...och som en överraskning för ingen så har USA nu underförstått, om inte explicit, erkänt att man nu stöder avlägsnandet av den irakiska premiärministern som USA självt hade hjälpt till att sätta dit, sammanfattningsvis av de geopolitiska spänningarna och "nationella intressen" i Irak, så ser allt ut att vara ett vanligt proxy krig, men som gör förra årets syriska spelplan lite blekt vid en jämförelse, på följande sätt:

*USA, som i tysthet stödjer Irans inblandning i regionen, har plötsligt svalnat i sitt stöd för Maliki, trots att man skickat sjöstrids och truppstyrkor i landet efter att delvis ha evakuerat sin ambassad.

*Saudiarabien, som vill - så länge man gynnas av det - förbli vän med USA, är antagonistiskt till Irak - regimen och hjälper ISIS styrkorna, och vägrar tydligt att låta Iran göra entré i Irak, och förresten så var det ju detta med finansieringen...i dollar och vapen..

*Iran, som plötsligt har blivit USA: s bästa vän i regionen, är villiga att gå in Irak och skydda sina heliga platser, vi förstår givetvis att geopolitik främst beror på sagor och legender och inte alls har med petrodollarhegemonins fortlevnad att göra, give or take.

*Syrien, vars president sitter tillbakalutad och roat tänker tillbaka på förra årets misslyckade kampanj av USA för att ta bort honom från makten, och vars armé är i ett dödläge med de lokala USA-beväpnade och finansierade rebeller.

*Qatar, som stöder de syriska rebellerna, som med andra ord egentligen äter ur samma anglosionistiska krubba, men som har hittills inte har gjort sin hållning helt klar öppet över Irak. Men liksom Saudi, är landet också med all sannolikhet indirekt uppbackare av ISIS.

*Jordanien, som är en kär vän till USA, och som har haft ISIS som gäst på en olika baser på dess territorium med USA instruerande jihadistgruppen.

*Turkiet med Bosporens härskare - demokratiutvecklare, som är i ständig beredskap för den kurdiska upptrappningen över gränsen, samma kurder som nu har betydligt mer inflytande genom artighetheten från ISIS krossande av Irakiska armén i norr och överlämnandet av tillgången till oljefälten i norr till kurderna.
.
Och så naturligtvis...... Ryssland: eftersom medan Putin gynnas klart av stigande råoljepriser, är det hans Lukoil som utvecklar (och investerat stora summor pengar i) den stora irakiska West Qurna-2 oljefält. Det är lite oklart hur han skulle känna sig om det oljefältet faller i ISIS händer. Men det skulle förmodligen bli lite dålig stämning.

Så därför fullt beroende på vädret, tillkännager Ryssland sitt odödliga stöd för Maliki, naturligtvis, och som AP rapporterade , den före detta KGB-spionen erbjuder Iraks premiärminister Nuri al-Maliki Rysslands sitt totala stöd för kampen mot dissidenter som har svept över hela landet, såväl som hans fulla stöd till den hårt ansatta premiärministern.

Och precis som i Syrien 2012-2013, är schackbrädet återigen uppställt, med en regional konflikt i Mellanöstern, den här gången i Irak, vilken alltså enbart fungerar som proxyiscensättning på marken där den irakiska PM, en gång en lydig amerikansk marionett, men nu en fiende till Saudiarabien och därmed till USA, "helt enkelt måste gå" för att citera Dianne Feinstein, plötsligt har blivit kärnpunkten i frågan bakom ännu en snart att upptrappad konflikt mellan Ryssland och USA - anglosionisternas döende petrodollarhegemoni.

En sak är säker: ju mer anglosionismens amerikanska delar (och Saudiarabien och Qatar) driver på för Malikis avgång, desto mer engagerade blir Ryssland med sina erbjudanden om stöd och bilateralt samarbete. Och om det syriska fiaskot (för John Kerry) är någon indikation och pretext i saken, så är Ryssland på väg att expandera sina "nationella intressens" inflytandesfär med ytterligare ett land.