Kommer du ihåg? IMF försökte bana väg för den allmänna opinionen genom medierna i oktober genom att i en rapport anföra att det nog skulle vara en bra idé att åberopa en liten engångsavgift på besparingar för allmänheten för att få regeringarnas finanser i den industrialiserade världen på rätt spår igen.

Det budskapet var bara en "teoretisk övning" som IMF kallade det då, men den kom märkligt nog ändå inte att sitta så bra i sinnet – magen - på de flesta människor, vilket istället alltså resulterade i en fullkomlig mediafrenesi av negativism. Några veckor senare så försökte och misslyckades IMF totalt med sina försök till skadekontroll, vilket blev något mer än en offentlig förlägenhet. Under tiden har vi nått 2014 och ja, nu finns det ett nytt dokument på uppdrag av IMF , från två Harvard ekonomer, Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff.

http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2013/wp13266.pdf

De båda Harvardekonomerna kan ju inte precis sägas dansa som katten kring het gröt. Tanken att det ovillkorligt växande berget av skuld hos den offentliga sektorn i den industrialiserade världen är kontrollerbart och kan lösas med tiden med tillräcklig ekonomisk tillväxt, är naturligtvis fullkomligt orealistisk. Bredvid detta så förefaller det som vore det så att politikerna lider av kollektiv manisk minnesförlust. I Europa och USA, under tiden mellan de båda världskrigen, så har faktiskt länder ställt in betalningarna. men allt går som bekant ut på att rädda bankernas plundringsrätt - makthegemonin.

Det nuvarande tänkesättet som standardmönster endast reserverade för tillväxtmarknaderna är dock helt felaktigt, enligt Reinhart och Rogoff....

Båda ekonomerna uppger att det berg av skulder som kommer från den industrialiserade världen är på den högsta nivån under de senaste 200 åren. Och det är ett problem, ett problem som inte kan lösas genom ekonomisk tillväxt exklusivt. Eurozonens skuld uppgår till 95 procent av BNP och USA har nästan 110 procent. Vid vägs ände är euroområdet inte så långt efter ur perspektivet av den takt med vilken skulden växer. Man kan visserligen gnabbas om den nivå där skulden är omöjlig att betala tillbaka, men den växer likafullt med tiden och räntan på den cirkulerande kreditmassan i förhållande till hur väl den organiska ekonomin kan möta räntekostnadstillväxten, men den allmänna uppfattningen är att det ligger någonstans mellan 90 och 100 procent i den industrialiserade världen, på grund av dess låga tillväxttal (1-2,5 procent).

Så "lyckligtvis", har de båda Harvard ekonomerna har en nyckelfärdig lösning. Innan jag går in på detaljerna så vill jag betona att denna är rapport på uppdrag av IMF. Det ger IMF åtminstone en möjlighet att ta avstånd från dess innehåll, om helvetet bryter lös igen.

För nu är det fortfarande tyst, dock. De flesta presstituerade medier, och särskilt MSM, plockar inte upp denna heta potatis och (åtminstone för oss) explosiva rapport. I dessa ekonomiska tider, uppskattar inga sovande journalister det sätt som vi skulle reagera på, men vilka är vi att döma....

Tillbaka till de båda Harvard ekonomerna och deras "lösning" för statsskulden, vilken har ökat obegripligt mycket...

Lösningen är mycket enkel: finansiell repression . Det låter inte så trevligt och det är det faktiskt inte heller. Men det går ju ut på att rädda bankhegemonins fortsatta plundringsrätt av allt och alla, så vad kan någon egentligen förvänta sig? Lösningen är en cocktail av: (högre) inflation, kapitalrestriktioner, konkurser och en skatt på sparande. En lösning som bara förlänger och förvärrar problemen som skapas av systemets inneboende funktion och karaktär.

