Vi har mycket större och mer kraftfulla verktyg än vad den mörka sidan har, även vapnen, till vårt förfogande är mycket mer effektiva än vad vi fortfarande vanligtvis inser även om den mörka sidan verkar mäktig, men just att verka mäktig är dess strävan och inneboende natur och därför också dess svaghet.

När man tänker på det här jag blir påmind om ljussabeln vi så populärt såg i Star Wars-filmerna. Mitt – eller i alla fall ett litet - problem med detta bildspråk är dock att den mörka sidan har en lika kraftfullt ljus vapen. Det är inte sant. Deras sablar borde ha haft en svart klinga, eller som Balrogen i Sagan om Ringen, en av rök och eld. Det finns makt där, men den kan bara användas till att skapa mörka miljöer. Den kan aldrig skapa eller bli till ljus för upplysning eftersom makt per definition alltid är repressiv. Makt och mörker kan därför inte stå emot kraften i ljuset av upplysningen och mörkrets klinga skulle lätt kapas i stycken med bladet av sanning och ljus som beskriver verkligheten.

Men det finns mycket att lära för oss alla, denna enorma resurs väntar dock på vår egen aktivering. Och detta har allt att göra med att ta och använda vår egen individuella myndighet som vi har begåvats med i form av vår möjlighet till att vara självständiga fritt tänkande individer, med rätten till att känna våra egna känslor och utvecklingen av vår egen kognitiva emotionella självförståelse. Ett kraftfullt exempel på detta är ”Babylon har fallit” fenomenet som nu snabbt ökar sin fart när människor väl börjar utöva sin individuella frihet från denna kollektiva kognitiva formatering som har etablerats i dem själva, av det falska systemet, genom att lösgöra sig själva från sina kollektiva försvagande vanföreställningar likt en Sagans kung Theoden, bedövade av den falska konstruktionen av tankar och värderingar som har fästs vid oss vid födseln. Mycket djup och väl värd att undersöka förresten. 

Utövar vi vår inneboende frihet och står upp för vår individuella själsliga auktoritet, vilket kräver lite övning, så kommer vår självkänsla stärkas i alla delar av vår dagliga tillvaro.

Det är alltid större att tänka fritt än att tänka rätt.

Vi måste vara proaktiva och tryggt bestämda i och av våra övertygelser, vi får inte vackla i att alltid försöka göra vårt bästa för att försöka förstå oss själva som individer och därigenom öka vår möjliga förståelse för andra. Vi kan inte vackla eller böja för dessa yttre influenser, oavsett hur komplexa, frätande eller hotfulla de må förefalla vara. Vår uppgift som människor är att trotsa lögn, fördöma lögnare, exponera agendan och marschera rakt fram med fullt förtroende för målet av den verklighetsbeskrivande sanning och frihet som vi har begåvats med som människor av naturen, vi måste gå vidare, vi måste ta nästa steg i vår utveckling som människor. Gå ifrån främst materiell orientering till intellektuell ledning. Går ifrån falskt formaterade känslor till att bli emotionellt uppriktiga mot oss själva. 

Glöm yttre fruktlösa gåtor av politisk och religiös labyrintkaraktär, uppgiften är vårt eget altare att stå framför och att bära vidare genom vår egen utveckling. Försöker vi inte att utvecklas i oss själva så kommer vi aldrig att kunna utvecklas i någonting annat heller.

Detta händer i alla samhällsskikt och schatteringar NU. Sinnenas väv av skuld snubblar och raglar som berusat av sin egen lögn och all underordning genom kognitiv programmering är visserligen hal och surrealistiskt, men den är fortfarande väldigt mycket närvarande. Effekterna finns överallt. Så det vi nu bevittnar med dessa tillskansade härskare som poserar sig som auktoriteter, men som egentligen närmast helt saknar en egen emotionell självförståelse, utgör en perfekt manifestation av denna samhällsform av falskt baserade hotelser om repressiv makt som sipprar ner genom samhället rätt in i alla mellanmänskliga relationer. Den har undervisats och förstärkts i oss från födseln eftersom detta är onaturligt och måste läras in och är avgörande för styrsystemet. Om du inte gör så här…har gjort räddare att förlora än villiga att vinna.

