Att uttrycka att ett hälsosamt banksystem av nuvarande form och regi, är viktigt för samhället, är som att be om att få iglar, fästingar och löss. Eller varför inte en drake som växer i takt med att den matas och som därför ständigt kräver mer mat och dessutom tills sist äter upp dig. Det är drakens inneboende natur, den varken kan eller förstår någonting annat.

En central punkt i den ekonomiska politikens tillvaro, är att bibehålla eller öka den ekonomiska tillväxten. Syftet är att uppmuntra människor att varje år konsumera fler varor och tjänster, så att BNP fortsätter att växa. Tror du att det är en realistisk strategi?

På kort sikt är det, åtminstone i några länder möjligen en liten tid kvar, men för det stora flertalet länder så är nu stagflationen redan ett faktum. Så det blir svårare och svårare hela tiden. Det gäller särskilt för de äldre industrinationerna som USA, i Europa och Japan. I slutändan så kan den ekonomiska tillväxten inte upprätthållas i något land bara av det uppenbara skälet att det innebär ökad utvinning och användning av resurser. Vad som driver detta i botten blir alltmer uppenbart för alla.

Trots allt, vi lever på en ändlig planet. Detta förstod faktiskt av många av de tidiga ekonomerna, däribland Adam Smith, som "klarsynt" förutsåg att någon gång så skulle den globala ekonomin skulle nå gränserna och tvingas att sluta växa, jorden var ändlig. Det finns nu smått överväldigande bevis för att vi faktiskt håller på att nå dessa gränser nu och att tillväxten blir allt svårare åstadkomma. Men problemet är alltså inte tillväxten, problemet är hur tillväxten har fördelats, att få personer kontrollerar så stor del av jordens tillgångar.

Här i Sverige så uppnåddes den högsta tillväxten under 1950-talet och 1960-talet ur perspektivet av den övriga världen och organisk ekonomisk tillväxt. Sedan dess har tillväxten varit av mer anemisk natur. Den har köpts med spirande skuldsättning. Hushållen i Sverige har tagit på sig mer och mer skuld för att finansiera ökad konsumtion.

Men det finns gränser för skulder om skulder skall kunna betalas. Bortom en viss punkt kan inte människor göra ökande betalningar och bankerna vill inte låna människor mer pengar. Vi har nått, eller egentligen passerat, den punkten de senaste decennierna, fast egentligen tidigare och det var ju ändå faktiskt hela tiden oundvikligt. Nu växer inte hushållens skuldsättning lika kraftigt, men skulderna växer likafullt, men vad som däremot nu är som gjort för att öka är ökande nivåer av statsskulden - gömda bakom begrepp som budgetunderskott, ökade offentliga utgifter och bankstöd till den del av banksystemet som för närvarande ligger mest pyngligt till. Så tillväxten upprätthålls hjälpligt i Sverige, men den finansieras med ökande nivåer av statsskulden. Detta är inte en hållbar situation, men någonstans så måste skuldsättningsgraden ökas för att inte penningmängdens minskning skall stagnera sönder den organiska ekonomin

Samtidigt tynger också energisituationen tillväxten. Ekonomin är beroende av energi. I själva verket är det energi som får världen att gå runt, inte pengar eller militär makt, utan energi händer ingenting. Tidigare så uppnådde vi den organiska ekonomiska tillväxten till stor del eftersom vi även hade enorma mängder av billig[ relativt sett till utvinningskostnaderna], koncentrerad energi i form av fossila bränslen. Vi är inte alls på vägen till att ta slut på fossila bränslen, men har vi extraherat dem under principen om "det bästa av det fossila först". Med andra ord extraherade vi det billigaste, det mest koncentrerade, högsta kvalitet kol, olja och gas först. Så nu är det inte enbart den aggregerade räntekostnaden som bromsar genom sin stagflationsskapande effekt efter skuldmättnad i ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system för handel med varor och tjänster

Att patent avseende andra energiformer köptes upp av de bankkontrollerade oljebolagen, kan snart ingen ha missat. Men detta betyder att det som branschen producerar i dag är allt dyrare, både i fråga om investeringar och energianvändning (ständigt ökande mängder energi måste investeras i borrning, brytning och förädling). Så trots att världen producerar rekordnivåer av olja, kol och gas, så är det på så vis att när energiutgifterna i att producera dessa bränslen beaktas, så har nettoanvändbarheten i världens energiproduktion effektivt planat ut och (i fallet med olja) börjat att minska.

