Det är inte min avsikt att orsaka polarisering, stridigheter eller sårade känslor. Jag tycker lika om alla människor oavsett ras, kön, politisk ideologi och japp, religion. Det finns bara människor och det finns bara beteende. Men jag vet vad som den organiserade religionen har gjort i förhållande till samhällen i det förflutna och jag vet vad den är kapabel till att göra idag. De sjutton versionerna av Bibeln skrevs av råd av människor, och var och en av dessa versioner var anpassade för ett visst ändamål. Och även om det finns mycket visdom som samlats ihop i dessa texter, erbjuder de ingen ersättning för den anslutning till verkligheten som vi alla är kapabla till att nå med vårt eget fria tänkande som källa.

Men låt oss ändå ta en titt på detta koncept som kallas kyrka och religion. Och även om dessa institutioner ibland uppfattas som elfenbenstornet ovanför oss, så att vi måste se upp för att se de som kallar sig förkunnare när de talar till oss, så kan jag försäkra er om att deras höga poserande bara är ett dekadent försök att få oss att känna oss mycket små. Men det finns en kognitivt formaterad betingelse att tillskriva dessa grandiosa ideologier en avgörande betydelse som har överväldigat ”vanliga-människor” genom historien, som har tagit och tar dem på allvar. Men tro mig när jag postulerar att det inte är en slump att de minst moraliska förkunnarna så ofta återfinns högre i i religiösa hierarkier, inte alltid i fullt så smickrande sammanhang.

När du ser på hjulen – fundamenten - som bär upp religiositet, då uppenbarar sig illusionen. Om någon definierar sig som kristen eller Judisk, muslim eller hindu ger de alla efter för en delmängd av regler och de måste följa och agera därefter, som tankmässiga hyresgäster i boxen av deras tro. Reglerna är vad som styr beteendet.

I denna mening kan vi se hur stora populationer kan styras och tvingas av ord från religiösa ledare. Men om man skulle dra ett snöre till var och en av de stora världsreligionerna, så kunde de knytas ihop till en nätt liten rosett upptill. Så med tanke på den nya världsordningen, så är det verkligen bara en ytterligare slags religion. Men nu är det ju de där irriterande, självständiga tänkarna och själsligt orienterade människorna, som är orsaken till alla problem för dessa gamla systems vidare utveckling

Jag påminns inte sällan om att Baron MA Rothschild så bekant sagt "Ge mig kontroll över en nations valuta, och jag bryr mig inte vem som skapar dess lagar."

I slutändan, det är fortfarande pengar som styr en nations politik och det är i olika omfattning religionen som styr en populations beteende. Du kan kalla din religion vad du vill så länge den är baserad på rädsla och fylld med allvarliga konsekvenser för de som inte lyder budet. Och se förresten till att du designar din religion för att vara splittrande och tvingande, det är fundamentalt i maktsammanhang, så att de som utövar religionen kommer att överlämna sin egen intellektuella myndighet – självständighet. Bygg stora tempel och kyrkor med en massa läskiga statyer så att det ser helt officiellt ut. Ju större de blyinfattade fönstren är, desto mer pengar i kassakistan. – frågor på det?

Jag menar dock inte att förolämpa eller nedvärdera människor med religiös övertygelse. Var och en måste absolut få äga sina egna tankar och känslor. Jag bara föreslår vilken en fin kontrollapparat som du kanske kan hitta dig själv instoppad i. Det är helt lysande verkligen, och jag applåderar därför (inte alls) den onda intelligens som kokat ihop detta system.

De flesta av oss känner till och från ett behov av att få kontakt med ett högre medvetande, men vi vill helst inte utföra just det arbetet själva, alltså för att nå dit, vi vill ju så gärna ha svaren givna, för att slippa tänka. Denna naturliga önskan kapades för länge sedan av institutioner som numera servar själen till mycket rimliga priser. De kom ju som av en händelse faktiskt med både svaren och lösningarna väl paketerade. Och det är till dem som är villiga att betala det ringa priset  för själslig vägledning som jag säger titta noga, mycket noga, på den blanka lilla ringen så försiktigt ingrodd näsan på dig. Det är så du låter andra leda dig. Är det genom din egen vilja eller följer du andras vilja genom din kognitiva formatering? Om det är genom Guds – alltets - vilja, vad säger då Gud om din kyrka? Har Gud tala till dig som om din tro vore rätt och rättvis och alla de andra har blivit vilseledda? Har din religion varit delaktig i svek, moraliska oegentligheter och uppenbar dumhet? Om så är fallet, varför skulle Gud tala genom detta nät av ohelig patronisering och maskeras som att vara kärleksfull och välvillig? När han talar gör hen det inte i tal direkt till dig? Jag ställer dessa frågor retoriskt eftersom du redan vet svaren.

Ah, men du säger, du är kung i ditt eget sinne. Ja, det finns de som går sin egen väg. De tenderar att vara mer åt det andliga självbetraktande hållet. De njuter av de filosofier som finns om religion, men de är tämligen immuna mot religionens kontroll. De har inte en glänsande ring i näsan, men visst, de talar om ett skinande ljus som de kallar upplysning om verkligheten. De vet om detta ljus inte för att någon talade om det, utan därför att de hade sökt och funnit det på egen hand. Det var någonting som de hade sett, en gnista, en väckt tanke och de hade börjat följa den till vägledning. Och så med mycket mod och övertygelse de gick ensamma tills ljuset hade talat till dem, till dess att de såg in i sig själva, de insåg. Däri förändrades de på vägen. Elfenbenstornens kyrka blir endast lite mer än ett spektakel av överskott som finansieras av människor i nöd. Ur det perspektivet så blir templen som finns i överflöd bara "tempel" på vardera sidan om huvudet. Japp, upplysning till vidare ledning och upplysning är storslagen. Men det är ett riktigt helvete för NWO.