Låt känslan av denna "lösning" bosätta sig i magen. Den sitter inte mycket väl där, och fungerar den? Återigen har vi skatt på sparande, konfiskationen, återigen de absurda kapitalrestriktionerna. Och enligt både Harvard ekonomer, bör en form av omstrukturering (avskrivning) av skulder ske på toppen, Island 2, 014 anyone ...

Förmodligen äger du, som investerare / sparare inte statsobligationer, så du kanske inte förlorar så mycket sömn över allt detta. Tja, det kanske inte är så smart ändå: oddsen är faktiskt hyfsat höga , att du bygger din pension, och därefter, så är faktiskt oddsen höga att din pensionsfond inte äger statsobligationer.

Frågan är: vad gör vi med allt detta? Vad gör vi med IMF, som leds av en mycket ackrediterad, charmig advokat , som igen spelar samma gamla trick med oss? Först börjar organisationen med en "teoretisk övning", bara för att helt förneka att IMF siktar på ditt sparande. Och nu denna rapport, beställd av IMF och från två inte oomstridd Harvard ekonomer, som förefaller stå på sidan av IMF och som ännu en gång har konfiskation - skatt på sparande - och kapitalrestriktioner som innehåll.

Tror IMF verkligen att det kommer undan med det här? Att ha en rapport skriven av två Harvard ekonomer, som har gjort avgörande räknefel i en tidigare rapport? Ja det var ju just dessa två med räknefelen....

http://www.ft.com/intl/cms/s/0/9e5107f8-a75c-11e2-9fbe-00144feabdc0.html#axzz2qCO9XeHW "Tillväxt i en tid av skuld".

Och detta dessutom trots att rapporten lyckligtvis användes av Olli Rehn, den finansiella chefen för den totala enfaldigheten för Europeiska kommissionen. Ingen kan nu missa hur dumt detta är!

Låt mig även framlägga att jag tror också att den offentliga skulden har spårat ur, med viss tidsbunden ovillkorlighet på en ändlig planet, i många länder. Utöver detta finns det en hel rad av systemupprätthållande konstgjorda finansiella konstruktioner med garantier, skuldförskjutningar etc. som naturligtvis inte erbjuder någon lösning på det ovillkorligt växande berget av skulder i sig, utan som måste ses för vad de är: rökridåer.

Att "något" nu måste hända, är klart. Att vi i slutändan alla skulle vara bättre ute med ett finansiellt system som överlever på lång sikt med samhället som målsättning, är också kristallklart. Men svängande kapitalrestriktioner, engångsavgifter för besparingar, för att strax därefter fortsätta med samma människor vid den absoluta finansiella makten, som om ingenting hade hänt på samma väg: det borde nu rimligtvis vara helt uteslutet som rätt lösning. Ring en islänning och fråga!

Det sista ordet är definitivt inte sagt här. Det faktum att IMF bara några månader efter det senaste debaclet kommer ut på banan igen med en ny politiskt explosiv rapport, är en tydlig väckarklocka för alla investerare och sparare. Det finansiella behovet hos de olika regeringarna är skyhögt, alldeles för högt. Och den dagen som politikerna tvingas att öppet erkänna tingens ordning närmar sig nu med sjumilakliv, politikerna närmar sig avgrunden varje dag, med de ovillkorliga konsekvenserna som följer för din ekonomiska framtid. Och det betyder nu mest av allt: ! titta på dina besparingar för det kommer att finnas en avgift, jag är säker på det. Förmodligen kommer en form av "engångssolidaritetsskatt" till banksystemet. Den "teoretiskt beräknade andelen är 10 procent" inom IMF, vilket för övrigt inte är realistiskt, men dessutom tror kommer de inte att sluta när de väl har berört ditt sparande: de kommer att ta hela ditt kapital med i beräkningen, där dina besparingar ändå bara är en del, de har inget val i sina försök att rädda systemet.

Skadekontroll är nödvändig. Och det sker bäst genom att sprida ditt kapital. Fortsättning följer ...