Det är ett påtvingat falskt emotionellt paradigm avlat i lögn och född av emotionell synd, dömd till evig olycka uppmuntrad till evig strävan mot sin egen undergång genom falska emotionella förespeglingar. Det är bokstavligen en illusion som begås av idel insinuationer med fortsatt förstärkning, som backas upp med hot om våld, vars förlängning är deras hierarki av kontroll som stöds av en mekaniserad polismilitärmaskin. Återigen, detta är bara en bedrövligt missbrukad imitatör av den verkliga kraften i egenmakt baserad på emotionell självförståelse, en falsk projektion i det 3D-verklighetsspel vi alla spelar en roll i. Men cirklarna sluts när vi inser detta.

Närmast allt är försåtliga svar och bekräftelser av idag allvarligt verkande entropiska krafter - mentala, emotionella och fysiska. Behovet av att se detta och att vakna upp till verkligheten är absolut nödvändigt nu annars går vi under. För ingen kommer att bli lycklig av att vara ensam på jorden med alla materiella tillgångar, Jag kan verkligen garantera detta, utöver vad jag kan garantera avseende den vägen som är tänkt att leda till den känsla som förväntas finnas vid målet. Från vem skall bekräftelsen komma? Eller vem skall dela sorgen när inte kistan vid regnbågens slut finns?

Upplysning om verkligheten är det mest kärleksfulla gärning som någon kan göra. Naturligtvis behöver detta göras klokt för att inte ge en direkt vändning för att hålla fast vid illusionerna – den kognitiva dissonansens bromsar slås till. Det är en smart mekanism som måste undvikas. Men det är också så att under en tid så kommer sanning som mer beskriver verkligheten ovillkorligen att göra ont, men ändå behöver den sägas och beskrivas. Om det gör ont, så må det vara på så vis, det är undanflykterna som måste undvikas. Att undanhålla sanning som bättre beskriver verkligheten från någon som uppenbarligen är i behov av den kunskapen är den mest kärlekslösa och egoistiska sak någon av oss kan göra.

Uppvaknande – utvidgad medvetenhet – står därför alltmer och snart helt i strid med det mesta som vi har betingats till att tro oss veta. Det kollektiva vansinnet bygger på beroende och trohet som ålagts den moraliskt korrumperade myndighet vi har överlåtit till andra, men ingen lycka kommer utifrån, inte ens från Socialstyrelsen. Detta är inget mindre eller annat än ett system baserat på programmering till rädsla och underkastelse. 

De Pavlovianska klockorna ringer in och ut mellan klasserna av eld och atombombshot för skolbarn, för att stoppa upplysningens ljus från att skapa en ökad allmän medvetenhet och sireners klagan ljuder på gatorna för att ackompanjera uniformer, det är i alla avseenden en fråga om kognitiv formatering. Tänk bara på de konstiga kostymer för auktoriteter som vi är uppfostrade till att " respektera " - från religiösa dräkter och stridsutrustning till mörka kostymer och rockar med "gradbeteckningar" framför sina namn – denna mentala myndighet skulle komma att implicit vara tillförlitlig samt fruktad och åtlydd. Nu i ljuset av den ökade informationsrörligheten så ser vi det rätta värdet på allt detta, om vi bara öppnar våra sinnen och ögon tillräckligt. Det finns bara människor och det finns bara beteenden, i vid och kring oss.

Resultatet av denna långvariga formaterande kognitiva planering som vi kan se runt omkring oss, är en svag, kraftlös och ryggradslös mänsklighet, villig att gå med på vad programmet härnäst kommer att erbjuda, med bara tillräckligt frigående inom sitt eget begränsade – allt snabbare krympande – utrymme, för att ge en illusion av frihet och självständighet. Mycket illasinnat ”smart”, samt mycket smygande och helt försvagande.

Det är faktiskt närmast förbluffande hur människor har backat in sig själva i ett hörn av denna Tsunami av social programmering och direkta hotelser. Folk känner faktiskt skuld av att tala moralisk sanning när det motverkar det politiskt korrekta medförda masstänkesättet i världen av idag. Det är inte alltid självklart och det kan manifesteras i många subtila former, men det ändå på ett kraftfullt försvagande sätt, för att inte säga numera direkt passiviserande.

Det är som om att vara medlem i flocken vore priset för livet, oavsett om man förstår att man bara kan uppleva sina egna känslor. Det är i verkligheten tvärtom, det är desto mer tid att se tingens ordning för vad den är och kämpa för att förstå oss själva som vi kan utvecklas känslomässigt. Först när vi accepterar oss själva kan vi acceptera andra. Sanningen som verklighet behöver ingen bekräftelse. Den talar för sig själv.