En av de viktigaste komponenterna i en kyrka är ett koncept som kallas dualism. Vi har mentalt implementerat begreppen rätt och fel, gott och ont, döda och levande hela vårt liv. Dessa polariserande föreskrifter är så förankrade i vårt tänkande att det är nästan omöjligt att se bortom dem. Folk kommer att säga att det är en läxa lärd av naturen. Vi ser dag och natt, varmt och kallt. Visst dualitet är en realitet. Bara en dåre skulle förneka det, men uppsåtligt skapad polarisering med syfte att styra människor är någonting helt annat

Dualitet är religionens största verktyg. Ingen dualitet, ingen religion. Dag och natt är inte extrema motsatser, utan en oändlig cirkel. Naturen anser inte dag och natt som motsatsen så varför skulle du?De är helt enkelt övergående stadium i ett strömmande kontinuum. Solen kommer att stiga i gryningsljuset och gå ner i skymningstimmen. Natten inleder är ett tak av stjärnor och månen kommer att tala till de som vill lyssna. Och det kosmiska hjulet kommer att vända på Polaris - navet och den himmelska himlen 8den fria tanken) kommer locka och ge efter för ännu en dag. Det är inte motsatsen eller polarisering. Det är en cirkel av fortsättning, precis som vi är delar i en cirkel av fortsättning.

Ja, till och med gott och ont har nyanser mellan sig – även om altruism representerar inte ont för någon. Det finns en balans mellan de två och det bildar en cirkel snarare än en linje. Vi kan tänka på Yin Yang som en modell för detta, eftersom det anspelar även på övergångsnoder som faller mellan mörker och ljus. Den enda gången något är polariserande är när det är absolut. Om man ansluter sig till begreppet absolut ondska, då måste man också hävda att ljuset har aldrig har vågat sig in i det ödsliga tomrummet.

Den inkrementella målet för den styrande enhet som med skiftande benämningar ibland kallas "Illuminati" eller "globala eliten" är att initiera en ny öppen diktatorisk världsordning som består av kantfria nationer, en gemensam valuta och en enande religion. Det ligger i sakens egen natur baserad på de ingående individerna själsliga oförmåga. Denna idé kan ändå för många verka godartad och altruistisk till sin utformning. De kanske tror att detta skulle inleda ett språng framåt i samhällelig utveckling. Ingenting kunde vara längre från verkligheten. I sin fantastiska vision om en ny värld skulle det i alltså slutändan bara vara en handfull människor som hänger på den femstjärniga restaurangen / casinot på toppen av deras trettiotre nivå berättelse om en gyllene pyramid. De skulle kontrollera huvudsak varje aspekt av våra liv i skydd av några möjligen kvasi-demokratiska system för styrning. Att flytta från ett land till ett annat för att undkomma en outhärdlig regim skulle upphöra att vara ett alternativ. Med andra ord, skulle det inte finnas någon plats att gömma sig.

Tillbaka i januari 1994, då det nordamerikanska frihandelsavtalet mellan USA, Kanada och Mexiko (NAFTA) trädde i kraft. När han intervjuades av Los Angeles Times i juli 1993, gjorde Henry Kissinger följande kommentar angående NAFTA. Han förklarade "det kommer att representera den mest kreativa steget mot en ny världsordning som tagits av någon grupp av länder sedan slutet av det kalla kriget. Revolutionen sveper över det västra halvklotet och pekar på en internationell ordning som bygger på samarbete. Det är denna revolution som står på spel i ratificeringen av NAFTA. Vad den amerikanska kongressen kommer att ha att ta ställning till är inte ett vanligt handelsavtal, utan utformningen av ett nytt internationellt system. "Det var Kissingers artiga sätt att säga - gör det, annars!

Men en världsreligion finns redan -  pengarna, de har den i väskan vars botten nu går ur.

Ja, så separat som de nu kan verka, alla stora världsreligionerna har sina legioner av anhängare och karismatiska ledare. Dessa ideologier är rotade i dualistiska modeller av gott och ont, himmel och helvete. Deras manus är fyllda med berättelser om triumf och nederlag och med metaforer som öppnar portarna för en mängd olika tolkningar. De är förankrade i vad vi i sig vet är sant och manipulerande mening att tjäna ett specifikt syfte.

Jag är inte religiös. Jag försöker att tänka själv. Min erfarenhet är unik för mig och det är omfattningen av den. Jag har hittat min syn på verkligheten efter ett tillstånd som en lång vandring och jag har vandrat ensam i kylan efter ljuset. Jag skulle inte få veta hur jag ska tänka eller hur jag ska känna. Det fanns gånger jag kände ett behov av att hålla en hand på denna ensamma väg mot självinsikt - självförståelse. En dag nådde en hand ner till mig, och jag visste att jag inte var ensam. Jag vet att du inte är ensam heller.

Jag ser att solen börjar gå ner nu, och dess ljusstrålar "går" på vatten. De säger att vi inte ska stirra på solen, mot ljuset, men jag bryr mig inte vad de säger. Jag är, trots allt, på livets väg.