Att inse egen-skap

2014-07-19

end of time

När en person försöker att styra, istället för att upplysa, någon annan människa så återspeglar detta ovillkorligt den självupplevda bristen på självförståelse.

Har du lagt märke till en förändring i dina relationer med andra människor nyligen? Är det ibland svårt eller besvärligt att prata med andra om själsliga känslomässigt betingade frågor? Känner du dig ibland ensam i din uppfattning om tillvaron? Har du tappat kontakten med några som sedan lång tid varit dina vänner nyligen?

Du är inte ensam om detta! Vi är många som upplever att vi nästan storknar av det själsligt intellektuella armodet i våra tidigare liv, vi saknar det visserligen till och från, men vi varken kan eller vill gå tillbaka i vår utveckling av hur våra tankar skapas och våra känslor etableras, vi bara måste vandra vidare framåt längs livets väg som alltmer fritt tänkande människor och individer. Vi kan inte längre se oss själva som informationsmatade infantiler som strävar framåt för att snabbare nå vår egen undergång, och för att slippa vara ensamma med våra tankar.

Jag är lyckligt lottad som har en hel del Facebook-vänner som postar liknande typer av länkar och inlägg och som jag numer även har träffat IRL. Men alltför många gånger, ser jag en massa människor som pratar tomma ord, och som är rädda för att gå på upptäcksfärd i sig själva, att utvecklas, på grund av rädslan för att bli förlöjligade för sina tankar och inlägg (av formaterat grupptänkande). - Vad skall alla andra tycka, - samtidigt som dessa, samma, människor nästan garanterat på ett tragikomiskt kavat sätt framhåller sin egen roll som individ. Det känns som att det då ligger nära till hands att påtala att biologiska funktioner även vid tillfällen kan inkludera hjärnans transmittersubstanser, men syrligheterna båtar ju föga så det kan lika gärna få bero.

Jag har förlorat några gamla vänner på grund av detta, alltså inte bara mina illa återhållna spydiga sarkasmer, men jag har fått många, verkligen många nya vänner. Och faktiskt så verkar det, hör och häpna, även som att ett antal från förr också börjat gå vidare själva, att våga ifrågasätta och stå upp för detta själva som individer, vilket nog är det mest glädjande av allt.

Men när någon från förr ser yttre betingelser, och dessutom av mer enfaldig karaktär, som det mest intressanta att upplysa om med sin tillvaro, istället för att beskriva sina egna upplevda känslor, det som alltså etableras av upplevelsens intryck via sinnena, tja, då kan jag faktiskt bli lite betänksam. Självföraktet närmast lyser i mörkret, så jag undrar ändå fortfarande lite hur det kan ha gått så illa? Så även om jag för all del känner till en del om kognitiv landskapsformatering, känsloetablering och den sociala ingenjörskonstens förtrollning, så kan jag uppleva den själsliga tomheten hos dessa människor som rent bedövande. Trots att jag vet att det inte alls är varken min fråga eller ansvar. Möjligen är att jag noterar detta ställt ur perspektivet min egen misslyckade upplysning.

Men jag har faktiskt allvarligt talat så svårt, att känslomässigt förstå att jag själv tidigare har accepterat att vara en del en sådan socialintellektuell anti - miljö, att det numera känns närmast frustrerande. Oavsett hur behjärtansvärda försök jag än har gjort för att upplysa.

När egot släpper, behöver ingen inte längre oroa sig för överensstämmelse och grupptryck, individen har då kort sagt skapat en viss given respekt för sig själv, sina tankar och känslor. Så jag kan väl mellan varven tycka att det digitala sociala nätverkets masskommunikationsförmåga, mest är beskrivande för att många människor är utsatta för en mer eller mindre massiv socialintellektuell gruppvåldtäkt på sig själva.

De som sitter kvar i lådan är rädda för vad andra skulle tänka om de vågar tänka utanför boxen, så de står istället passivt alltmer inordnade, allt djupare in i fållan - fällan - och naturligtvis blir de alltmer känslomässigt förvirrade - de mår allt sämre i dagens informationsklimat - men de underordnar sig alltså samtidigt alltmer i vad som överensstämmer med vad samhället dikterar för dem, snarare än att förlita sig själva på sin egen känslobaserade urskiljning och sitt eget omdöme. Människor kan helt uppenbart leva hela sina liv och låtsas vara vad samhället förväntar dem att vara och detta utan att ens veta om det själva!

Kort sagt, många har lyckats med att alltid vara en del av problemet och att aldrig bli en del av lösningen. Skillnaden idag gentemot tidigare är dock att vi faktiskt inte längre har råd med denna typ av intellektuella extravaganser - intellektuella kostnader - som följer av att människor väljer att inte anstränga sig för att tänka själva. Vi kan exempelvis inte ha människor sysselsatta med att konsumera naturen som terapiform för att de inte orkar vara ensamma med sina egna tankar, eller då alltså brist på desamma. Människan måste nu ta steget i sin egen utveckling från att vara materiellt orienterad till att bli intellektuellt orienterad.

Ur ett ego perspektiv, är våra tankar i grunden odlade ur den intellektuella materia som vi lärt oss från vår familj, vänner, utbildningssystem och religiösa övertygelser, men vad har vi verkligen - egentligen - fått lära sig? Vad kan vi säga om något som inte var förmedlat till oss av någon annan? Hur mycket har vi egentligen lärt oss själva som individer?

Ibland projicerar vi alltså oss själva genom att försöka vara någon som vi förväntar oss att andra ska se på oss som, detta menat, där vi projicerar en identitet som överensstämmer med hur andra människor kan uppfatta oss som kontra att vara sann mot vad vi egentligen är. Vissa människor kan få reda på att de inte visste vem de själva var, eftersom de levde sina liv genom deras uppfattade förväntningar om hur andra uppfattar dem.

De som har påbörjat sina andliga resor kan också konfrontera dessa frågor, som till en början skapar kognitiv dissonans. Kognitiv dissonans uppstår när man får en obehaglig känsla som orsakas av att betrakta motstridiga idéer samtidigt - enklare uttryckt effekten av att ifrågasätta sig själv på riktigt. Detta är den övergångsperiod som många av oss har gått igenom, där vår själsliga disposition har förändrats, vår eklut, vårt lidande och vår egen individuella utveckling, men vi är fortfarande ofta osäkra på detta avseende dessa nya idéer gällande våra vänner och familj, på grund av rädsla eller avvisande.

Och med detta kommer vi alltså varvet runt klockan igen och knyter ihop säcken av resonemanget.

Så efterhand som våra själsliga resor fortsätter, blir vi alltså mer bekväma i våra egna föreställningar och mindre bekymrade över hur våra vänner och familj ser på detta uppvaknande. Vi kan lättare revidera våra ställningstaganden efterhand. Det är när egot blir skild från jaget och rädslan upplöses genom förståelse. I detta läge börjar vi prata med bekanta, samt vänner och familj, om andliga och metafysiska frågor, med mindre hänseende till vad de kan tänka oss, eller hur kan vi uppfattas av andra.Det är då upplysningen kan ta fart och det allmänna medvetandet kan växa snabbare.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram