Samhället står nu vid en vägkorsning och måste nu faktiskt verkligen aktivt välja mellan att vara materiellt orienterat eller att bli intellektuellt orienterat, ljuset eller mörkrets väg.

Men många människor förstår fortfarande inte att vi inte behöver fungera i kulisserna av den lägre intellektuella densitet som leder till vår egen undergång, den enskilda materiella nyttomaximeringens orientering, det är faktiskt så illa att de flesta inte ens förstår att det ovillkorligen blir vår undergång, för de bryr sig inte om detta.

Här följer en resonemangsmässig exposé som kanske kan hjälpa till att belysa varför vi nu ändå måste välja och varför vi inte kan fortsätta som på det sätt vi alltid, i tusentals år, har gjort, men kanske här ur ett lite annorlunda perspektiv för många. Oavsett om människor bryr sig eller inte.

Vi kan visserligen följa reptilsinnet i våra basala instinkter in i det elektroniska slaveriet av transhumanism bort från funktionen av våra känslor, eller så kan vi ta resan inåt i oss själva för att aktivera våra kognitivt formaterade alltmer uppdelade – isolerade - funktioner i hjärnan och göra hela vårt tänkande mer rikt på perspektiv och utvecklande för vår egen emotionella självförståelse. Att tänka rätt faktiskt är inte större än att tänka fritt och fantasi och kreativitet är vad som utvecklar människan.

Valet är vårt eget och vårt eget ensamt.

Många av oss är numera vana att vakna upp till den grymma verkligheten i denna kannibalistiska värld, men vi gör vårt bästa för att rädda liv undan lidande genom upplysning, för att undvika mer långsiktigt lidande eller skada. Men när vi ändrar vår egen inställning, är det nästan som att en klocka ringer i matrisen för samhället. Det nämligen absolut sista som våra regissörer av maktens strukturella funktioner vill, är att vi ska vända oss själva och alltfler inåt och börja sträva efter att aktivera våra uppdelade plan i vårt tänkande – förändra vår kognitivt formaterade förmåga a.k.a. utvecklas - så när vår social emotionella väckarklocka ringer ... så kan vi alltid förvänta oss en distraktion från cirkusdirektionen för att få oss ur kurs från vår möjliga utveckling. Eller mer allmänt historiskt känt som att först kommer vårt förlöjligande, sedan blir vi utsatta för angrepp, men sedan om vi fortfarande lever så vinner vi. Tiden för det senare är nu.

Denna attack mot dissidenter kan uppenbarligen också ta sig många olika subtila former via omvägar som: psykiska attacker, kroniskt ångestsyndrom, en olycka, plötslig sjukdom, skilsmässa, vräkning, emotionellt svek. Attacken kommer regisserad med denna särskilda adressat och avsändare och syftar alltid till att stimulera reptilsinnet och hålla oss vidare ur vägen för rationell och logisk balans.

Glamour och bedräglig reklam har en målgrupp som utgörs av våra känslor, vår självbild och sexualitet. Den kognitiva formateringens landskapsarkitekter vill få oss att känna attt vi är i behov av saker som vi verkligen egentligen inte behöver, produkter för att få oss att tro att vi känner oss bättre och idag alltså inte minst att se bättre ut i den enfaldigt banala sinnevärd som formaterats för att styra slaveriet... och därför att vårt reptilsinne ständigt stimuleras till att vilja nå alltmer omedelbar tillfredsställelse, till varje pris. Att vara allt annat än intellektuellt styrd av sig själv genom det egna fria logiskt rationella tänkande som beskriver helhetsbilden av tillvaron.

Och det är där skon klämmer, de flesta av oss inser inte ens att vi fortlöpande kontrolleras.

Vi är fångade i den kognitivt formaterade sociala emotionella spindelväven av att "Jag ska vara glad när jag ... ..har en ny bil, slutar dricka, flyttar till en ny plats, börjar ett nytt jobb, går ner i vikt, bildar familj, får en skilsmässa och våra ursäkter för våra ömkliga själsliga tillstånd som varelser fortsätter ...... till tårögd leda i mörkret vid den hopplösa gatans slut där den materiella ensamhetens själsliga tomhet råder.

