Att betrakta sig själv.

2014-01-08

Sociopath_0Falska förhoppningar binder oss till omöjliga situationer och skapar acceptans för att vi inte är, och har inte varit sanningsenliga med vårt "själv". Det är masken som vi alla bär på.

Falska förhoppningar dör därför ofta en hård och smärtsam död. Även när vi vet bättre så har vi fortfarande en tendens att tänka på helhetens problem som om de bara regnade ned över oss och inte som om vi är på något sätt ansvariga för varken problemen eller lösningarna.

Med andra ord har vi en tendens att se världen och dess problem ur en synvinkel där vi är offer snarare än deltagare, än mindre en delvis ansvarig part. Det är oftast någon annans fel och helst många andra.

Det råder ingen som helst tvekan om, att det är antingen sociopater eller idioter som nu förestår det dårhus som idag kallas för samhället, eller att vi går in i den paraboliska bortblåsningsepoken av social och ekonomisk dysfunktion. Den matematiska verkligheten utgör en obestridlig grund till den kommande förändringen.

Jag vill dock i detta poängtera att sociopater i allmänhet är en starkt opportunistisk skara människor som mycket aktivt kommer att söka upp och utnyttja stridigheter, alltså, de kommer att försöka skapa polariseringen i form av stress och social dysfunktion, oavsett var de kan hitta eller underblåsa detta som fenomen, det är deras inneboende natur. Enkelt uttryckt de smider medan järnet är varmt och eldar på när det inte är varmt. De är känslomässigt mer banala - mindre utvecklade.

De - dopamin, testosteron och adrenalin - beroende / drivna kan inte se sig själva i spegeln för det finns ingen reflexion, ingen spegelbild, Dracula kunde aldrig se sin egen spegelbild, det är metaforen för psykopaten i sagan av Bram Stoker. Deras frontala cortex är bortkopplad. De är bara kopior i kött och blod.

Det gäller nu därför att öka den allmänna medvetenheten om vem som eldar under vilken gryta och varför och vi måste alla ta vårt ansvar för oss själva i detta.

Jag har ofta gott om tid för att fundera över mitt besök i tillvarons gryta på jorden och vad jag har sagt och gjort. Jag slås av parallellerna mellan mig själv och den omgivande soppan med grodor och de löften som ges ”samhälle till samhälle”, ofta gömda i skepnader av offentliga myndigheter eller privata företags löften till "oss folket". Allt blir allt tydligare ett.

Men oavsett om löften som nu kommer i form av ekonomiska, statliga, rättsliga, rättsligt politiskt, så kommer löften också att bli allt mindre uppfyllda från och med nu. Vi kommer nu allt mindre tvinga dem som inte har för avsikt att hålla löften eller inte kan hålla löften, att fullgöra sina åtaganden, alltså även allt mindre om de egentligen ville fullgöra det som de åtagit sig. Den möjliga ramen för löftens uppfyllande i förhållande till verkligheten krymper, ovillkorligen och allt snabbare.

Inte heller skulle skakningarna från uppvaknandet av den slumrande delen av befolkningen i förhållande till den annalkande krisens kraft, kunna göra så att löften kunde hållas. Om något så skulle detta bara påskynda krisens utvecklingsförlopp eftersom hela systemet fungerar som ett förtroendespel. Skaka förtroendet och du skall bryta sönder spelplanen. Löften kommer att svikas i en ökande utsträckning och så måste det vara när en tillvaro byggd på lögner skall anpassas till verkligheten.

Det exponentiellt ökande spionaget från regeringen (och privata företag) på sina egna medborgare kommer som ett ovillkorligt kvitto på försöken att öka kontrollen för att vidmakthålla lögnen som fundament för samhället. Den finansiella fascismens yttersta form av offentlig och privat korruption, kumpankapitalism, bländande rättslig orättvisa, flagrant polisstat taktik och eskalerande haverier av sociala skyddsnät är symptom, inte sjukdomen.

"Vi människor" har vetat i årtionden, eller borde alltså ha vetat om, ifall vi inte hade lagt bort vårt eget personliga ansvar för att veta vad som görs (eller inte gjorts) i vårt namn, att löften givits som inte kunde hållas. Så är det bara

I stället kliva fram och utkräva ansvar från vårt så kallade "ledarskap", något som också kräver ett annat och förändrat ansvarstagande från oss själva, än att tro på de lögner som dessa folkvalda sociopater basunerar ut, om att allt kommer att lösa sig, om vi bara lämnar över ansvaret för lösningen till dem (då detta överlämnande uppenbarligen inte alls skulle just det).

"Vi människor" har drivit en politik för fråga inte, berätta inte, narcissistiska sjöar av blickar, samtidigt som vi har vuxit oss till psykosociala dvärgar och gigantiska fettsäckar och - eller - till allt mer olyckliga och maniska varelser. Denna neuros föder sig själv i en positiv återkopplingsslinga till dess den når utblåsningsfasen – depressionen - och den sociala – psykologiska - organismen kollapsar.

Detta är sjukdomen.

Det skenande psykosociala tåget har nu nått terminalen, fascismfasen och det kollektiva modet – sprunget ur det individuella modet - till att kliva upp på spåren och möta det psykosociala huvudproblemet i oss själva, är förlorat och står ingenstans att finna. Allmänheten, inklusive du och jag (jag utesluter inte mig själv från skuld till att vi befinner oss - härvaron - där vi är) har principiellt härigenom avhänt oss rätten till vår lott i livet, när vi hukar oss ned i olika omfattning (eller utnyttjar vår sista frenesi för personlig vinning) för att om möjligt vänta ut den explosiva omvälvningen med hopp om överlevandet, för att leva en annan och ytterligare dag. Ännu en gång är det de själviska sysselsättningarna som står i vägen för lösningar. Dumhetens enfald vandrar närmast oinskränkt på jorden men den börjar nu hotas.

Inför detta massornas självsvek, är allt som du och jag kan hoppas på, att göra vad vi kan i arbetet för att frigöra oss från oss själva och våra tidigare värderingar så att vi kan utvecklas som människor. Vi måste försöka släppa "värderingarna" från de falska löften som har gjort så att vi inte kan frigöra oss från den vrede, förbittring och de falska förhoppningar som i dag håller oss alla bundna med neurotiska knopar och i dysfunktionell depression. Vi måste frigöra oss från det förflutna för att kunna gå varandra till mötes framåt in i framtiden. Vi kan bara upplysa oss själva för att upplysa andra till vidare upplysning

Det hela börjar inom kort.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram