Intrycket av informationen om den ekonomiska utvecklingen i Europa påminner oss om vädret i London: Ena minuten är det enligt medierna gnistrande solsken och nästa minut öppnas himlen i en störtflod som påminner oss om Noaks syndaflod. Varav det senare på något , av ekonomer oförklarligt, vis tycks vara en konsekvens av någon mer ovillkorlig och allt starkare natur.

För kan det verkligen vara på så vis att de ekonomiskt perifera ländernas räntor störtar och lånekostnaderna har konvergerat till nivåerna före krisen, nu när Grekland utfärdar skuldsedlar igen, och eurokrisen är över för alltid, men Mario "Allt vad-som-behövs" Draghi har funderingar på att starta QE (ännu mer skuldbelagda pengar) nu?

Har de makthavande förlorat kontakten med verkligheten till en sådan häpnadsväckande grad att de nu sträcker sig efter QE - flaskan som vore den en del av en 1850-talets bota-allt nostrum, oavsett vad som är fel med patienten? Allt som vi kan föreställa oss är den gode doktorn i Emil i Lönneberga, iförd glasögon, mustasch och full mundering, som sitter bakom sitt skrivbord: "Med rätt inställning? Ta detta QE, så kommer du att känna dig bättre. Frun, lider av lite hysteri? QE är den enda lösningen! Herrn, säkert kommer denna QE att bota er huvudvärk! Min gosse, du behöver lite inflation, så QE är precis rätt för dig. "

Det finns ingenting - jag upprepar, ingenting -. Som görs för närvarande för att Europa kommer att prestera ekonomiskt bättre, att uppmuntra sina arbetslösa till att sluta gå och tjura, eller för att ge dess perifera länder någon förmåga att ta itu med deras undermåliga ekonomi på en hållbar grund. I det sammanhanget är detta primära fokus för att illusionsmässigt generera inflation inget annat än häpnadsväckande.

I själva verket kunde man göra analogin till denna skuldbaserade valutaunions mekaniskt ovillkorliga utvecklingsriktning för ögonblicket, till ett arbetsläger i mitten av ett vinterfruset landskap långt ute i ödemarken : Det är visserligen verkligen dåligt att låsas in, men om du är lydig, så kommer du åtminstone få din nästa servering av allt mer urvattnad understödsvälling, medan om du inte är lydig, så kommer du att kastas ut i den tjutande kalla vintern till förfrysning, devalvering och kollaps. Förled dem in i lägret, ladda upp dem med skuld och piska dem till ... detta är planen som Bryssel utformade för publiken på 1990-talet? (Egentligen långt tidigare, men alltså om de ens var medvetna om vad det egentligen var som de genomförde.)

Detta är naturligtvis att föredra framför konstant och fruktansvärd kontinental krigföring, vilket också därför naturligtvis hålls fram i lagom omfattning som bakgrund till den mediala teatern, men ändå, är det verkligen hållbart? Hur ska det sluta? Skådespelet förefaller besläktat med någon hårresande (om än i slow-motion) TV-serie. För två år sedan var allt på väg att kollapsa. Idag fungerar det fast ekonomin har försvagats. Vad kommer att hända i nästa episod?

Allt detta prat kan tyckas sarkastiskt och hånfullt, men det är verkligen fantastiskt att denna valuta utformad som en alltmer gemensam skuldsättning ovan ländernas suveränitet har varat så länge - tillräckligt länge för att göra så att giriga människor numera sneglande på varandra dreglar av svartsjuka. Ingen vet hur det går i slutändan, men det kommer att visa sig, men vi måste beundra det uthålliga motståndet mot den smak av galla som politiker har i munnen, som tror att de kan hålla fast vid den aktuella politiska kursen som innebär att de därför måste tro på att medborgarna kommer att stå bakom dem för sin egen evigt försämrade ekonomiska situation och en allt högre arbetslöshet för alltid.

Men just nu, kanske de mest dramatiska av bilder de senaste nätterna, är detta klipp från Mariupol, där en filial av Privatbank just har brunnit ner till grunden. Vid denna tidpunkt återfinns inte bara amerikanska bankirer ifärd med dråp av olika djur för att hedra sina diverse idoler, samtidigt som de hoppas att ingen i USA tittar på det här klippet och att får några idéer. För den svenska ekonomin beror som vi alla vet på det amerikanska vädret.