Vi letar alltid och alltmer efter extern tillfredsställelse som vi tror får oss att må bra inom oss själva ... och möjligen tyvärr, den kanske gör så ett tag ... men så småningom gör den inte detta varje gång längre och denna känsla av välbefinnande blir dessutom bara allt mindre efterhand och vi finner oss därför snart tillbaka på den känslomässigt allt mer känslomässigt ödsliga plats där vi började med våra olyckliga liv i sökandet på materiell kompensation för den upplevda växande inre tomhet vi känner. Innan vi började jaga lyckan utanför oss själva, lyckan kommer inifrån oss själva på lång sikt eller inte alls – alltså det är när vi är i balans med oss själva och våra känslor. När vi har lyckats etablera en tillräckligt utvecklad grad av egen emotionell självförståelse.

För att maskera våra symptom på vår egen själsliga oro och ofärd för oss själva, flyr vi gärna in i virrvarret av falska och av makten kontrollerade religioner, med så kallade andliga ”ledare” och ” gurus ", martyrkomplex, drama, urskillningslöst sex, receptbelagda läkemedel, droger och alkohol. Vi självmedicinerar oss med känslomässiga distraktioner likt barnen som skär sig själva med kniv för att skapa en annan smärtkälla som förflyttar fokus från den verkliga upplevda roten till problemet.

Och, inte bara verkar det som, har vi därför också blivit alltmer indoktrinerade till att alltid befinna oss i ett ökande "rusa på efter lyckan läge", det är alltid mer bråttom ... vi förlorar våra bilnycklar, dörr nycklar, telefon, sätter ner saker och kan inte hitta dem, går till affären för att köpa något och får med oss allt annat utom vad vi skulle ha med oss. Vi blir ständigt distraherade av den operativa reptilfunktionen i våra sinnen, så istället för att sakta ner och stanna till i nuet för en balanserande eftertanke, så skyndar vi hit och dit tills vi är så helt intellektuellt utmattade att vi enkelt kan kontrolleras till att bli känslostyrda – irrationella. Så rullar det på i livspusslets alltmer havererade själsliga tillvaro för många människor idag.

Det kan inte finnas någon socialemotionell utveckling så länge vi är förankrade till en emotionellt kognitivt formaterad negativ agenda som ankare och vår väg till frigörelse ligger därför också ovillkorligen inom oss själva.

Först när vi börjar att observera schismen inom våra egna sinnen - känslostruktur, det kontinuerliga krig som vi måste föra inom oss själva för att inte hemfalla till termer av "vi och dom" i ljuset av vår eventuellt planerade självförståelse ... av världen, så inser vi också att vi alla spelar med i det regisserade spelet av dualitet och distraktion - polariseringskulissen, som driver oss själva fast i nätet av negativa känslor, om vi inte alltid aktivt väljer att försöka att motverka detta.

Till dess att vi kan kontrollera våra egna tankar i en tillräcklig utsträckning och vara uppmärksamma på ett positivt nu i betraktelsen av oss själva och hur våra känslor är kognitivt formaterade, så är vi alla fiender till planeten jorden genom oss själva.

Det är alltså ingen tillfällighet, att vi är överväldigade av denna negativitet det ligger i tingens ordning i den urgamla regin för att kunna kontrollera oss, i själva verket är detta avsiktligt skapat för att gynna den styrande makten, sedan tusentals år tillbaka. Människan styrs – drivs - på en given frekvens av allmänt medvetande och våra tankar och känslor påverkar därför till och med vårt DNA över tiden. Den negativt laddade miljön med polariseringen i termer av "vi och dom" hindrar oss från att vibrera snabbare och att höja vår självmedvetenhet samtidigt som vi nu närmast drunknar i den rädsla som ständigt skapas för oss av våra regissörer. Vi behöver bara titta på nyheterna för att inse att vi håller på att spelas som pjäser i ett alltmer patetiskt uppenbart regisserat spel ... .för är det inte så nu att vi ständigt och fullkomligt blir bombarderade med känsloskapande opinionsbildningsinsatser i form av fruktan, porr och dåliga nyheter?

Som ett resultat av denna informationsblitz, lever de flesta människor i ett konstant tillstånd av rädsla och stress [aktiverat reptilsinne] och i detta sinnestillstånd, är det lätt att skapa dramatik och trovärdighet för negativa scenarier. Vi blir lättare känslostyrda – irrationella – och flyktbenägna.