Efterhand som det användbara nettot i energin minskar, så krymper också den organiska ekonomin av varor och tjänster. Det enda sättet att uppnå utseendet på tillväxten är genom finansiella bubblor, men dessa slutar som bekant alltid i en krasch.

Om alla individer i ett land arbetade inom bank och finanssektorn den ultimata bubbelsektorn, så inser vem som helst att detta vore en fullkomligt orimlig situation ur en rad olika perspektiv.

Detta beror på, vilket alla enkelt inser, att människan som biologisk organism har vissa grundläggande organiska krav på födoämnen och återhämtning, och inget av dessa behov kan tillgodoses med det arbete som bankverksamhet utgör. Tillgodoseendet av dessa grundläggande behov kan kallas för den egentliga organiska ekonomin eller fysisk ekonomi, medan den övriga ekonomin följaktligen kan åsättas begreppet ickefysisk ekonomi.

För enkelhetens skull så inbegrips inte produktion av exempelvis produktion av skumbilar i den organiska ekonomin, eftersom detta snarast är ett uttryck för marknadskrafter som skapats utifrån sociala betingelser snarare än utifrån rent biologiska behov hos människan, varför detta mera är att se som tillhörigt den ickeorganiska delen av ekonomin.

Den fysiska eller organiska delen av ekonomin är således den del som i grunden skall bära upp försörjningen för alla individer inom ekonomin, för att göra detta möjligt så krävs det i princip att individerna samarbetar och eller organiserar sig, detta således för att nå en så hög produktivitet - verkningsgrad som möjlig, alltså att individernas enskilda insats skall få högsta möjliga verkningsgrad. Detta sker genom arbetsdelning. Att inte försöka nå högsta möjliga verkningsgrad är givetvis inte särskilt rationellt, varför detta inte närmare behöver utvecklas.

Att den del av ekonomin som inte utgör direkt del i produktionen av fysiskt fördelningsbara organiska värden, således istället kommer att verka belastande för den direkta produktionen, måste därför ses som en uppenbar omständighet i sak. Ingen verksamhet kan någonsin på längre sikt överleva om konsumtionen inom verksamheten överstiger produktionen, alltså den upplevda nyttan, oavsett hur denna nytta mäts.

Ur ett omvänt perspektiv kan ju detta mycket enkelt uttryckas som, att det bara går att försörja en begränsad mängd individer till en given mängd producerad nytta.

Detta är det mycket grundläggande fundament som beskriver varför bank och finansverksamhet inte kan utgöra en så stor del av den totala ekonomin som idag är fallet, alltså om ifall avsikten är att skapa långsiktigt goda förhållanden i samhället.

Så länge människan som individ har organiska biologiska behov, så kan alltså givetvis inte den delen av totalekonomin, som sammantaget utgörs av den ickeorganiska delen av individernas totalekonomier vara en större del än den organiska delen.

Så den främsta målsättningen med all annan verksamhet än den direkt fysiskt produktiva delen, måste således vara att öka den individuella produktiviteten inom den fysiskt produktiva verksamheten.

Så att det mest effektiva sättet att öka den individuella produktiviteten skulle vara att betala alla pengar som individen tjänar som räntekostnad till banken, förefaller snudd på lite dumt…

"There should only be one source of money; one fountainhead from which flows the nation's blood to vitalize commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people. . . . In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the state." ( [Tolkien, writing in "Candour" magazine] August 3/10, 1956, page 48)