaserad stimulerad rädsla, är förutom otillbörlig ilska och frustration, enkel förvirring. När livet verkar vara i oordning blir vi vi satta på defensiven, en viktig taktik för mänsklig kontroll, vänster hjärnhalvas rädsla och överlevnadsinstinkt börjar ta kontroll när detta utlöser. Det är därför det är så viktigt att komma ihåg vad vi visste i ljuset av verkligheten under de tider av mörker som faller. Det är också därför vi bör agera i ljuset medan vi fortfarande kan se klart.