Vi vet så lite om vilka vi själva egentligen är, men när vi börjar observera oss själva genom att betrakta oss själva mer i handling, finner vi att det finns två av oss i en och samma kropp. Den reptilsinnestyrda delen kan enkelt helt ta över oss själva och när detta utlöser vårt beteende kan det innebära allt från förolämpningar till fysiskt våld, till och med mord. Varje gång vi blir överväldigade av dessa instinktiva och negativa känslor, förstärker vi själva de lägre frekvenserna som håller oss förslavade till programmeringen till dualitetens slaveri ... rädslornas fält bär bara frukterna av operativsystemet för - kamp / flykt undan vår egen utveckling genom eftertankebaserat självbetraktelse som leder till vår självförståelseutveckling. Vår egen utveckling av vår egen emotionella självförståelse. Vi blir dummare av att vara mer rädda – irrationella.

Våra regissörer och maktens paladiner vet helt och fullt att om de kan hålla oss fångade i rädsla och stimulera våra basala instinkter och därigenom hålla oss fast i spelet, samt att om vi följer takten på denna sirénsång, så kommer vi aldrig att kunna uppgradera vårt DNA och vi dömer därmed oss själva och våra efterkommande till en salig utveckling - hädangång i skärselden av mörkret inom oss själva under piskan av de själsligt intellektuellt underutvecklade som själva uppenbarligen ser den materiella världen som allena saliggörande och frikopplad från den emotionella världen. Men cirkeln sluts nu när ljuset kommer till frågan om verkligen någon egentligen blir gladare av att någon annan blir ledsen, som enskild betraktelse? Svaret är rätt givet.

Så därför upplever alltfler, sig själva, som att de vaknar upp till det faktum att världen vi lever i är konstruerad till en mardröm av kontrollerad verklighet. Det är ungefär som i Groundhog Day med Bill Murray. Vi ser vår planet bli alltmer rensad och förstörd inför våra ögon och det verkar inte finnas något slut på varken det pågående ekologiska vansinnet eller det accelererande intellektuella eländet. Vi känner oss rasande på allt ifrån sataniska företag som är skyddade av "lagar", för att förorena jorden i jakten på tillfredställandet av hänsynslös girighet till en närmast mentalsjuk "respekt” för själsligt enfaldiga forskares tester av biologiska vapen på hjälplösa djur.

Många av de fasansfulla händelserna i denna värld är inte vettiga i paritet med någon som helst mänsklig sans och moral ... men de utgör en anmärkningsvärt logisk ”vettighet” i fråga om valet av frekvens för de allt färre människor som upplever sig vinna allt mer materiell nytta på denna utvecklings fortsättning.

Den kabal av Anglozionister, som regisserar cirkusen till denna intellektuella densitet av tröghet och materia, är planetens fysiska och energiska parasiter. De kontrollerar allt som påverkar våra liv och håller oss beroende av sig själva, de använder lagar, media och underhållningsbranschen till att rikta fokus för våra reptilhjärnor för att hålla oss nere, allt mer i den själsliga smutsen av matrisen. Allt färre blir allt rikare på bekostnad av allt fler som bekant. Det mest intellektuellt pinsamma är nog ändå trots allt, det faktum att genom att det kognitiva landskapet formateras till denna enfald – en riktning – så blir vi som människor också mer lika de som regisserar spektaklet på vägen till vår egen undergång.

Dessa ständiga blodbad av krig, elände för miljoner, djurplågeri, sexuellt utnyttjande av barn, människohandel, barnoffer vid medvetandets ytterlighet för vår planets intellektuella rutnät, vår växande fascination av egot och känslan av att vara bundna till den materiella världen, ja allt fungerar som våra egna själsliga ankare, vilka äventyrar utvecklingen av vår egen emotionella självförståelsebaserade medvetenhet.

Detta är den allmänna medvetenhet som vi behöver för att kunna nå en kritisk massa för att skapa en förändring inom oss själva och samhället. Så vi måste välja väg nu innan vi befinner oss inslagna på den väg där vi inte kan vända på grund av den utvecklingshastighet som ligger utanför oss själva, för det rullar dit som det lutar längs alla vägar. Vi måste bryta oss ur mönstret av vår egen kognitiva formatering genom finna ljuset i oss själva.