"Normal" är ett relativt begrepp, inte någon statisk mätning och både kropp och själ snabbt blir vana vid det "nya" normala när valmöjligheter tyck s vara begränsade för oss och värderingarna flyttar till nya betesmarker. Men detta betyder inte att resultaten av socialt tryck och generationskonditionering - kulturell kognitiv formatering -dikteras av den mänskliga naturen, eller att den mänskliga naturen styr mänskligt beteende under dessa utomordentligt förvrängda omständigheter. För så är det inte på långa vägar.

Men var exakt Var exakt ligger då själva demarkationslinjen mellan "den mänskliga naturen" och tillståndet av de passivt kognitivt formaterade konsumenter som vi alla har blivit till viss del eller annat?

Om generation efter generation av " Vi konsumenter "lider under påverkan av kulturella, sociala, institutionella, religiösa och statligt understödd manipulativ kognitiv programmering och regelrätt propaganda, exakt hur kan vi någonsin vara fullt medvetna om den totala summan av dessa influenser eller vad människor skulle vara som om manipulation togs bort eller aldrig hade funnits där i första hand?

Svaret är att det vet vi inte, för människan har med undantag för fåtaliga individer under modern tid, eller till rådande socialteknologiska utvecklingsklimat, aldrig varit i närheten av den emotionella självförståelse som skapar individuell frihet.

Vi klarar rent faktiskt inte av att som kollektiv bestämma exakt vad som är "den mänskliga naturen" eller inte efter hundratals om inte tusentals år av sociala villkor betingade av bakomliggande manipulation. I detta kan vi dock som en förklaring men alls ingen ursäkt, konstatera att de rent biologiska betingelserna för individuell överlevnad, tidigare i i större omfattning verkat styrande för det enskilda fysiska biologiska nyttomaximeringsbeteendet, men det var då alltså.

I dagens läge och situation så finns det tillräckligt med ekonomisk överkomliga födoämnen för de allra flesta, för att inte detta längre skall kunna ses som styrande, vilket givetvis övervikt är ett talande exempel på även om det är just ett symptom på själslig ofärd.

Men våra ömtåliga egon, dåliga emotionella självförståelse, både personligen och därför som möjligt socialpsykologiskt kontrollerbart kollektiv, har fortfarande tillräckligt svårt att acceptera att " Vi folket "faktiskt påverkas och styrs av en " populärkultur ", än mindre att vi på allvar skulle överväga idén om att vi är grundligt formaterade människor från födseln. Vi VILL tro att vi är fria i tanken. Men med tanke på att vi är födda som den renaste formen av enskilda individer men tillbringar resten av våra liv med att försöka vara precis som alla andra, talar själva volymen på idén för att vi är summan inte bara av vår egen livslånga konditionering, utan av flera generationer dessutom.

Om den enda betydande befolkningen av ekorrar som fanns kvar i världen, satt säkert burar på utställning med bara en viskande aning om ekorrar som finns kvar i det vilda, skulle detta "tillstånd" i buren så småningom bli grunden för ett nytt "normalt"? Skulle de inhägnade djuren anses vara normen och de få återstående som var kvar i det vilda anses som extremvärden och som att de var onormala?

Ja förmodligen.

Nu flyttar vi detta tankeexperiment framåt ett par tusen år eller mer, och föreställer oss det bara finns bara "burfödda" ekorrar kvar i världen och även det institutionella minnet av deras vilda ursprung har gått förlorat eller är allvarligt förträngd. Dock utan vidare adress till de nya rönen om Freud [sarkasm]

Hur exakt skulle då dessa djur uppfattas när det återstod ingen grund alls för en jämförelse? Jag föreslår att alla observerade upprepande eller förutsägbara "beteenden" skulle betraktas som " naturlig ekorre " och precis så är det nu, som det är alltså.

Så människan och samhället måste nu ta ett stort steg i sin egen emotionella kognitiva utveckling om inte den psykosociala ofärden skall leda till ett humanitärt mörker av religösa proportioner. Människans sociala design av samhället, möter inte alls kraven från den naturliga "vilda ekorrens" biologiskt betingade beteende. Naturen har ovillkorligen ett av tiden skapat perspektiv för utveckling som inte är möjligt att överblicka till fullo för människan, men som likaväl alltid måste försöka nå överblick.

Under senare år har den alltmer ökande medialt främjade illusionen av glada, väl anpassade djurparksdjur sakta börjat att upplösas i damm och rök, när rapport efter rapport visar att många ”djur” i fångenskap uppvisar tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självdestruktivt beteende. Förutsatt efter tusen år att dessa ekorrar i fångenskap inte har begått rituellt kollektivt självmord, så misstänker jag att deras observerade beteende skulle gränsa till det bisarra och meningslösa. Som att exempelvis spendera sin tid på att titta på elektroniska bildskärmar utan möjlig interaktion med andra individer. Men utan grund för vidare jämförelse deras från naturen avvikande sätt, skulle detta fortsätta att förklaras bort som helt enkelt en ekorres natur.

Även om jag misstänker att jag bedriver viss misshandel av känslor och egon hos många läsare, genom att omedelbart byta ekorre - analogin med den hos dagens människa, är likheterna också slående att ignorera. Hur exakt skall vi kunna framgångsrikt och korrekt kunna granska oss själva när det enda "normala" vi vet om finns i den kokande gryta med vatten som vi nu ockuperar och alltså dessutom så frenetiskt kämpar för att hålla oss kvar i?

I tusentals år har psykopater behärskat den mänskliga rasen genom att använda olika psykologiskt skadliga metoder och tekniker, alla med det yttersta syftet med kontroll och exploatering. Just de institutioner och regeringar som vi tillåter att existera, finns där enbart för att valla in och styra massorna till förmån för de få på bekostnad av de många. På så många sätt burfåglar från födseln, är det verkligen så konstigt att vi uppvisar alltmer tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självskadebeteende? Hur skulle det ens vara möjligt att utvecklingen skulle kunna se annorlunda ut med avseende på det fundamentala men nu allt mindre dolda uppsåtet bakom hela strukturen?

Men vi skyndar oss att skylla den enskilda personen för dess uppenbara självdestruktiva beteende och sällan ser vi bortom träden för att se den socialkulturella skogen.

Om det inte vore för våra trots allt fortfarande flexibla intellekt och biologiskt skyddande, men alltså begränsande ego, givetvis i kombination med en monumental arrogans, så kulle vi nog för länge sedan redan ha deltagit i rituellt kollektivt självmord på stor skala.

En allvarligt dysfunktionell och neurotisk befolkning måste hanteras på samma sätt som instabila kemiska föreningar. Så ibland måste farliga tryck noga ventileras bort eller brännas bort, så att inte det flyktiga hopkoket självdestruerar och tar dessa psykopater med sig. Krig heter tryckventilen som skyddar ångpannan från att explodera av övertrycket.

Sinnessjukdom är nämligen den perfekta långsiktiga mentala / andliga sjukdomen ur ett socialt kontrollperspektiv, eftersom den är självförstärkande, självbejakande och kan existera isolerat eftersom den utgör sin egen energikälla och alltså inte skapar något naturligt socialemotionellt övertryck. De sociala / kulturella styrsystem används därför av psykopater – infantiler och uppmuntrar psykisk massjukdom för att söndra och härska. Detta är den mest effektiva metod som kan användas för att dominera många människor.

Men vi vaknar till insikten om detta.