Det faktum att frasen låter antik borde varna oss för omfattningen av vår egen dårskap. Vi har förlorat, gett bort och pantsatt den kraft som vi en gång hävdade att vi hade.

Vi har upphört att vara vad som vi en gång var. Eller åtminstone som vi påstod och hoppades på att vara - Vi folket. Vem är vi idag? Konsumenter? De arbetslösa? De oönskade? "Vi, de oönskade" har inte riktigt samma klang, eller hur? Och ändå är detta just vad vi är snabbt på väg att bli. Det är nu dags att välja. Sitt passivt framför din TV eller datorskärm [vilken rätt använd istället kan vara det mest kraftfulla verktyget] och låt den lugna dig, tills den dag du också finner att du har blivit en av de ohörda, obehövliga och oönskade. Eller nå själv ut till andra och grip tag i dem och få dem att engagera sig. Upplys till vidare ledning och upplysning.

Det är hög tid att vi åter hävdar vad frasen "vi, folket" en gång betydde. Det är symboliskt, jag vet. Men symboler är kraftfulla. Och makten fruktar dem, för makten fruktar den naturliga ledning som ligger i att människor upplyser och hjälper varandra eftersom detta ligger utanför maktens kontroll. Makt är det primära uttrycket för misslyckad ledning.

Alltför länge har vi nu varit liggande, fogliga, kuvade och utan ledning, ledning är deltagande. Det har funnits svaga gnistor av beslutsamhet, tecken på naturlig ledning, när människor gick ut på gatorna för att motsätta sig makt, som är kraft att bryta motstånd. Men de styrande i dag ignorerar oss och "folket" gick helt enkelt hem vagt oroade, kanske lite med ont i magen av att ignoreras, men huvudsakligen bara förvirrade ifråga om vad man ska göra härnäst - om något alls. Vad kan vi göra – vi har ju fullt upp med livspussel, har det hörts förut?

I decennier nu, så har vi låtit andra äga initiativet, låtit andra bestämma vad som var acceptabelt och legitimt. När det egentligen aldrig var deras intresse att göra någonting altruistiskt - ledande. Detta måste upphöra.

Idag har definitionen på begreppet demokrati vissnat till sin betydelse och blivit tyst ersatt av en annan liknande klingande, men faktiskt till sin innebörd radikalt annorlunda version - Jag skulle närmast säga perversion – av demokratin.

Idag företräds vi av personer vilka representerar varje intresse, utom vad som kan kallas för det ledande - det altruistiska. De är fortfarande representanter, men inte för våra intressen. Demokratin har nu blivit en sorts opera - mer och mer påkostad i direkt proportion till dess separation från vanliga människor och deras liv. Vart fjärde år får vi välja mellan två lag som representerar ett visst särintresse, som inte är vårt. Dessa lag kan företräda olika kombinationer av bankirer, eller globala företag eller det militärindustriella komplexet och de politiska komplex som blir rika på sina äventyr, eller någon annan gruppering som i grunden ändå bara är uttryck av en kraftfull global 1% elit - oavsett räntan - de alla tjänar.

Demokratin är bruten. Ingen representerar oss som ledare för vår egen upplysning. Vi får bara välja mellan olika grupper av de berättigade individer som en gång valt att ignorera oss helt. Hela idén med ett mandat har totalt muterats bort från idén som innebar att en regering skulle göra vad den hade sagt att den skulle göra när den försökte vinna våra röster och sedan upplysa vidare genom aktiv kommunikation.. I dag anser alla parter att de valdes till envåldshärskare och skall lämnas absolut makt att göra vad de känner för att göra, vad de kan driva igenom i ljuset av de trasiga resterna av ansvarsskyldighet och tillsyn.

Invald diktatur utan ledning - altruism, i omgångar, är vad vi har idag. Vad är representativ demokrati idag, om inte en gatans parad av överdimensionerade seriefigurer och deras pantomimiserade argument?

Det är förgången tid när vi måste återuppliva vad vi folket betyder. Vi måste sluta reagera som skrämda djur och ta initiativet. Vi kan inte låta dem som antar att de härskar över oss, fortsätta att berätta för oss vad som "måste" göras för vårt eget bästa. Vi måste säga vad vi folket kommer att acceptera och vad vi inte kommer att acceptera, vad vi anser vara legitimt och vad som inte är det. Att verka ledande är kommunikation. Att verka ledande är upplysning, ledning är inte att härska, så folket måste vara medvetet och upplyst och ”ledare” som vilseleder är inte ledare, de är vilseledare och detta kommer alltmer i dagen i ljuset av verkligheten när informationen rör sig.