Hjärtat i saken i allt av väsentlig betydelse - skyms av en medvetet skapad regnbåge en bro av hysteri - känslostyrning - irrationalitet - och tro mig när jag säger att det minsann inte står någon skattkista fylld med lycka för människor och samhällen vid dess fot.

Petrodollarhegemonins enfaldiga dementa retorik, som motivskapare för Khaganets representation, inkarnerad som Nuland a. k. a. Vita - osynliga - Handen, i kombination med Sankta Julias på Youtube publicerade löften om etniska rensningar medelst kärnvapen vid behov, är helt enkelt bara för en grov krok för att kunna sväljas utan eftertanke. Till och med för en TV - bedövad svensk.

Den nya vasallstaten inom BIS s träldom, mer känt som Ukraina går därför en uppenbar framtid till mötes, vilken framställer den ömma omvårdnaden om Grekland som en trevlig strukturanpassning.

Men petrodollarhegemonins behov av en ständigt växande buffé av känsloskapande opinionsbildande förlopp, för att motivera sina haveripreventiva strukturanpassningar, gör att de händelser som ställs an, genom avtrubbningen - tillvänjningen, inflateras till sin känsloskapande effekt och därför också reser krav på en allt högre intensitet.

Jag menar blott, hur troligt är det egentligen att Nato skall försöka invadera ett Ryssland som är uppbackat av Kina och halva jordens befolkning? Vilket alltså är den ovillkorliga yttersta konsekvensen av eskalerade konflikter om systemet skulle kunna bestå.

Ja, möjligtvis är det väl i så fall troligt i sinnestillståndet hos det varumärke som beskriver en arrogant / okunnig neokonservativ sionist som på allvar tror att Moskva kommer att bryta dess komplexa politiska / handelsförbindelser med Europa - särskilt Tyskland - och riskera ett hett krig över Baltikum. Tyskarna vill inte ha varken ett varmt eller kallt krig heller. Detta fungerar helt enkelt inte alls i det allmänna rådande informationsklimatet. Att tro att man är smart är att vara dum, att försöka bli bättre som människa är tack och lov någonting helt annat.

De politiska utspel görs för att ställa an polariserande kulisser, som exekveras från det sionistoligarkbelägrade Kiev, kvalificerar sig inte ens längre som usla skämt, de ljuva tiderna med seriedrinkaren Boris Jeltsin är för länge sedan slut och nu gäller eftertankens kranka blekhet i ljuset av verkligheten. Detta framrullade buffébord av sinnesstämningsskapande åtgärder, framstår alltmer som en ragú, skapad av alldeles för många kockar för att verka smakfull för någon, med ett IQ ens in närheten av badtemperaturen i densamma.

Att sedan en Gollumliknande varelse som nollan Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy leder den realpolitiskt impotenta verksamhet som bedrivs i Bryssel gör att "Europa" fortfarande bara är en glorifierad församling av bankmaktens förklädda furstendömen i ett evigt käbbel på ett smatter av olika språk som utgör Babels torn - liturgin inkarnerad. Machiavelli skulle lätt känna igen detta som sådant.