Så här ett par dagar efter valet så kan vem som helst konstatera att ingenting kommer att bli mer strukturerat framgent, men också att det nu finns goda möjligheter till väldigt mycket kan bli väldigt ostrukturerat väldigt snabbt.

På torsdag är det självständighetsomröstning i Skottland, vilket riskerar att skapa dramatik i det Anglozionistiska finansiella systemet till en omfattning som inte kan hanteras av den Svenska inhemska politiken.

Ryssland har väl inte minst därför och på flera andra väl så goda grunder närmast givit upp sina försök till att föra en meningsfull dialog med väst, eftersom Anglozionisthegemonins konservativa imperialistiska ambitioner motverkar de Eurasiska intressena ur i princip alla möjliga perspektiv.

Kort sagt, den monopolära ordning som har förevarit under de senaste seklet delar sig nu till en multipolär ordning, där den Eurasiska sidan tillsammans med otaliga länder utanför Anglozionisthegemonin, bildar en betydligt större och starkare ekonomisk part och vi i Sverige befinner oss i detta på den förlorande sidan.

Ukrainafrågan är i allt väsentligt snart en ickefråga ur ett geopolitiskt ekonomiskt perspektiv, där våra politiska marionetter kommer att ondgöra sig över än den ena och än andra av alla de olika staffagefigurer som kommer att rollbesätta den politiska teaterscen, som kontinuerligt skapas för att hålla oss upptagna från att se vad som egentligen utgör allas vårt gemensamma problem som borde adresseras. inte minst här i väst inom Anglozionisthegemonin.

Bland de många missuppfattningar som vi absorberar under vår mentala träning (jag kan inte heller kalla det "utbildning") är att vi, i väst, har en tendens att se vår del av världen som centrum för planeten, precis som vi ser vår egen roll i tillvaron ur ett fundamentalt materialistiskt kollektivistiskt perspektiv. Var en väl betingad reflex att inte betrakta oss själva och vår egen roll i omvärlden utifrån utvecklingen av vår egen emotionella självförståelse. 

Vissa skulle till och med säga att det oumbärliga och det enda verkligt viktiga i tillvaron är det materiella. Detta kan ses från våra systematiskt Europa eller USA centrerade kartor av världen, till vår individuella kvasidogmatiska uppfattning om att ingen betyder så mycket som vi själva gör, egentligen. Detta är fel. Faktum är dock att medan AngloZionistimperiet är i en långsam, stadig och oundviklig fas av nedgång till sönderfall, medan resten av världen nu ger bara precis så mycket det behövs av läpparnas bekännelse för att undvika friktioner och för att sedan i princip bara gå vidare utan att vilja ha med oss att göra.

Om utbildningen i det som vi trots Erik Wellanders insatser fortfarande kallar "skolor" hade haft några för verklighetsbeskrivning utbildade pedagoger, skulle vi för länge sedan ha börjat hänga Kina-centrerade kartor över världen i våra utbildningslokaler och vi skulle lära ut till unga praktikanter att ingen tar de så kallade "västerländska värderingarna" på allvar längre. Inte för att de inte är bra, utan för att vi tydligt, i väst, inte själva tar dem på allvar från början.

Obama meddelade till exempel ett "utökat samarbete" med Asien, men på ett typiskt AngloZionistiskt manér, att allt detta samarbete egentligen innebar var mer militära styrkor och mer tryck för att lyda imperiets krav. Till skillnad från USA, gjorde Ryssland inte yviga meddelanden om något "samarbete", men Putin har redan träffat Xi Jinping fyra gånger i år och båda sidor har förklarat att deras strategiska partnerskap nu är det starkaste som det någonsin varit i historien om deras förhållande. Som en markering mot väst.

Ryssland vänder blicken mot Kina, Latinamerika, Afrika och åt flera andra håll. Rysslands diplomater kommer att fortsätta att prata, le, tala om "partner" och "vänner", men däribland finns egentligen alltså inte vi.  Ryssland vänder sig bort från väst och satsar sin framtid på Asien (och resten av planeten).

Vi tackar med detta Carl Bildt för hans gjorda insatser för Sverige som utrikesminister och är fullkomligt övertygade om att han kommer att belönas av Anglozionisthegemonin för sin obrottsliga lojalitet mot sig själv.